Grogarnsberget

Den gotländska ostkusten är mestadels ganska låglänt och flack. Grogarnsberget, som reser sig drygt 30 meter över havet och på tre sidor avgränsas av branta klintar, utgör ett storslaget undantag. Från klintkrönet ute på Grogarnshuvud har man en enastående utsikt över havet i öster och Östergarnsholm med sina två fyrar.

Uppe på berget omväxlar häll- och alvarmarker med talldungar och små våtmarker. På den nordligaste delen av berget saknas jordtäcke nästan helt, medan berggrunden på delar av den södra delen täcks av något tjockare jordlager. Nedanför klintarna ligger stora stenblock som vittrat sönder från klinten, här finns också partier med tätare skog, buskmarker och öppna klapperstensstränder.

På de öppna hällmarkerna domineras växtligheten av mossor och lavar samt gräset fårsvingel. Här hittar man också torktåliga arter som gul, vit och stor fetknopp samt ettåriga växter som hällfibbla, kalknarv, kalkkrassing, grusviva och alvarkösa. Där jordtäcket är lite tjockare tillkommer bland annat kattfot, solvända, axveronika, vildlin, backtimjan, gulmåra, brudbröd och knappstånds. I rasbranterna växer murgröna, och här hittar man också ormbunkarna stenbräken, murruta och svartbräken.

Till de fåglar som häckar på Grogarnsberget hör bland annat sånglärka, stenskvätta och hämpling. Under högsommaren ser man ofta den stora apollofjärilen flyga över de öppna hällmarkerna, och i rasbranterna lever den lilla tandpuppsnäckan samt flera ovanliga arter myror.

Uppe på Grogarnsberget ligger resterna efter Gotlands näst största fornborg. Den omfattar en areal på 18 hektar och skyddas på tre sidor av branta bergsstup och mot landsidan av en yttre, 450 meter lång och 10 meter bred vall av kalksten och jord. I vallen, som kantas av stora kalkstensflisor, finns tre öppningar.