Kulturmiljö

Kulturhistoriskt värdefulla byggnader, miljöer och fornlämningar är källor till upplevelser och kunskaper om vårt län. Länsstyrelsen beslutar om tillstånd att förändra skyddade kulturmiljöer och om bidrag för att vårda dem. Vi fördelar även arkeologiska uppdrag till företag.

Fornlämningar och arkeologi

Den som planerar ett arbete som riskerar att påverka eller förstöra en fornlämning behöver söka tillstånd från Länsstyrelsen. Kontakta oss om ni hittar ett fornfynd eller påträffar en skadad fornlämning.

Fornlämningar och arkeologi

Kulturhistoriska miljöer inom kommunen

Kommuner som vårdar en värdefull kulturmiljö så att den bevaras för framtiden eller blir mer tillgänglig och användbar för alla kan ansöka om bidrag från Länsstyrelsen. Bidraget kan inte sökas av en statlig myndighet.

Kulturhistoriska miljöer inom kommunen

Kyrkliga kulturminnen

Många av Sveriges kyrkor, kyrkotomter, begravningsplatser och kyrkliga inventarier är skyddade genom kulturmiljölagen. Det gäller även kyrkor som sålts av Svenska kyrkan. En ändring i ett kyrkligt kulturminne kräver ofta ett tillstånd från Länsstyrelsen. Vi ger också råd om vård- och underhållsplaner.

Kyrkliga kulturminnen

Byggnadsminnen

Länsstyrelsen kan skydda en kulturhistoriskt värdefull byggnad eller miljö genom att förklara den som ett byggnadsminne. Den som planerar att göra ändringar i ett byggnadsminne behöver ett tillstånd från Länsstyrelsen. Vi fördelar även bidrag för vård av byggnadsminnen.

Byggnadsminnen

Tillstånd för metallsökare

Enligt kulturmiljölagen är det förbjudet att använda metallsökare utan tillstånd från Länsstyrelsen.

Tillstånd för metallsökare

Kulturmiljöer i Dalarna

Dalarna är ett Sverige i miniatyr, både vad gäller natur och kultur. Landskapets skiftande naturregioner har skapat lika skiftande livsvillkor för människorna. Därför har Dalarna också ovanligt många varierande och spännande kulturmiljöer.

Dalarna sträcker sig ut sig i 37 långa mil från fjällhedarna i nordväst vid norska gränsen ner till de malmförande bergen i sydöst. Längst i norr ligger Idre sameby - Sveriges sydligaste. I söder är bruksbygderna del av Bergslagen, grunden till Sveriges moderna industri. Genom hela landskapet rinner omfattande älvsystem, främst Österdalälven och Västerdalälven som vid Djurås förenas till Dalälven. Men innan dess har Österdalälven hunnit ta sig genom den stora sjön Siljan.

Vattendragen, bergen och skogarna har nyttjats av människor sedan istidens slut. Och kulturmiljöerna som har skapats under årtusendena berättar landskapets historia. Om de förstörs är de borta för alltid.

Vid Siljans stränder har arkeologer hittat boplatser som är närmare 10 000 år gamla. I skogsmarkerna finns uråldriga system med fångstgropar för storviltsjakt. De stora älvarnas dalgångar liksom slätterna söderut runt Dalälven var redan under järnåldern bördiga jordbruksbygder. Särskilt i älvdalsbygderna har ålderdomliga bystrukturer liksom rika- oftast mycket lokala - traditioner i språk, dräkt och byggnadssätt bevarats. Fortfarande används flera fäbodar. Och länet är helt unikt med sin stora mängd och variation av knuttimrade byggnader.

Bäckar, åar och älvar har använts för kvarnar och sågar, för flottningsanläggningar och kraftverk – och gör så till stor del än. Trängslet i Österdalälven, som byggdes under åren 1955 – 1960 är Sveriges högsta kraftverksdamm med en höjd på 125 meter. Kraftverket byggdes ursprungligen för att ge kraft åt Stora Kopparbergs sågverk, massafabriker och smältverk.

