Förutsättningar för arbetet med förorenade områden

Arbetet med förorenade områden anpassas efter regionala förutsättningar. Flera faktorer påverkar förutsättningarna som till exempel geologi, befolkningstäthet och industrihistoria. Även organisatoriska faktorer som till exempel tillgängliga resurser och samordning av arbetet påverkar.

Yttre förutsättningar

Till de yttre förutsättningarna för arbetet med förorenade områden räknas till exempel geografiska förutsättningar som berggrund, jordmån, vattendrag och grundvattennivåer. Även demografi, exploatering och industristruktur räknas till de yttre förutsättningarna.

Landskapen Gästrikland och Hälsingland (större delen) utgör tillsammans Gävleborgs län. Här bor cirka 285 000 människor fördelat på tio kommuner. Länet är 18 192 kvadratmeter till ytan, vilket motsvarar cirka 4 procent av Sveriges totala yta.

Geologi och hydrogeologi

Gästrikland är till största delen ett slättland som bryts av mindre höjdsträckningar, medan landskapsbilden i Hälsingland präglas av bergkullterräng.

Länets topografi karakteriseras av en låglänt kustzon och en betydligt mer kuperad terräng i inlandet. Nivåskillnaden är betydande, från Bottenhavet stiger marknivån till 711 meter över havet vid Stora Korpmäkis krön i Orsa Finnmark. Kustzonen är bred i söder men smalnar av mot norr och här återfinns bitvis tjocka postglaciala avlagringar i form av lera och silt som är vanligt under högsta kustlinjen. Berggrunden består främst av urberg och de dominerande bergarterna är gnejsgranit, granit, kvartsit, samt vissa sedimentgnejser. Den innehåller även i mindre omfattning yngre bergarter såsom dalaporfyr, sandsten och dellenit, som sätter sin prägel på mineralsammansättningen i länets moräner genom att bidra till en generellt sur markmiljö. Delar av berggrunden i länet är också uranhaltig.

Landskapsbilden präglas av de stora vattendrag som genomkorsar länet. De mest framträdande är Ljusnan, Voxnan och Dalälven. Isälvsavlagringar såsom rullstensåsar och isälvsdeltan är ett vanligt förekommande inslag i landskapet. Moränen är den jordart som till följd av sin utbredning har störst betydelse för länets markförhållanden.

Industrihistoria

Gävleborg utmärkte sig tidigt som ett stål- och skogslän och än idag dominerar den tunga basindustrin med massafabriker och stålverk. Ett flertal andra branscher såsom sågverk, träimpregnering, boardtillverkning, tegelbruk, kättingfabriker etc. förstärker bilden av skogs- och stålindustrisektorernas dominans.

En tredje sektor som historiskt sett haft stor betydelse är gruvindustrin. Gruvorna har framförallt funnits i västra Gästrikland och många av dem har försörjt de äldre järnbruken genom brytning av järnmalm. Idag finns endast en gruva i drift i länet.

Förorenade områden i Gävleborgs län

Drygt 2 650 potentiellt förorenade områden har identifierats i länet. Kunskapen om länets potentiellt förorenade områden är långt ifrån fullständig. Ett mindre antal är konstaterat förorenade medan det för de flesta endast finns en misstanke om förorening.

Hittills har 1 075 potentiellt förorenade områden i länet inventerats och riskklassats. Inventeringen visar att de mest omfattande problemen inte nödvändigtvis är kopplade till branscher som gett upphov till störst antal områden. Ett exempel är gruvindustrin där ca 200 områden identifierats, men där inventeringen visar att endast sex av dessa utgör en större risk för människors hälsa eller miljön. I länet har istället tillverkningen av sågade trävaror, massa, papper, järn och stål stått för ett betydande bidrag till dagens föroreningssituation.

Föroreningar vid sågverk är i första hand förknippade med olika former av träskyddsbehandling. För att skydda det sågade virket mot blånadssvamp under lagring användes bl.a. klorfenolpreparat. Kolning och tillverkning av trätjära har också skett i anslutning till en del sågverk. Halterna av tungmetaller, PAH (ämne i bl.a. stenkolstjära) och klororganiska föreningar är ofta förhöjda i anslutning till dessa områden.

