Sundre Kettelvik stensmuseum

För ungefär 100 år sedan kunde de flesta konsten att hugga en slipsten. Idag är det ytterst få som bemästrar att hugga sten för hand. Sandstensmuséet, som ligger längs den vackra kustvägen ner till Honurgen, berättar om hantverket och en tid då sandstenen spelade stor roll för människorna i trakten.

För ungefär 100 år sedan kunde de flesta konsten att hugga en slipsten, det var en viktig näring och många människor i trakten försörjde sig på stenen. Idag är det ytterst få som bemästrar kunskapen att hugga sten för hand.

På Gotland finns ett smalt bälte av sandsten mellan Grötlingbo och Hoburgen. De flertalet stenbrott i området vittnar om brytningen som en betydelsefull näring. Många på Sudret livnärde sig helt på stenbrytningen.

Sandstenen har fantastiska slipegenskaper, när egenskaperna upptäcktes vetvet vi inte, men kanske redan vikingatid då brynen kan ha exporterats från ön.

När Gotland tillhörde Danmark, under 1361-1645, var stenen statens egendom. Skickliga stenhuggare från Köpenhamn skickades till Burgsvik och här samlades så småningom en hel koloni konsthuggare som tillverkade altaruppsatser, dopfuntar, gravstenar och spisomfattningar.

Slipstenen får stor betydelse under 1800-talets snabba utveckling inom jordbruket. Stenen efterfrågades för slipning av lie- och yxtillverkning. Efterfrågan ökade och tilverkningen av slipstenar var som störst under 1800-talets slyt och 1900-talets början. 1873 fanns 150 anställda på den nybildade Gotlands slipstensbolag i Burgsvik. Stora mängder tillverkades för export över Östersjön.

När stenens diameter tagits ut grovhugger man omkretsen med hjälp av en spetsig mejsel- stenen "kantas". Finhuggningen sker med en bredare mejsel- man "skorerar" kanten. den råhuggna slipstenen svarvas sedan färdig under vintersäsongen. In på 1950-talet förekomm att man högg hela stenen färdig för hand. Arbetsmiljön var dammig och många av stenarbetarna blev sjuka i silikos (stendammslunga).