Sophiendals glashytteruin

I Los hittade man under 1700-talet metallen vismut, ett silvervitt metalliskt grundämne, som används i lättsmälta legeringar. Malmen innehöll nickel, ett nytt grundämne som upptäcktes här 1751.

Förutom detta innehöll malmen även kobolt som vid den här tiden var ett viktigt färgämne för att tillverka blå färg. 1736 kom gruvbrytningen igång på allvar. Bearbetningen skedde först utomlands men efter en tid startades ett blåfärgsverk lokalt här i Los som utvann den blå färgpigmentet. Det var svårt att få arbetare till gruvan. Gruvägaren Henrik Kalmeter arbetade för att få de omkringboende bönderna att hamna under ”bergfrälserätt” vilket innebar att de kunde tvingas att arbeta i gruvan. Detta lyckades han med 1742.

Det anlades ett glasbruk här 1763 och kobolten användes för färgning av glaset. Glasblåsarna kom från Ångermanland och blåste såväl fönsterglas som flaskor och buteljer. Malmtillgången visade sig dock inte vara så stor och det isolerade läget i Los skapade långa och dyra transporter. Detta gjorde att gruvbrytning och glastillverkning upphörde 1773. Gruvan ligger strax utanför Los centrum och är numera ett arbetslivsmuseum. Glashytteruinerna ligger i skogen långt utanför byn och ett besök här är en kombinerad natur- och kulturupplevelse.

Här finns parkeringsmöjligheter för några bilar. En enkel stig leder genom området.