Branschtypiska föroreningar vid järn- och stålverk är olika tungmetaller, arsenik, PAH, kvicksilver och dioxin. Metallerna och arseniken kommer från den malmen samt från användningen av legeringsmetaller, främst krom och nickel. Skrotbaserad ståltillverkning har medfört utsläpp av kvicksilver. En förutsättning för produktionen var tillgången på stora mängder energi i form av trä, stenkol och eldningsolja som medfört förhöjda halter av PAH. Betning av stål kan dessutom ge upphov till cyanidförorening.

Massa- och pappersbruken har genom användningen av stora mängder processvatten medfört utsläpp av föroreningar till recipient. På de platser där kemiska preparat använts för att förhindra algtillväxt i avloppsledningar kan sedimenten innehålla höga halter kvicksilver och där klorgasblekning har utnyttjats påträffas förhöjda halter klororganiska ämnen. Framställning av massa enligt sulfitmetoden gav upphov till stora mängder av en restprodukt kallad kisaska (rostad svavelkis). Eftersom kisaskan utöver järn innehåller höga halter tungmetaller är dessa upplag en stor källa till spridning av bl.a. koppar, zink och bly.

Det finns höga halter dioxin i strömming längs länets kust. Det är inte omöjligt att förorenade områden kan bidra till problemet med dioxin i fisk. Där virke blånadsskyddades på sågverken hittas idag dioxin, på grund av att klorfenolpreparaten var förorenade med dioxin. Blekning av pappersmassa har lett till utsläpp av olika typer av klorföreningar till sediment. Provtagning inom projektet Fiberbankar i Norrland (FIN) visar också att halter av organiska miljöföroreningar och metaller i bottensediment i anslutning till pappers- och träindustrier i flera fall är höga. Övervakningen av miljötillståndet i länet visar dessutom att metallhalterna i kustnära sediment är hög.

Naturvårdsverkets redovisning av kontroll och övervakning av högfluorerade ämnen (PFAS) i yt- och grundvatten visar att dessa har fått stor spridning i miljön. Detta gäller även Gävleborgs län där det finns flera platser där miljökvalitetsnormen för ytvatten överskrids med upp till 10 gånger eller mer. Högsta halterna har detekterats i anslutning till förorenade områden.

Vi kan även komma i kontakt med föroreningar när före detta industribyggnader omvandlas till bostäder. Före detta kemtvättar utgör exempel på detta eftersom sådana vanligen bedrevs i mindre anläggningar inom tätorter och eftersom klorerade lösningsmedel från verksamheten kan finnas kvar i byggnader och mark under lång tid och på så sätt påverka t ex inomhusluften.

Organisatoriska förutsättningar

Till de organisatoriska förutsättningarna för arbetet med förorenade områden räknas till exempel tillgängliga resurser och samverkan med kommuner, myndigheter och andra aktörer.

Länsstyrelsens interna arbete

Länsstyrelsen har det regionala ansvaret för planering, prioritering, operativ tillsyn, vägledning, bidragsadministration och rapportering av arbetet med föroreningsskadade områden. Arbetet omfattar undersökningar och åtgärder för de områden där ansvar för föroreningssituationen saknas, som beviljats statliga medel samt tillsyn över pågående och nedlagda verksamheter där länsstyrelsen är tillsynsmyndighet. Genom tillsyn och tillsynsvägledning ska länsstyrelsen bidra till en hållbar utveckling, men också privatfinansierade undersökningar och åtgärder så att kostnaderna så långt som möjligt bärs av de som är ansvariga för föroreningarna. Tillsynen är ett verktyg som kan användas för att ställa krav på att den som är ansvarig för föroreningarna ska utföra eller bekosta undersökningar och åtgärder.

Förorenade områden berör flera av länsstyrelsens verksamhetsområden. Förekomsten av föroreningar kan påverka bedömningen av om en plats är lämplig för ändamålet vid tillståndsprövning av miljöfarlig verksamhet eller planering för exempelvis bostäder. Kunskapen om förorenade områden används också som underlag för klassningar, framtagande av program och val av åtgärder inom vattenförvaltning, miljöövervakning och miljömålsarbetet.

