Voxna smedja

Voxna smedja består av två ihop byggda byggnader varav den ena med en mycket hög skorsten

I Voxna bruk finns den gamla stångjärnssmedjan från 1893 bevarad. Den uppfördes på platsen för en nedbrunnen äldre stångjärnshammare. Järn har framställts vid bruket sedan 1726. Tackjärnsblåsningen upphörde 1874 i Voxna bruk och därefter hämtade man tackjärnet från Ljusne. Voxna smedja blev byggnadsminnesförklarad år 1989.

I Voxna bruk finns den gamla stångjärnssmedjan från 1893 bevarad. Den uppfördes på platsen för en nedbrunnen äldre stångjärnshammare. Järn har framställts vid bruket sedan 1726. Från början bedrevs smidet i form av tysksmide, men vid mitten av 1800-talet övergick man till den modernare franche-comtémetoden. Tackjärnsblåsningen upphörde 1874 i Voxna bruk och därefter hämtade man tackjärnet från Ljusne. Den ursprungliga utrustningen i den nya smedjan bestod av en franche-comtéhärd samt en mumblingshammare. Denna användes fram till 1915 då franchecomtésmidet upphörde och härden togs ur bruk.

Smidesmetoderna efter första världskriget

Tiden efter första världskrigets utbrott präglades verksamheten vid Voxna bruk av försök med olika nya metoder och verksamheter. 1914 anlades en mindre elektrisk smältugn för framställning av specialstål. För ugnens räkning gjordes en utbyggnad av smedjan, det s k blästerhuset. Fram till krigsslutet 1918 framställde man kisel ur malm från Gymnåsgruvorna. Sedan blev tillverkningen olönsam och 1920 påbörjade man istället experiment med den så kallade Wibergska metoden för stålframställning. I samband med detta byggdes blästerhuset ut igen, men försöken upphörde efter bara ett år och den senaste tillbyggnaden revs.

De sista ansträngningarna för att hålla järnbruket igång gjordes 1923, då de nu befintliga lancashirehärdarna sattes in i smedjan. De båda härdarna var försedda med en förvärmd bläster och mekaniska hjälpbrytare som drevs av elmotorer. Vid samma tillfälle ersattes mumblingshammaren av en 1,5 tons ånghammare. Smide bedrevs därefter endast vissa perioder under året, och då av smeder från Ljusne vilkas uppgift även var att lära brukets egna smeder den nya tekniken.

Smidet upphörde helt år 1932. Därefter har smedjan stått utan användning, med undantag av vissa delar av byggnaden som använts som förråd. Genom att lancashirehärdarna, ånghammaren och en mängd redskap på detta sätt har bevarats är smedjans industrihistoriska värde betydande. Blästerhuset saknar dock all maskinell utrustning, så när som på en fläkt för blästerluften. Även exteriört är byggnaderna mycket välbevarade och utgör därigenom ett viktigt inslag i bruksmiljön. Smedjan och blästerhuset renoverades 1984–1985 och anläggningen visas nu varje sommar för allmänheten.

Voxna smedja från baksidan där man ser vattnet rinna snabb förbi i forsen.

Skyddsföreskrifter för Voxna smedja

Skyddsområdet omfattar del av fastigheten Njupan 1:1 enligt karta.

Skyddsföreskrifterna omfattar smedjan och blästerhuset.

Karta över skyddsområde

Karta över skyddsområde

  1. Byggnaderna inom skyddsområdet får inte utan länsstyrelsens tillstånd rivas, flyttas, byggas om eller på annat sätt förändras till sin exteriör.
  2. Arbeten i byggnadernas inre som medför ingrepp i den bärande stommen får endast utföras efter förslag som godkänts av länsstyrelsen.
  3. Interiör och fast inredning får inte utan länsstyrelsens tillstånd byggas om eller på annat sätt förändras.
  4. Byggnaderna ska i samråd med länsstyrelsen ägnas för sitt bestånd erforderligt löpande underhåll med sådana material och metoder som deras kulturhistoriska värde kräver.
  5. Skyddsområdet ska vårdas på ett sådant sätt att byggnadernas karaktär och utseende inte förvanskas.

Kontakt

Serviceinformation

Fakta

Byggnadsminnesförklarat: 1989
Typ av bebyggelse: Industri/järnhantering
Ägare: Privat

På Svenska industriminnesföreningens hemsida kan du hitta information om Voxna smedja Länk till annan webbplats.