Publiceringsdatum:

Senast uppdaterad:

Kvinnojouren – en trygg famn

Rädd kvinna gömmer sig i ett hörn

Foto: Länsstyrelsen Gävleborg

Vid Kvinnojouren i Sandviken arbetar fyra personer. Vi har intervjuat Marina som berättar om verksamheten, hur de arbetar, vad kvinnor ofta blir utsatt för och vilken hjälp som finns att få för de drabbade.

Marina jobbar sedan ungefär ett år tillbaka på Kvinnojouren i Sandviken. De ansvarar även för Tjejjouren samt Tantjouren, som är en del av samma verksamhet . Kvinnojouren jobbar mot mäns våld mot kvinnor och stöttar kvinnor, tjejer och barn som utsätts för våld, hot, kränkningar eller övergrepp.

Utsatta kvinnor och tjejer kan få stöd genom bland annat samtal, stödperson vid besök hos polis och socialtjänst och rådgivning.

– Vi är även ute i skolan och föreläser och visar upp oss. Sedan har vi också tjejkvällar för tjejer 16–21 år så de får träffa andra i liknande situationer, komma bort från det jobbiga och göra aktiviteter tillsammans, säger Marina.

Våld i olika former

Psykiskt och fysiskt våld är det vanligaste Kvinnojouren möter, men även ekonomiskt våld och det latenta våldet. Latent våld är underliggande hot om våld som inte alltid är fysiskt men skapar en ständig känsla av rädsla och osäkerhet hos den utsatte. Den våldsutsatta kan få ”tippa på tå” och ständigt anpassa sig till förövarens känslotillstånd. Ofta har de utsatta kvinnorna levt med en man som kontrollerar deras ekonomi. I vissa fall har förövaren tagit lån i kvinnans namn, vilket har lett till skuldsättning och en total ekonomisk beroendeställning.

– Det kan även vara så att du kanske bara får 100 kronor per vecka att spendera eller att du inte får köpa det du vill, ibland till och med livsviktiga mediciner, säger Marina.

Latent våld är också vanligt förekommande i mäns våld mot kvinnor.

– Våldsutövaren kanske förstör saker du älskar, exempelvis en vas, bara för att göra dig ledsen och rädd. Det handlar om att utöva makt. Utövaren kan också rikta sin ilska mot dig som ett resultat av något som hänt på arbetet, säger Marina.

Medmänskligt stöd

Kvinnojouren har tystnadsplikt och avslöjar aldrig vilka som söker hjälp. Organisationen är ideell och de som arbetar där gör det av medmänsklighet.

­– Att vara medmänniska kräver ingen specifik utbildning. När någon utsatt söker hjälp hos oss lyssnar vi utan att skuldbelägga. De utsatta bestämmer själv vilken hjälp de vill ha och hur mycket de vill dela med sig av. Många av de här kvinnorna är i en väldigt svår situation och har en dålig självbild. Därför är det viktigt att vi är närvarande, lyhörda och visar empati. Vi ger inte lösningar, vi fungerar som ett stöd, menar Marina.

Kvinnojouren är tillgänglig för alla våldsutsatta kvinnor, anhöriga och arbetsgivare som kommer i kontakt med kvinnor som är utsatta – oavsett när eller hur de vill ta kontakt.

– Det är vanligt att kvinnor går tillbaka till sin förövare trots att de brutit och innan de anmält förövaren, det är helt normalt. Vi ser också att fler och fler unga hör av sig, men de som söker hjälp kommer från alla samhällsskikt och finns i alla åldrar, säger Marina.

Normaliseringsprocessen

Under normaliseringsprocessen förskjuts gränserna successivt, och kvinnans behov hamnar helt i skuggan av mannens. Hon isoleras från sin omgivning, och mannen blir hennes enda referenspunkt. Han växlar mellan våld och värme, vilket skapar ett känslomässigt beroende där han kontrollerar hur hon ska känna.

– Det är inte så enkelt att lämna ett förhållande då en hamnat i en sådan process. Mannen har manipulerat kvinnan så långt ner att det krävs många steg innan hon bryter sig loss. Många tror att det bara är att lämna, men i verkligheten är det väldigt svårt. Ofta kanske man har gemensamma ägodelar såsom hus och bil, kvinnan har en stark tro på att mannen ska förändras och ett liv präglat av våld som blivit ens vardag. I stället för att fråga varför kvinnan inte lämnar, borde man fråga sig varför mannen utövar våld, säger Marina.

(Artikeln forsätter efter faktarutan).

Våldspyramiden

En pyramid som symboliserar det stegrande våldetFörstora bilden

Våldspyramiden

Våldspyramiden är en modell som används för att beskriva hur våld i nära relationer ofta eskalerar över tid. Den illustrerar hur våldet kan börja subtilt och gradvis bli mer allvarligt och omfattande. Här är en sammanfattning av de olika stegen i våldstrappan:

  • Verbala och emotionella angrepp – Våldet börjar ofta med subtila former av psykiskt och emotionellt våld, som kränkningar, förolämpningar och kontroll över kvinnans beteende eller sociala liv.
  • Kontroll och manipulation – Mannen börjar försöka begränsa kvinnans frihet genom att kontrollera hur hon klär sig, vem hon umgås med eller vad hon gör. Detta kan också inkludera ekonomisk kontroll och isolering från vänner och familj.
  • Hot – Våldet eskalerar genom direkta eller indirekta hot om fysisk skada. Hoten kan vara både mot kvinnan själv, hennes barn eller andra personer hon bryr sig om.
  • Fysiskt våld – När kontrollen och hoten inte längre räcker kan fysiskt våld tillkomma, såsom slag, sparkar eller knuffar.
  • Allvarligt våld – I de mest extrema fallen kan våldet bli livshotande, med exempel som allvarliga fysiska angrepp eller till och med mordförsök.

Marina vill uppmuntra alla som är utsatta för våld i nära relationer att våga höra av sig till Kvinnojouren.

– Det kan vara jättejobbigt att ens komma på tanken att söka hjälp. Men vi finns för de utsatta, vi finns och vi hör dem, avslutar Marina.

Kvinnojouren i Sandviken har funnits i 40 år och fortsätter att vara en trygg plats för kvinnor i behov av hjälp.

Länsstyrelsen samarbetar med kommuner, regioner och andra aktörer för att förebygga våld.

Kontakt

Dela sidan:

Landshövding

Veronica Lauritzsen

Besöksadress

Borgmästarplan 2, Gävle

Postadress

801 70 Gävle

Organisationsnummer

202100-2437

Följ oss