Kalkning av försurade vatten

Länsstyrelsen planerar och följer upp kalkning av försurade vatten, och rapporterar spridda kalkmängder till den nationella kalkdatabasen. Vi beviljar även statsbidrag till kalkning.

Länsstyrelsen planerar och följer upp kalkningsverksamheten i länet. Kalkningen baseras på regionala åtgärdsplaner som tagits fram utifrån Havs- och vattenmyndighetens riktlinjer.

Vi beviljar även statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendrag. Bidragen lämnas huvudsakligen till kommuner som ansvarar för genomförandet av kalkningen.

Vägledning för kalkning av sjöar och vattendrag, Havs- och vattenmyndigheten Länk till annan webbplats.

Kalkningens mål

Den långsiktiga planeringen av kalkningen sker i samarbete mellan länsstyrelserna och kommunerna. Det upprättas länsvisa åtgärdsplaner där bland annat kalkningsobjekt, kalkmängder och provtagningsprogram beskrivs.

För all kalkspridning finns utpekade motiv, vilka utgörs av de natur- och nyttjandevärden som hotas av försurningen. Lax, öring, mört, flodkräfta, flodpärlmussla och fritidsfiske utgör de viktigaste. Nära hälften av de svenska bestånden av flodpärlmussla förekommer i kalkade vattendrag.

Kalkningens vattenkemiska målsättning är att det naturliga djurlivet inte ska påverkas negativt av försurning. Därför baseras målen på olika arters känslighet för låga pH-värden. I vattendrag med lax eller flodkräfta ska exempelvis pH inte vara lägre än 6,0. Det finns även gränsvärden för att undvika alltför mycket kalkning, så kallad överkalkning.

Metoder för kalkning

Kalkning sker i sjöar, på våtmarker eller direkt i vattendrag med kalkdoserare. Kalkning på våtmarker är ett effektivt sätt att höja pH i sjöar och vattendrag, men innebär samtidigt en negativ påverkan på myrarnas vegetation. Kalkdoseraren består av en silo och utrustning som kontinuerligt matar ut kalk. Mängden kalk styrs automatiskt via kontinuerlig registrering av vattenflödet.

Kalkningens effekter övervakas via provtagning av vattenkemi samt en rad olika biologiska undersökningar. Elfiske i vattendrag och nätfiske i sjöar utgör viktiga delar av uppföljningen. Bottendjur är bra indikatorer på pH och ingår ofta i uppföljningen.

Bidrag för kalkning av vatten

Länsstyrelserna beviljar statsbidrag som vanligen uppgår till 85 eller 100 procent av kostnaden för kalkning.

Nationella kalkdatabasen

Länsstyrelsen rapporterar årligen spridda kalkmängder till den nationella kalkdatabasen. Databasen förvaltas gemensamt av Havs- och vattenmyndigheten och länsstyrelserna. I kalkdatabasen finns uppgifter om kalkmängder, kalktyper och spridningsplatser för kalkningar som utförts sedan början av 1980-talet.

Webbplatsen Nationella Kalkdatabasen Länk till annan webbplats.

Kalkning och försurning i Gävleborgs län

Gävleborgs län är relativt förskonade från försurning med det förekommer fortfarande problem i en del vattendrag inom försurningskänsliga trakter vid högflöden. Känsligast är flodpärlmusslan och mer än hälften av länets kalkning bedrivs i områden med flodpärlmusslor och 2017 spreds det drygt 2600 ton kalk i 32 åtgärdsområden i länet.

Gävleborgs län bedöms ha en relativt bra motståndskraft mot försurning och återhämtningen har gått relativt fort och numera bedöms endast vissa vattendrag fortfarande vara försurningspåverkade. Försurningens påverkan märks tydligast i källflödena vilka ofta är belägna höglänt ovan högsta kustlinjen på moränmarker, och sedan minskar försurningspåverkan nedströms i vattendraget.

