Hudiksvalls station och perrongtaket

En betydande faktor för samhällsbyggandet och industrialiseringen av Sverige under 1800-talets andra hälft var utbyggnaden av järnvägen. Transporterna effektiviserades och kontakten mellan inlandet och kuststäderna underlättade för frakterna som skulle fortsätta till havs. På många håll tog enskilda bolag initiativet att bygga privatägda järnvägar som anslöt till de statliga stambanorna. Gällde det särskilt viktiga spår, de så kallade bistambanorna, valde dock staten att bygga själv. Ett sådant var sträckan Ljusdal-Hudiksvall vilken blev klar år 1888. Då kunde även det uppseendeväckande, medeltidsinspirerade stationshuset i Hudiksvall invigas.

Spåret från Hudiksvall anslöt till norra stambanan i Ljusdal. Denna band i sin tur samman nedre Norrland med Stockholm via Bollnäs, Avesta och Uppsala. Längs denna sträcka, liksom längs landets övriga, uppfördes ett stort antal stationsbyggnader under det sena 1800-talet. Huvudansvarig var Statens järnvägars chefsarkitekt Adolf Wilhelm Edelsvärd. Han ritade även Hudiksvalls station som gavs ett robust uttryck i en för ändamålet anpassad arkitektur. De putsade detaljerna blev en effektfull kontrast mot det röda teglet och stilen påminde om 1100- och 1200-talens romanska kyrkor. Till skillnad från landsbygdens stationshus av trä förmedlas här en stadsmässig arkitektonisk medvetenhet. Huset fungerar än idag som station och den ursprunglig, karaktärsfulla och ståtliga exteriören är synnerligen välbevarad.

Hudiksvalls station invigdes 1888, samma år som Statens Järnvägar färdigställt bandelen Ljusdal-Hudiksvall vilken anslöt till norra stambanan. Tre år tidigare hade riksdagen beslutat om att en statsbana skulle anläggas på sträckan. Arbetet med den nya järnvägen hade påbörjats omedelbart och den första bandelen, Ljusdal-Delsbo var klar 1887. Denna anslöts därefter till den redan befintliga sträckan Hudiksvall-Forsa.

Adolf Wilhelm Edelsvärd

Ritningarna till Hudiksvalls station utfördes av arkitekten, Adolf Wilhelm Edelsvärd. Han var verksam vid Statens Järnvägar under åren 1855–1895, en mycket produktiv period i den svenska järnvägsutbyggnadens historia. En stor del av de stationshus och övriga järnvägsbyggnader som utfördes under andra hälften av 1800-talet är ritade av Edelsvärd. Han arbetade mycket med standardiserade planlösningar men sökte ändå ge byggnadernas yttre formspråk en individuell särprägel.

Hudiksvalls stationshus saknar samband med den lokala byggnadstraditionen. Den är istället utförd i en nyromansk stil, med kolonnetter och rundbågsfriser. Entrépartiet är utformat som en stor mittbåge, vilket då var ett populärt motiv för stationshus nere på kontinenten. Tegelfasaden är sparsamt dekorerad med putsade delar, som profilerade dörr- och fönsteromfattningar.

Perrongtaket

En ny perrong uppfördes vid Hudiksvalls station år 1927 och själva perrongtaket, som är plåttäckt och bärs upp av en stålkonstruktion, har bland annat ett teknikhistoriskt och miljöskapande värde. Perrongtaket ägs av staten och förvaltas av Trafikverket.

Skyddsområde för Hudiksvalls station

Byggnadsminnesförklaringen omfattar Hudiksvalls stationshus. Skyddsområdet omfattar del av fastigheten Strand 3:1.

1. Byggnaden får inte rivas; vare sig i sin helhet eller delar därav.
2. Byggnaden får inte byggas till, byggas om eller på annat sätt förändras till sin exteriör.
3. Byggnadens stommar får inte rivas, byggas om eller ersättas med andra material.
4. I de delar av byggnaden som länsstyrelsen märkt ut får ingrepp i eller ändring av äldre fast inredning inte göras. Heller får inga äldre ytskick täckas över eller målas över eller på annat sätt förändras.
5. Byggnaden ska vårdas och underhållas så att den inte förfaller. Vård och underhåll ska utföras på ett sådant sätt att det kulturhistoriska värdet inte minskar och ska ske med material och metoder som är anpassade till byggnadens egenart.
6. Skyddsområdet får inte bebyggas ytterligare eller på annat sätt förändras.