Publiceringsdatum:

Senast uppdaterad:

Länsstyrelser kartlägger spridning av invasiv fisk

Svartmunnad smörbult en invasiv fiskart i Östersjön

En svartmunnad smörbult som fångats utanför Furuskär. Foto: Linda Calamnius.

Just nu pågår provfiske efter den svartmunnade smörbulten, en invasiv art med negativ inverkan på det marina ekosystemet längs ostkusten. Den kan leka 5–6 gånger per år och tål både söt- och saltvatten, vilket skulle kunna innebära att den kan gå upp i vattendrag där det finns lekande lax och öring och äta upp deras rom.

Den svartmunnade smörbulten är en fiskart som naturligt påträffas i Svarta havet och Kaspiska havet, men som med hjälp av människan har spridits till både Östersjön och de Stora sjöarna i USA och Kanada. De senaste åren har svartmunnad smörbult kunnat påträffas allt längre norrut längs den svenska ostkusten.

– Första gången svartmunnad smörbult hittades i Östersjön var i Gdanskbukten i början av 1990-talet. Den följde troligen med som fripassagerare i ett fartygs barlastvatten, ett vanligt sätt för marina invasiva arter att hamna i nya miljöer. Det säger Mattias Renström, handläggare för invasiva främmande arter vid Länsstyrelsen Uppsala län.

När arten 2020 för första gången påträffades i Gävlebukten, av personal från Länsstyrelsen Gävleborg, inleddes ett provfiske som under 2021 utvecklades till ett samarbetsprojekt med Länsstyrelsen Uppsala län. I projektet har länsstyrelserna använt bland annat kustöversiktsnät, ryssjor och mjärdar för att kartlägga fiskens utbredning längs båda länens kust och för att decimera antalet där de har påträffats i högre täthet.

Inom ramen för projektet tog länsstyrelserna även fram en informationsfilm om svartmunnad smörbult, dess spridning, dess påverkan på vårt ekosystem, hur du känner igen arten och vad du ska göra om du fiskar upp en svartmunnad smörbult.

Det nordligaste fyndet under provfisket 2021 gjordes i Bönan, nordost om Gävle. Det är därmed också det nordligaste fynd som gjorts längs den svenska kusten. Just vattnet utanför Bönan mot Limön var ett av två delområden där många fynd gjordes av svartmunnad smörbult. Det andra, sydligare delområdet sträckte sig över länsgränsen i vattnet utanför Furuvik och Skutskär.

De allra flesta av det hundratal svartmunnade smörbultar som fångades i fiskeredskapen påträffades i något av de två områdena. Längs Uppsala läns kust fiskades enstaka svartmunnade smörbultar upp utanför Gårdskärskusten och Billudden.

– Provfisket efter den svartmunnade smörbulten fortsätter under 2022, säger Linda Calamnius vid Länsstyrelsen Gävleborg som leder projektet. I år planerar vi att använda ryssjor och övriga redskap i mycket större utsträckning än föregående år.

I nuläget lutar det åt att ryssjorna är mest effektiva i att fånga svartmunnad smörbult. De har hittills visat sig ha flera fördelar, jämfört med nät. De fångar fler svartmunnade smörbultar, bifångsten (den fisk man inte vill ha) släpps ut levande och arbetet med redskapet går fortare. Årets provfiske får utröna om så är fallet även i år.

Den svartmunnade smörbulten känns igen på den svarta fläcken på den främre ryggfenan. De exemplar som har påträffats under länsstyrelsernas provfiske har varit 4–20 centimeter långa.

Svartmunnad smörbult – en invasiv främmande art

Invasiva främmande arter är växter och djur som med människans hjälp flyttas från sin ursprungliga miljö, till nya delar av världen. De flesta arter som hamnar i en ny miljö klarar inte att leva där. En mindre andel kan anpassa sig till sin nya miljö och en liten del av dessa kan i sin tur trivas så bra att de har kraftig påverkan på ekosystemet.

Svartmunnad smörbult har flera egenskaper som gör den konkurrenskraftig i nya miljöer. Den är mycket anpassningsbar. Den är till exempel tolerant mot olika nivåer av syre, olika salthalter i vatten och olika temperaturer. Den föredrar att hålla till på djup från 3 till 20 meter, men har hittats på 150 meter djup. Dessutom kan den föröka sig 5–6 gånger per år och hannarna försvarar den befruktade rommen.

Svartmunnad smörbult kan påverka våra ekosystem bland annat genom att konkurrera ut inhemska arter. Att den tål både söt- och saltvatten, gör att det finns en risk för att den kan gå upp i vattendrag där det finns lekande lax och öring och äta upp deras rom.

Kontakt