Hotade djur och växter

Hotade djur, växter och svampar kan skyddas i naturreservat eller genom fridlysning. Vissa arter är så hotade att det skyddet inte räcker, och för dessa arter finns speciella åtgärdsprogram.

Ungefär tio procent av Sveriges djur, växter och svampar är hotade. Det innebär att över 2000 arter riskerar att försvinna. Många arter skyddas i naturreservat eller genom fridlysning. För flera arter räcker inte det för att de ska kunna leva vidare. Dessa hotade arter behöver speciella åtgärder för att överleva. Därför har Länsstyrelsen olika program med åtgärder för att hjälpa de hotade arterna. Åtgärdsprogrammen tas fram nationellt av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten.

Fridlysning

Det är Regeringen som beslutar om fridlysning av en art i Sverige. Fridlysningen kan gälla i hela landet, eller i vissa län. Länsstyrelsen prövar ansökningar om dispens från fridlysning. Vi kan också informera om vilka fridlysta växter och djur som förekommer i länet.

På Naturvårdsverkets webbplats finns mer information om fridlysning, och listor över alla fridlysta arter.

Fridlysta arter på Naturvårdsverkets webbplatslänk till annan webbplats

Vårt arbete med åtgärdsprogram

Länsstyrelserna arbetar med runt 150 åtgärdsprogram, för ungefär 300 arter och flera naturtyper. Dessa arter behöver speciella åtgärder, som till exempel slåtter eller naturvårdsbränning. Åtgärderna behöver göras på den plats i landskapet där arten eller miljön finns, inte bara inom naturreservat. I varje åtgärdsprogram beskriver vi den hotbild som finns mot arterna och de åtgärder som ska göras för att förbättra för arternas livsmiljöer. Hur många och vilka program Länsstyrelsen arbetar med skiljer sig åt mellan länen. 

Länsstyrelsen genomför åtgärderna tillsammans med markägare och verksamhetsutövare. Vi samarbetar även med frivilliga organisationer, Trafikverket, Skogsstyrelsen och olika skogsbolag. Utan dessa samarbetspartners och deras ekonomiska bidrag skulle vi aldrig kunna genomföra alla nödvändiga åtgärder. Åtgärderna och samarbetet är alltid frivilligt.

Åtgärdsprogram (ÅGP) som berör Dalarnas län

I Dalarna finns cirka 1000 rödlistade arter och av dom är det ett 100-tal arter som berörs av något åtgärdsprogram. Dessa arter behandlas i cirka 50 olika program där naturvårdsavdelningen på Länsstyrelsen i Dalarna arbetar med 26 program, samt fem program som miljöavdelningen arbetar med.

Se en film från Länsstyrelsens arbete med skapanior i naturreservatet Jutjärn i Rättvik.länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

För åtta av de cirka 50 åtgärdsprogrammen har Länsstyrelsen Dalarna ett nationellt ansvar:

  1. Elfenbenslav
  2. Jättesköldlav
  3. Hotade lavar på kulturved
  4. Kalktallskog
  5. Långt broktagel
  6. Rödlistade fjälltaggsvampar
  7. Strandskinnlav
  8. Rikkärr

Elfenbenslav är rödlistad i hotkategorin EN - starkt hotad, och har tidigare bara hittats på ett 10-tal lokaler i landet.

Elfenbenslaven växer på platser som inte varit särskilt uppmärksammade av naturvårdare under de senaste årtiondena. Många av de bergbranter som den förekommer på har sällan eller aldrig besökts av lavkännare. Det gör att kunskapen om laven och dess växtplatser är begränsad.

Elfenbenslav växer på mossiga klippor och klippblock i bergbranter skuggade av träd eller sällan på basen av lövträd. Hög och jämn luftfuktighet liksom skydd mot direkt solljus är uppenbarligen mycket viktigt men den finns inte i djup skugga.

Läs Länsstyrelsen Dalarnas inventeringsrapport om Elefensbenslavlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Jättesköldlaven är en av de största bladlavarna i Sverige, men finns på ytterst få platser i landet. I Dalarna har den bara hittats på ett enda ställe i Idre.

Om man ser till hela utbredningsområdet växer jättesköldlaven huvudsakligen på olika slag av lövträd. I Sverige är dock nästan alla kända växtplatser på sten. Detta följer väl ett känt mönster hos barkväxande lavar, att i randen av utbredningsområdet hellre växa på sten.

Skogsbruk och annan markanvändning som kan påverka växtplatserna utgör hot mot arten. För att förbättra situationen för jättesköldlav i Sverige föreslås i åtgärdsprogrammet kartläggning, områdesskydd och information. Arten är hittills bara känd från tre lokaler i Sverige; en i Dalarna, en i Härjedalen och en i Jämtland. Lokalen i Dalarna, i närheten av Idre, är belägen i en kilometerlång smal klyfta med klippor på båda sidor.

