Lergravsviken

På sluttningen ovanför Lergravsviken och vägen till Furilden står en samling raukar med spännande former. Uppifrån klintkanten har man en vidsträckt utsikt över havet i öster.

Raukområdet vid Lergravsviken är cirka 800 meter långt och är beläget invid stranden av Lergravsviken, 6 kilometer sydost om Rute kyrka på nordöstra Gotland. Flertalet raukar, bland annat den höga "Madonnan med barnet" och den valvformade "Lergravsporten", står i sluttningen nedanför Lergravsbergets östra klint.

Den gotländska berggrunden är till stor del uppbyggd av korallrev som bildades i ett tropiskt hav för cirka 430 miljoner år sedan, under silurperioden. Mellan dessa fossila rev ligger packar av lagrad kalksten och lerig märgelsten. Efter den senaste istiden, för drygt 10 000 år sedan, täcktes Gotland till en början helt av vatten. Befriat från ismassornas tyngd höjde sig dock landet så småningom långsamt över havsytan. Där land och hav möttes, kunde vågorna bearbeta berggrunden. Själva revkropparna motstod vågornas nötning bättre än de omgivande skiktade bergarterna, och när vattnet drog sig tillbaka kunde de stå kvar som isolerade stenpelare – raukar. Raukarna består alltså av hård, olagrad kalksten och är lämningar av de forntida rev som kom att ge upphov till dagens Gotland. Både revkalkstenen och den lagrade kalkstenen är rik på fossil av de många olika slags djur som levde på och vid reven: stromatoporoidéer, koraller, snäckor, bläckfiskar, mossdjur, armfotingar och sjöliljor.