Samverkan

Kommuner

Kommunerna ansvarar för den operativa tillsynen över merparten av de potentiellt förorenade områdena som identifierats i länet. Kommunen är också en av de aktörer som kan agera huvudman för efterbehandling som helt eller delvis finansieras av statliga bidrag. Det statliga bidraget kan nämligen endast lämnas till en kommun eller annan myndighet. Huvudmannen är den juridiska person som ansvarar för genomförandet av undersökningar och åtgärder vid ett förorenat område. En kommun kan också utföra egna undersökningar och åtgärder. Därutöver har kommunen ansvaret för inventering och riskklassning av nedlagda deponier samt för åtgärder vid deponier där kommunen bedrivit verksamheten.

Fysisk planering handlar om att bestämma hur mark- och vattenområden ska användas. Mark får nämligen, enligt Plan- och bygglagen, användas för bebyggelse endast om det är lämpligt med hänsyn till bland annat hälsa och säkerhet. Markens innehåll av föroreningar och ambitionsnivån vid avhjälpandeåtgärder kan därför bli styrande för markanvändningen inom ett område.

Verksamhetsutövare och fastighetsägare

Verksamhetsutövare och fastighetsägare genomför undersökningar och åtgärder av förorenade områden efter beslut från tillsynsmyndigheten. Företag och fastighetsägare kan också själva ta initiativ till utredning av förorenade områden. Det är ganska vanligt inför försäljning av fastigheter, verksamheter eller bolag. Frågan brukar även diskuteras med tillsynsmyndigheten vid schakt, ombyggnad eller förändrad markanvändning.

Statliga organisationer som Trafikverket, Försvarsmakten, Statens fastighetsverk och Luftfartsverket arbetar med att identifiera, utreda och vid behov åtgärda de förorenade områden som uppstått till följd av deras verksamheter.

Andra aktörer

Försvarsinspektören för hälsa och miljö har det operativa tillsynsansvaret över områden som förorenats av Försvarsmaktens verksamheter.

Överklagade beslut om förorenade områden hanteras förutom av länsstyrelserna av Mark- och miljödomstolarna och Mark- och miljööverdomstolen.

Sveriges geologiska undersökning (SGU) inventerar och är på uppdrag av regeringen huvudman för utredningar och åtgärder vid områden där staten är ansvarig, men där den statliga organisation som orsakat föroreningen inte längre finns kvar. SGU kan i vissa fall även vara huvudman för andra efterbehandlingsprojekt som helt eller delvis finansieras av statliga medel.

Statens Geotekniska Institut (SGI) arbetar med teknikutveckling, kunskapsuppbyggnad och forskning kring förorenade områden. Länsstyrelsen och kommunerna kan i enskilda ärenden få begränsad rådgivning av SGI, ”korttidsstödet”.

SPI Miljösaneringsfond AB (SPIMFAB), bildades av oljebolagen 1997 med syftet att identifiera, undersöka och vid behov sanera nedlagda bensinstationer. År 2014 blev SPIMFAB klar med undersökningar och åtgärder vid ca 5 000 f.d. bensinstationer i landet.

Länsstyrelsen Gävleborg prioriterar också att delta i det regionala erfarenhetsutbytet där länsstyrelserna i norrlandslänen (Gävleborg, Jämtland, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten) träffas vart annat år. Länsstyrelserna i norrlandslänen samarbetar också kring tillsynsvägledning. Genom samarbetet kan länsstyrelserna tillsammans erbjuda kommunerna mer vägledning, med större variation mellan grundläggande och mer fördjupad nivå och har genom detta samarbete kunnat nå ut till 54 kommuner.

Länsstyrelsen och 36 andra myndigheter och forskningsinstitutioner undertecknade år 2017 en avsiktsförklaring kring utökat samarbete i syfte att öka kunskapen och minska riskerna kring PFAS. Länsstyrelsen ska inom detta samarbete bl.a. bidra med kunskap om förorenade områden.

Kontakt

Länsstyrelsen Gävleborg

801 70 Gävle

Dela sidan:

Landshövding

Per Bill

Besöksadress

Borgmästarplan 2, Gävle

Postadress

801 70 Gävle

Organisationsnummer

202100-2437

Följ oss