Översyn av vattenkraftverk i Delångersån

Genom EU:s vattendirektiv ska Sveriges vattenkraftverk och regleringsdammar ha moderna miljövillkor. De anläggningar som inte redan har moderna miljövillkor måste ansöka om det hos Mark- och miljödomstolen. Det ska ske under de kommande 20 åren. De anläggningar som finns i Delångersåns avrinningsområde ska nu ses över.

Delångersåns huvudavrinningsområde sträcker sig genom Hudiksvalls, Ljusdals och Ånge kommun. Prövningsgruppen innefattar Delångersån med tillhörande biflöden samt området mellan Delångersåns och Nianåns mynning i havet. Totalt finns det 21 vattenkraftverk och regleringsdammar längs ån som kommer att ses över för att se vilka miljöanpassningar som krävs.

Länsstyrelsen Gävleborg samverkar med verksamhetsutövare, kommuner, myndigheter och intresseorganisationer för att undersöka vilka miljöanpassningar som behöver göras för att leda till största möjliga nytta för vattenmiljön. Hänsyn ska också tas till att Sverige ska ha en effektiv tillgång till vattenkraftsel.

Betänkligheter

Miljöanpassningarna kommer till största del bekostas av vattenkraftens miljöfond.

Vanliga åtgärder för att miljöanpassa vattenkraftverk och regleringsdammar är att göra det möjligt för fisk att passera anläggningen. En vattenkraftsanläggning blockerar ofta hela vattendraget och utgör därför ett vandringshinder för fisk och andra vattenlevande organismer som vill ta sig upp- eller nedströms.

– Det är väldigt viktigt för organismernas överlevnad och fortplantning att vandring kan ske. För att kompensera hindret är det vanligt att anlägga en konstgjord passage, en så kallad fiskväg. Denna består ofta av en ränna eller konstgjord bäck via ett omlöp. För att fisken ska kunna passera behöver det släppas tillräckligt mycket vatten i fiskvägen, säger Angelica Klaussen på Länsstyrelsen Gävleborg som är ansvarig för Delångersåns prövningsgrupp.

Ett annat problem är att fiskar, speciellt stora och långa fiskar, kan skadas i turbinerna.

– För att minska den risken kan man anlägga ett fingaller med flyktränna som leder fisken förbi vattenkraftanläggningen. Det är bland annat det som ska ses över i samverkan, säger Angelica Klaussen.

Samverkansprocessen

Ansvarsområden i korthet i samverkansprocessen:

• Länsstyrelsen är ansvarig för samverkan och bevakar allmänna intressen såsom kulturmiljö och naturvärden
• verksamhetsutövaren ansvarar för kunskap om anläggningen och förslag till åtgärder
• kommunen ansvarar också för att bevaka allmänna intressen, till exempel badplatser och vattenskyddsområden
• de myndigheter som bjuds in är där för att ta vara på det nationella perspektivet, till exempel Energimyndigheten
• berörda intresseorganisationer är de som jobbar med vattenmiljö-, fiske-, vattenkrafts- och kulturmiljöfrågor.

Länsstyrelsen bjuder in till samverkan där ett kunskapsunderlag tas fram och presenteras för intressenterna. Med utgångspunkt från de kunskaper som finns om till exempel elproduktion, kulturmiljö, föroreningar och naturvärden förs en dialog om vilka miljöanpassningar som kan behöva göras. Verksamhetsutövaren tar sedan fram en ansökan med förslag på lämpliga åtgärder. Ansökan färdigställs sedan och skickas in till Mark- och miljödomstolen för beslut.

Verksamhetsutövaren ansvarar för att föra en dialog med enskilda intressen, till exempel närboende till anläggningen. När i processen det sker är upp till verksamhetsutövaren.