Iggesunds gamla järnverk

En samlad bild av flera av brukets byggnader i grå slaggsten och rött tegel med höga skorstenar.

Till skillnad från majoriteten av landets alla järnbruk överlevde Iggesund de omfattande förändringar under 1880-talet som blev upphovet till begreppet ”den stora bruksdöden”. Med en successiv övergång till skogsprodukter och pappersmassa under 1900-talet fortsatte företaget att vara lönsamt även då efterfrågan på smidesjärn minskade. Tack vare de parallella verksamheterna bevarades de gamla verksbyggnaderna. Det medförde att man idag kan uppleva ett ovanligt välbevarat, i det närmaste komplett, järnverk från det sena 1800-talet.

När den rutinerade brukspatronen Gustav Tamm köpte Iggesunds bruk 1869 påbörjade han uppbyggnaden av det järnverk som står än idag. Företaget Iggesunds Bruk bildades sju år senare och innefattade då ett flertal stora skogsfastigheter, sågverk samt ytterligare tre bruk, bland dem Strömbacka med Movikens masugn. Avgörande för valet av plats var Iggesunds läge vid kusten och de goda transportmöjligheterna. För att framställa järn tillämpades den allra senaste tekniken, den så kallade Bessemermetoden.

Utrustningen för detta – de två konvertrarna – står alltjämt kvar på ursprunglig plats vilket är mycket sällsynt. Dessutom finns smideshärdarna, hamrarna och valsverket kvar liksom rost- och masugnarna. De stora byggnaderna med murar av slaggsten skapar i sin tur den funktionellt utformade arkitektur som karaktäriserar järnverken från denna tid.

Järnverkets utveckling

Iggesunds järnverk anlades vid 1870-talets början av bruksägaren Gustav Tamm. 1869 köpte han det gamla järnbruket för att börja framställa stål enligt den då mycket använda bessemermetoden. Trots att släkten Tamm redan ägde flera andra järnbruk valde man att förlägga den nya tillverkningen till Iggesund eftersom läget vid kusten var fördelaktigt ur transportsynpunkt. 1876 bildades aktiebolaget Iggesunds bruk, som även omfattade bruken i Nianfors, Hedvigsfors och Strömbacka samt flera sågverk och stora skogstillgångar.

Det gamla vallonbruket förvandlades successivt till en modern järnverksanläggning. Allt eftersom nya verksbyggnader uppfördes revs de gamla. Det som först byggdes, 1872, var två bessemerkonvertrar. För vidare förädling av stålet installerades såväl götvalsverk som grov- och mediumverk. Därefter byggdes masugn, rostugn, mekanisk verkstad och 1885 ytterligare en masugn och en rostugn. Samma år infördes lancashiresmide vid bruket, en verksamhet som var fullt utbyggd på 1910-talet.

1905 började man även med pappersmassetillverkning vid bruket, en verksamhet som kom att växa på järnhanteringens bekostnad. Järnverkets produktion avtog från och med 1920-talet, framför allt beroende på den starkt minskade efterfrågan på lancashirejärn. 1952 upphörde tackjärnblåsningen, medan smedjan hölls i gång ytterligare ett år för att smida ut det tackjärn som ännu fanns i lager. Därefter inriktades företagets produktion helt på stålmanufaktur och sulfatmassa, senare även förpackningskartong.

Järnverket idag

Järnverksanläggningen består idag av flera olika byggnadsdelar, vilka efterhand byggts samman. Äldst är rostugnsbyggnaden - ett ombyggt kolhus från 1800-talets början. Övriga delar har i huvudsak tillkommit mellan 1870 och 1890. Det vanligaste byggnadsmaterialet är slaggsten med inslag av tegel, men även trä förekommer, med tak av korrugerad plåt.

Mycket av den maskinella utrustningen finns bevarad. I bessemerverket står de båda konvertrarna uppställda på ursprunglig plats och i lancashiresmedjan finns tre härdar kvar samt smältstyckevalsverk, ånghammare och mumblingshammare. Även masugnar och rostugnar är intakta. Sydost om järnverket ligger ett så kallat labbi - där smederna i äldre tid kunde vila mellan sina skift. Det är en liten envåningsbyggnad, uppförd av vitputsad sten.

Järnverksanläggningen renoverades under åren 1972–1987 och fungerar nu huvudsakligen som museum.

Skyddsområde för Iggesunds gamla järnverk

Skyddsområdet omfattar del av fastigheten Iggesunds bruk 1:1 enligt karta.

Skyddsföreskrifterna gäller gamla järnverket och labbit.

Karta över skyddsområden

Karta över skyddsområden

  1. Byggnaderna får inte rivas, flyttas, byggas om eller på annat sätt förändras till sin exteriör.
  2. Järnverkets interiör ska bevaras. Invändiga vägggar, bjälklager eller andra delar av byggnadens konstruktion får inte rivas eller på annat sätt förändras. Med undantag av kontorsrummen i verkstadsbyggnadens övre våning får befintlig fast inredning inte borttagas eller förändras utan länssytrelsens tillstånd.
  3. I järnverket får befintlig fast utrustning inte tas bort, flyttas eller förändras.
  4. I labbit får ändring av rumsindelning eller andra åtgärder som innebär ingrepp i byggnadesn bärande stomme inte göras.
  5. Byggnaderna ska i samråd med länsstyrelsen underhållas så att de inte förfaller. Vård och underhållsarbeten ska utföras med sådana material och metoder att det kultorhustoriska värdet inte miskar.
  6. Skyddsområdet ska vårdas på sådan sätt att byggnadernas karaktär och utseeende inte för vanskas. För uppförande av ytterligare byggnader inom skyddsområdet krävs länsstyrelsens tillstånd.

Kontakt

Serviceinformation

Rubrik

Byggnadsminnesförklarat: 1990
Typ av bebyggelse: Industri/järnhantering
Ägare: Privat

På webbplatsen Hudiksvalls bruksminnen kan du läsa mer om järnverket Länk till annan webbplats.