Publiceringsdatum:

Senast uppdaterad:

Föroreningar kräver tillsyn

En kvinna håller en mörk massa i sin hand. I bakgrunden syns en sjö och en trädbeväxt höjd.

Ulrika Nilsson, miljötillsynshandläggare är ute på ett besök i fält för att undersöka en bergmullsdeponi.

I Gävleborgs län beräknas det finnas cirka 2700 förorenade platser. Ett viktigt uppdrag för Länsstyrelsen är att samordna länets arbete med förorenade områden och skapa en plan för att åtgärda dem.

– För att undvika att människor och miljö skadas av föroreningar är det av hög prioritet att utöva tillsyn på potentiellt förorenade platser, säger Ulrika Nilsson, miljötillsynshandläggare, Länsstyrelsen Gävleborg.

I sitt arbete som miljöhandläggare får Ulrika Nilsson arbeta stegvis för att ta reda på vilka föroreningar som kan finnas i ett område.

– Det börjar ofta med att det identifieras en plats där det har bedrivits någon form av industriell verksamhet som kan ha lett till förorening. Efterföljande steg är att inventera, undersöka och utreda, hitta eventuell lämplig åtgärd och uppföljning av ärendet, säger Ulrika Nilsson.

Skadliga lämningar

I vårt län finns många lämningar efter järn- och stålindustrin samt massabruk. I flera industrier har det skett förädling av resurser såsom på ett sågverk där man använt sig av doppning och impregnering. Vissa doppningsmedel har innehållit dioxin som är ett ämne som kan vara skadligt i även små mängder. Det har även funnits många mekaniska verkstäder som använt sig av lösningsmedel. Sexvärt krom är ytterligare en av de föroreningar Ulrika träffat på i sitt arbete som kan vara en rest från ytbehandling av metaller. Vissa av dessa medel utgör en stor risk för människor och miljön och kan påverka vårt dricksvatten.

– Vårt arbete som tillsynsmyndighet innebär att vi har en dialog med de företag eller verksamheter som bidragit till föroreningen för att få till undersökningar och åtgärder. Men det är inte alltid det finns någon ansvarig kvar eller att ansvaret är till 100 procent, säger Ulrika Nilsson.

Kommunerna har möjlighet att söka statligt medel och agera huvudman för de projekt som inte har en ansvarig. Det innebär att kommunen tar på sig ansvaret för att utföra en saneringsåtgärd.

En hand håller fram bergmull med strandkanten i bakgrunden.

Bergmull kan innehålla flera föroreningar såsom arsenik, kadmium och kobolt för att nämna några.

– I vårt län har vi drygt 2700 platser identifierade. Arbetet sker därför stegvis och fokuseras dit det gör mest nytta, säger Ulrika Nilsson.

I tillsynen prioriteras förorenade områden i riskklass 1 eller 2 på den fyrgradiga skalan. Där 1 innebär en stor risk och 4 innebär ingen eller en liten risk.

– Det kan även bli aktuellt att hantera andra områden som har en lägre riskklass, till exempel om markanvändningen förändras eller om man stöter på något som vi inte känner till, säger Ulrika Nilsson.

Efter noggranna undersökningar av det förorenade området bestäms vilka åtgärder som är lämpliga att sätta in, och om de överhuvudtaget behövs beroende på vilket resultat undersökningen fått. Ett ärende kan vara komplext och det kan ta flera år från det att en förorening upptäcks till att den är åtgärdad.

Kontakt