Kvistabäckens flottled

Flottleden har murade sidor och löper som en ränna.

När man vid 1800-talets slut etablerade ångsågar ökade efterfrågan på virke dramatiskt och även mycket små vattendrag anpassades och byggdes om för att kunna flotta ut timmer. Ingen annanstans i länet finns en så lång sammanhängande sträcka, med så välbevarade dammbyggnader och rännor för bäckflottning som i Kvistabäcken i Ramsjö. Dessa är minnen från den moderna, snabbt uppblomstrande sågverksindustrins första tid och berättar om ett viktigt avsnitt i länets historia.

När man vid 1800-talets slut etablerade ångsågar ökade efterfrågan på virke dramatiskt och även mycket små vattendrag anpassades och byggdes om för att kunna flotta ut timmer. På så vis kunde stora skogsarealer även i mer avlägsna trakter avverkas och försäljas.

Kvistabäcken rinner upp i Härjedalen och via Enåns vattensystem förenar den sig med Ljusnan vid Laforsen. Den byggnadsminnes förklarade delen av Kvistabäckens flottningsled är cirka 5 kilometer lång och består av flera dammar, sten- och timmerskodda bäcksidor samt byggnader för flottningsarbetarna. Varje år i juni anordnas flottningsdagar då man visar hur flottningen gick till.

Länets längsta

Ingen annanstans i länet finns en så lång sammanhängande sträcka, med så välbevarade dammbyggnader och rännor för bäckflottning som i Kvistabäcken i Ramsjö. Dessa är minnen från den moderna, snabbt uppblomstrande sågverksindustrins första tid och berättar om ett viktigt avsnitt i länets historia.

Flottleden är länets längsta byggnadsminne, och den nordligaste delen går en bit in i Jämtlands län. Kvistabäcken ingick i Enåns flottled, vilken totalt omfattade fem mil. Dagens byggnadsminne omfattar en ungefär fem kilometer lång sträcka av Kvistabäcken, mellan Kvarntjärnsdammen och Västersjön. Häri ingår även sex dammar; Norra Kvarntjärnsdammen, Södra Kvarntjärnsdammen, Kristoffersdammen, Dalbydammen, Tyskdammen och Sundströmsdammen.

Kvistabäckens flottleds utveckling

Under andra hälften av 1800-talet utvecklades den norrländska sågverksindustrin explosionsartat. En förutsättning var att timret snabbt och effektivt kunde forslas fram från skogarna. Ett vittförgrenat nät av flottleder byggdes ut, och minsta bäck kunde utnyttjas. Kvistabäcken byggdes ut för timmerflottning på 1870-talet. Anläggningarna i Kvistabäcken utgjordes då av sju regleringsdammar och två flottningsrännor helt i trä, den ena 800 meter och den andra 1000 meter lång.

Flottleden förföll mot slutet av 1800-talet. 1893 hade den övergått i flottningsföreningens ägo. På begäran av Marma Sågverks AB synades flottleden 1905. Flottleden var då så förfallen att de befintliga byggnaderna inte bedömdes ha något värde. Ändamålet med synen var dock att åter sätta flottleden i stånd. Detta arbete utfördes under de närmast följande åren. I stället för de vanliga trärännorna byggdes nu rännor av sten. Till de kvalificerade stenarbetena anlitade man stenarbetare från orten samt en i arbetet kunnig man från Halland. Timmerrännorna har sidor vilka omsorgsfullt är skodda med kilade stenblock, men även trä förekommer. 1908 kunde en första del av flottleden tas i bruk, och året därpå var den helt färdigställd.

Här är flottleden lite bredare och kantad av sten och timmer

Flottningsarbetet

Flottningen gick till så att man under vintern körde fram timret till dammarna, där det lades upp på isen. När våren kom och isarna smält flottades timret via Kvistabäcken och Enån ut i Ljusnan och vidare till sågverken. Under flottningstiden pågick arbetet praktiskt taget dygnet runt. Ofta var det barn som arbetade som flaggvakter. Deras uppgift var att signalera så fort en timmerbröt uppstod någonstans. Då måste dammvakten se till att inte mer timmer släpptes ut från dammen närmast ovanför, till dess att bröten var utredd. För att ge fri sikt högg man ut gator i skogen längs hela bäcken. Då flottningssäsongen var över tog reparationsarbetet av rännor och dammar vid innan vintern kom och skogshuggningen började igen.

Längs de vattendrag där man flottade timmer fanns det enkelt inredda kojor, i vilka flottarna bodde under de hektiska vår- och sommarveckor då säsongen varade. Det har funnits flera sådana kojor för upp till 20–30 man vid Kvistabäcken och Enån. Idag finns tre byggnader kvar från flottningstiden längs Kvistabäcken. Det är en skogskoja vid Kristoffersdammen, en flottarkoja vid Dalbydammen samt en vaktkoja på en höjd mellan Tyskdammen och Sundströmsdammen. Timmerflottningen i Kvistabäcken upphörde 1935. Under 1970-talet restaurerades flottleden och på senare år har en intresseförening bildats för att fortsättningsvis bevara den gamla leden. Föreningen vårdar leden kontinuerligt och de visar varje sommar hur timmerflottningen gick till.

Flottleden

Skyddsföreskrifter för Kvistabäckens flottled

Skyddsområdet omfattar delar av fastigheterna Gäddsjö 1:1 och Storhaga 13:2, Ramsjö socken, Ljusdals kommun.

Karta över skyddsområde

Karta över skyddsområde

  1. Anläggningar (dammbyggnader och rännor med mera) eller byggnader får inte rivas eller till sitt yttre byggas om eller på annat sätt förändras.
  2. Anläggningar och byggnader ska i samråd med länsstyrelsen underhållas så att de inte förfaller. Vård- och underhållsarbeten ska utföras med traditionella material och metoder, så att deras kulturhistoriska värde inte minskar.
  3. Det område, som har markerats på kartan för skyddområde, får inte ytterligare bebyggas och ska hållas i sådant skick att områdets utseende och karaktär inte förvanskas. Området ska hållas fritt från vegetation i sådan utsträckning som krävs, för att anläggningarna inte ska komma till skada. En siktgata ska hållas öppen mellan före detta vaktkojan vid Tyskdammen och Dalbydammen.
    I övrigt gäller bestämmelserna om byggnadesminnen i tredje kapitlet i lagen om kulturminnen.

Kontakt

Serviceinformation

Fakta