Och det är verkligen Kopparberget i Falun som är giganten i landskapet. Under 1600-talet bröts här två tredjedelar av hela världens kopparmalm och gruvan var Sveriges största arbetsplats. Det är idag en mycket viktig kulturmiljö - tillsammans med landskapets många övriga gruvområden, hyttor och hammare. De har bildat grunden för moderna stålverk, fabriker och verkstäder – vår tids form av kulturmiljöer!

År 2001 skrevs Falun in på FN-organet Unescos Världsarvslista. Det betyder att gruvan och det industrihistoriska landskapet kring Stora Kopparberg och Falun på ett unikt sätt vittnar om jordens och människans historia. Unescos motivering var följande: Det historiska industrilandskapet kring Stora Kopparberget och Falun utgör ett av de främsta områdena för gruvhantering och metallproduktion. Gruvdriften upphörde vid 1900-talets slut, men har genom många århundraden haft ett starkt inflytande på teknisk, ekonomisk, social och politisk utveckling i Sverige och Europa.

Som världsarv är Falun därför så betydelsefullt att det ska bevaras för all framtid. Idag finns det drygt 1000 platser och miljöer på Unescos världsarvslista. Femton av dem ligger i Sverige.

I Sverige är det svenska staten som har ansvar för landets världsarv. Som länets företrädare för staten, är Länsstyrelsen därför en viktig part för att skydda Världsarvet Falun. Tillsammans med Falu kommun, Dalarnas
museum, Stiftelsen Stora Kopparberget, Visit Dalarna, Högskolan Dalarna och Världsarvet Faluns Vänförening bildar Länsstyrelsen också Världsarvsrådet som ska verka för Världsarvet Faluns vård, bevarande och utveckling.

Länsstyrelsen och kommunerna kan enligt miljöbalken besluta att särskilt värdefulla kulturlandskap ska skyddas som kulturreservat. Syftet med reservaten är att kunna vårda och bevara värdefulla kulturpräglade landskap.

I Dalarna finns två kulturreservat: Kvarnstensbrottet i Östra Utsjö, Malung
och Stabergs bergsmansgård som också ingår i Världsarvet Falun.

Kvarnstensbrottet i Östra Utsjö, strax söder om Malung, är ett av Sveriges största kvarnstensbrott. Den månghundraåriga brytningen har gett upphov till en särpräglad miljö inne i skogen, med vattenfyllda gruvhål, mosstäckta skrotstenvarpar och kvarlämnade kvarnstensämnen. Brottets kvarnstenar var av ovanligt god kvalitet; den skiffriga sandstenen med inslag av kvartskorn, gjorde kvarnstenarna självvässande.

Kvarnstensbrytningen i Östra Utsjö har en mycket lång historia. Enligt vissa forskare ska brytningen av kvarnstenar i Östra Utsjö ha börjat redan på 700-800-talen, d v s under vikingatiden. På slutet av 1600-talet vet man att
kvarnstenar från Malung såldes till södra Dalarna och Värmland. Även till
Norge exporterade man kvarnstenar. Verksamheten vid brottet upphörde under 1880-talet.

Stabergs bergsmansgård är ett kulturreservat som även ingår i Världsarvet Falun. Staberg är en av de mest välbevarade bergsmansgårdarna inom Kopparbergslagen - bygden kring Falu gruva. Alla de olika delarna av en större bergsmansgård finns här bevarade; byggnader, trädgård, hyttområde, odlingsmark och skog. På Staberg kan man både vandra i en prunkande barockträdgård och fascineras av det nästan ökenliknande slagghögarna på det gamla hyttområdet. De faluröda timmerhusen på Gamla Staberg ger en god bild av hur bergsmännen bodde på 1600- och 1700-talet. Den vita herrgårdsbyggnaden från 1840, Stabergs herrgård eller Nya Staberg, söder om trädgården speglar hur byggnadskulturen förändrades med nya ideal.

Kontakt