Känsliga arter

Kalkningen sker för att naturligt förekommande arter ska lyckas föröka sig eftersom försurningen gör det svårt för känsliga arter att föröka sig. Olika arter är olika känsliga för försurning och öringen är ganska tålig och kan fortplanta sig bra om pH-värdet alltid ligger över 5,6. Flodkräftan är känsligare och kräver ett pH över 6,0 och känsligast är flodpärlmusslan som måste ha ett pH över 6,2. Givetvis finns det många andra arter av vattendjur som är känsliga med de nämnda arterna är de man har som målarter inom kalkningen. I Gävleborgs län finns många små vattendrag med den rödlistade och försurningskänsliga flodpärlmusslan och det är i huvudsak för denna art som kalkningen sker.

Kalkningar utförs framförallt i länets mellersta delar där både flodpärlmusslorna och de mer kalkfattiga moränmarkerna återfinns (se karta). Mindre känsliga för försurningen är de vatten de som ligger på lerjordar eller på områden med mer basisk berggrund. I dagsläget bedöms inga sjöar vara så försurade att de behöver kalkas för sin egen skull utan den kalkning som sker i sjöar är för att åstadkomma bättre livsmiljöer i nedströms liggande vattendrag. Cirka 2600 ton kalk sprids årligen i länets vatten. Då Gävleborgs län inte är så drabbat av försurning kalkas det relativt lite jämfört här med många andra län och speciellt jämfört med västra Sverige.

En båt som sprider kalk i en sjö omgiven av lövträd.

Maskin som sprider kalk i en sur sjö

Kalkningsmetoder

De vanligaste kalkningsmetoderna i länet är kalkning av sjöar och våtmarker. Sjökalkning sker antingen från helikopter eller med båt, beroende på sjöns storlek och tillgänglighet. Kalkning av våtmarker sker med helikopter och en dammfri kalk för att minimera skador omgivande skog och växlighet. Kalken på våtmarken löses sedan upp under snösmältningen och transporteras med tillflöden ned till målvattendraget.

I Gävleborgs län har kalkning av sjöar och vattendrag pågått sedan början av 1980-talet. I åtgärdsplanen idag ingår omkring 30 aktiva åtgärdsområden. De övriga åtgärdsområdena bedöms klara sig utan kalkning (avslutade) medan i de vilande har kalkning upphört men vattenkemin följs fortfarande upp.

Ett åtgärdsområde innefattar det närområde varifrån det försurade vattendraget får sitt vatten ifrån. Inom åtgärdsområdet kalkas sjöar och våtmarker för att få till en stabilare vattenkemi i vattendraget. Lägsta-pH är det lägsta pH som får förekomma vid åtgärdsområdets slut för att man ska anses ha lyckats med kalkningen. Det är också lägsta pH som avgör hur mycket kalk man bör sprida för att teoretiskt uppnå pH-målet och hur denna kalk fördelas på lämpliga kalkobjekt. Det samlade dokument som beskriver målarters förekomst, bakgrund för åtgärdsområdet, beräknade kalkdoser och spridningsplan etcetera kallas åtgärdsplan. I dagsläget finns ingen aktuell regional åtgärdsplan men en ny plan beräknas färdigställas de närmsta åren.

Försurningsstatus

Ett områdes försurningsstatus görs utifrån bland annat lägsta pH och det kan ofta vara svårt att avgöra lägsta pH i ett vattendrag. Det viktigaste hjälpmedlet är ta vattenkemiprover när flödet är som högst för då är pH som lägst. Vattenkemiprover tagna under lågflöden visar egentligen ingenting om försurningsläget i ett vattendrag. I ett försurningsdrabbat vattendrag kan pH under lågflöden ligga mellan 6-7 medan under högflöden kan pH falla ner mot 5, vilket är livshotande för känsliga arter. Det tas cirka 700 vattenkemiprov årligen i länet under högflöden vår och höst. Det görs även biologiska uppföljningar i form av elfisken, undersökning av bottenfaunan och inventering av flodpärlmussla för att följa vattendragens utveckling. 

Förstora bilden

Kartbild över åtgärdsområden för kalkningsverksamhet i Gävleborgs län.

Kontakt

Dela sidan:

Landshövding

Per Bill

Besöksadress

Borgmästarplan 2, Gävle

Postadress

801 70 Gävle

Organisationsnummer

202100-2437

Följ oss