Signalkräfta och bäckröding – ett hot mot den biologiska mångfalden

Invasiva främmande arter räknas som ett av de största hoten mot biologisk mångfald. På Länsstyrelsen Gävleborg planerar vi under 2023 ett projekt för att kartlägga signalkräfta och bäckröding i vårt län. Vi kommer även jobba med att minska deras utbredning.

Amerikansk bäckröding

Bäckrödingen är en främmande art som sedan 1890-talet planterats ut i svenska vatten. Den är ännu inte klassad som en invasiv art på EU:s förteckning över invasiva främmande arter även fast den är klassad som en mycket hög risk för att vara invasiv i Sverige.

– 2021 infördes en ny författning över utplanteringar som förbjuder utplantering av bäckröding, Gävleborgs län har inte godkänt utplanteringar av bäckröding sedan åtminstone 2006, säger Nichlas Dahlén, fiskehandläggare, Länsstyrelsen Gävleborg.

Utbredningen av amerikansk bäckröding är störst i Norrlands inland. 141 observationer har gjorts av den i Hälsingland och 53 i Gästrikland enligt Artdatabanken.

Skadar inhemska fiskar

När bäckröding och öringen lever tillsammans skadar bäckrödingen öringens tillväxt, överlevnad och fortplantning. Bäckrödingen konkurrerar ut andra fiskar och kan även föröka sig med inhemska laxarter och skapa hybrider. Hybriderna är ofta fruktsamma och kan föröka sig. Det kan leda till genetiska effekter så som förlust av genetisk variation och sämre överlevnadsförmåga.

– Bäckrödingen kan ha stora konsekvenser för våra inhemska arter. För att minska utbredningen av bäckröding så är ett första steg att sammanställa det kunskapsunderlag som finns idag. Det vill säga de studier som gjorts med metoder för att reducera bäckröding och sedan göra detta i några vattendrag i länet, säger Nichlas Dahlén.

Arten livnär sig på olika insekter, bottenlevande ryggradslösa djur och fiskar. Den lever oftast i kalla, klara och strömmande vatten och mindre bäckar. Bäckrödingen liknar öring och röding. Den har ett ljust marmormönster på ryggen och ryggfenan som är olivgrön. Nedre delen av ryggen kan ha små gulgröna eller röda fläckar.

Information om bäckröding på Artfaktas webbplats Länk till annan webbplats.

Signalkräfta

Signalkräftan är klassad som en invasiv art vilket betyder att den är förbjuden att importera, odla och sätta ut. Den liknar vår inhemska flodkräfta men skiljer sig på några punkter. Bland annat är klorna lite ljusare på undersidan, den har inga taggar mellan huvudet och ryggskölden och den är lite ljusare i färgen än vår flodkräfta.

Under 1960-talet började man plantera ut signalkräftan för att åter göra kräftfiske möjligt där flodkräftan drabbats av kräftpest. Men detta gav i stället upphov att smittan spreds ännu snabbare. Signalkräftan har ett högre skydd mot kräftpest men det innebär också att den även är bärare på sjukdomen.

Förekomst i länet

Fynd av arten har bland annat gjorts i Dellen i Hudiksvalls kommun, Ljusnan, flertalet platser i Hofors kommun, Storsjön, Sandheden, Kårån och Hasselasjön.

– Störst förekomst av signalkräfta finns i Gästrikland, här finns också väldigt få förekomster av flodkräftan kvar. I Hälsingland är det lite bättre men varje år smittas ett nytt vatten eller vi hittar en förekomst av signalkräfta, säger Nichlas Dahlén.

Arten lever främst i sötvatten men har även påträffats i bräckt vatten. Den lever normalt sätt i vattendjup på mellan 1–10 meter och är allätare.

Inverkan

De ställen där signalkräftan finns i stort antal så kan den ha en negativ inverkan på vattenvegetationen, förekomsten av mindre orörlig bottenfauna och groddjur. Den äter även fiskrom som kan påverka förekomsten av fiskpopulationen.

– Ofta är det väldigt svårt att bli av med signalkräfta där den har tagit över, så då är det viktigt att informera om det så att spridningsrisken minskar. Där vi ser väldigt svaga bestånd och där vi tror det finns en möjlighet att reducera eller helt ta bort signalkräfta så jobbar vi mot det, säger Nichlas Dahlén.

Information om signalkräfta på Artfaktas webbplats Länk till annan webbplats.