Publiceringsdatum:
Senast uppdaterad:
Fäbodkulturen i Gävleborgs län – nu en del av världens kulturarv
Våsbo fäbodar är ett kulturreservat i Ovanåkers kommun strax norr om sjön Våsen och ungefär en mil norr om såväl Edsbyn som fäbodvallens hemby Roteberg. Fäbodvallen är bevarad i stort sett i samma skick som vid mitten av 1800-talet. Foto: Länsstyrelsen Gävleborg
Den 3 december utsågs fäbodkulturen i Sverige och Norge till ett immateriellt kulturarv av Unesco. För Gävleborg är detta ett erkännande av en tradition som har format både landskapet och människors liv i hundratals år.
Vad innebär immateriellt kulturarv?
Immateriella kulturarv är traditioner, seder och bruk som överförts mellan generationer. Det kan vara hantverk, ritualer, musik eller berättelser. Fäbodbruket är ett tydligt exempel på ett sådant kulturarv.
Det nordiska fäbodbruket är ett rikt och unikt kulturarv som nu har uppmärksammats av Unesco. Det immateriella kulturarvet fäbodkulturen är tätt knutet till det materiella kulturarvet, våra bevarande fäbodar, liksom naturligtvis till alla aktiva fäbodbrukare som gör detta kulturarv fortsatt levande och relevant, säger Hans-Erik Hansson, enhetschef vid Länsstyrelsen Gävleborg.
Fäbodkulturen – där historia möter framtiden
Fäbodbruket har präglat landskapet i Gävleborgs län och försörjt jordbrukare i århundraden. Över tid har det funnits flera tusen fäbodar i länet, och idag är omkring 60 fortfarande i drift. Många av dessa fäbodar bär på höga natur- och kulturvärden. Fäbodarna producerar kött och mejeriprodukter och är en viktig ekonomisk resurs för de jordbrukare som driver dem. Även om antalet traditionellt drivna fäbodar har minskat, lever fäbodbruket vidare.
Fäbodkulturen har historiskt sett varit ett hållbart sätt att använda naturens resurser. Idag är den fortfarande betydelsefull, särskilt för biologisk mångfald, den lokala ekonomin och en levande landsbygd. För att fäbodbruket ska ha en framtid är det avgörande att kunskapen förs vidare. Unescos erkännande kan bli en viktig del av det arbetet, menar Hans-Erik.
Bakgrund
Fäbodkulturen nominerades gemensamt av Sverige och Norge till Unescos representativa lista över mänsklighetens immateriella kulturarv. Nomineringen är ett samarbete mellan Förbundet Svensk Fäbodkultur och Utmarksbruk, Norsk Seterkultur och Institutet för språk och folkminnen.
Förstora bildenKarta över fäbodar i Gävleborgs län och grannlänet Dalarna. Observera att alla inte finns markerade på kartan och att de endast är markerade med ungefärlig plats. Illustration: Länsstyrelsen Gävleborg
Fäbodar, en gång trånga och livliga arbetsplatser med djur och mjölkhantering, har en historia som sträcker sig tillbaka till förhistorisk tid. Idag varierar de från aktiva jordbruksverksamheter till fredliga reträtter, vissa med djur och besöksverksamhet och andra övergivna. Fäbodsystemet var som störst under 1800-talet, men dess exakta ursprung är okänt.
Fäbodarna uppstod på grund av begränsade betesmarker i byarna och utgjorde en lösning för mjölkhanteringen. Platsen för fäboden valdes noggrant så att tillgång till vatten och betesmarker var god. Fäboden var kvinnornas arbetsplats och där ansvarade de för djurens hälsa och tillverkning av till exempel ost och andra mjölkprodukter.
Traditioner som kulning och tro på övernaturliga krafter omgav fäbodlivet. Fjällkor och getter var typiska djur på fäbodarna.
Fäbodsystemet nådde sin största omfattning under 1800-talet, men exakt hur och när det uppkom vet man inte. Under 1900-talet minskade antal fäbodar på grund av nya jordbruksmetoder och mejeriernas framväxt. Trots detta finns det idag några aktiva fäbodbrukare som anpassar gamla traditioner till moderna metoder. I Gävleborgs län har vi ett 60-tal aktiva fäbodar. Deras arbete bevarar kunskap och traditioner samtidigt som fäbodmarkerna hålls öppna och ger insikt i föregående generationers liv.