Läs mer om åtgärdsprogrammet Jättesköldlavlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Sveriges vanligaste skog är granskog med blåbärsris. Men det finns andra barrskogar - kalkbarrskogar som ser mycket triviala ut större delen om året men som på hösten fylls av en artrik svampflora. De här skogarna är beroende av kalkrik mark och speciell skötsel.

På Rättviksheden finns tallhedar som växer på kalkrik sedimentmark. Ur en naturvårdares perspektiv ser skogen i första anblick mycket trivial ut. Inga död träd, ingen variation i vare sig trädskikt eller artsammansättning. Kan detta verkligen vara något värd att spara?

Tre åtgärdsprogram framtagna

Kalkbarrskogarna är sällsynta inte bara i Sverige utan i hela EU och ur ett internationellt perspektiv. Flera arter som lever i kalkbarrskogen är rödlistade. Eftersom både miljön och arterna är så ovanliga har Sverige valt att ta fram tre åtgärdsprogram. Ett för kalktallskog och ett vardera för violgubbe respektive rödlistade fjälltaggsvampar.

Åtgärdsprogrammet för kalktallskog gäller för hela landets kalktallskogar, skogar som kan skilja sig en del från varandra. Det finns fem olika huvudtyper av kalktallskogar över landet. Samtliga skogstyper är präglade av naturliga eller kulturbetingade störningsfaktorer i form av t.ex. skogsbete, brand, ras, erosion eller vattenpåverkan som förhindrat tidigare spontana igenväxningsförlopp.

Ett stort hot idag mot kalktallskogarnas biologiska mångfald är att dessa störningsfaktorer upphört i såväl skyddade som oskyddade områden.De allra flesta kalktallskogar är präglade av forna tiders skogsbete och hotas idag främst av spontan igenväxning. Målet med åtgärdsprogrammet är att långsiktigt bevara kalktallskogarnas biologiska mångfald av vegetationstyper och rödlistade arter. Detta kan bara ske genom en landsomfattande satsning på naturvårdande skötsel och restaurering av dessa livsmiljöer.

Kalktallskogen i Dalarna hör till kategori "Tallskogar på kalkrik sand- och grusmark", vilket är en mycket ovanlig biotop. Vegetationen i dessa skogar är vanligen örtfattig. Här kan dock uppträda vissa arter som visar på kalk i marken, så som tallört, ryl eller nattviol. Svampfloran däremot, kan vara mycket rik med inslag av många kalkgynnade arter. Exempel på några sådana syns på bilderna ovan: druvfingersvamp, smultronkantarell (luktar smultron!) och lammticka.

Läs mer om åtgärdsprogrammet Kalktallskogarlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Långt broktagel är en mycket sällsynt lav som främst finns i höjdlägesskogar i kontinentalt klimat. Arten finns bara i Värmland och Dalarna.

Läs rapporten om Långt broktagel i Dalarnalänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

I Sverige förekommer 13 arter fjälltaggsvampar. Av dessa är så många som nio rödlistade och alltså hotade.

Det främsta hotet mot dessa svampar är skogsavverkning. Andra hot är t.ex. igenväxning som resulterar i allt tjockare humustäcken. Även en ökad näringstillförsel i skogsmarken utgör ett hot. De flesta fjälltaggsvampar är knutna till kalkbarrskogar och sandbarrskogar. Många taggsvampsskogar utgör ”hotspots” med en rik och koncentrerad mångfald även av andra sällsynta och hotade svampar.

Läs mer om åtgärdsprogrammet Rödlistade fjälltaggsvamparlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

De här åtgärdsprogrammen fokuserar Länsstyrelsen Dalarna på:

  • Björklevande skalbaggar i Norrland
  • Dvärglåsbräken samt låsbräknar i hävdade marker
  • Flodpärlmussla
  • Gentianor i naturliga fodermarker
  • Hotade arter på asp i Norrland
  • Hotade lavar på kulturved
  • Mosippa
  • Ortolansparv
  • Rikkärr
  • Sandödla

Det finns tre ödlearter i Sverige, sandödlan, skogsödlan och den benlösa kopparödlan. Medan skogsödlan är vanlig och förekommer i nästan hela landet är sandödlan, Lacerta agilis, mycket sällsynt och finns bara i landets södra halva.

Sandödlan kännetecknas av att den är större och mycket kraftigare byggd än skogsödlan. Hanen har gröna sidor, vilket skiljer den från honan, som i likhet med skogsödlan är ljusbrun. En sandödlehona kan därför förväxlas med en skogsödla även om de två arterna är olika tecknade.        

Närbild på en grönbrun ödla

Vad sandödlan äter...

Sandödlan behöver både öppen solexponerad sand för att kunna lägga sina ägg, och ymnig hedartad ört- och risvegetation, för att kunna födosöka utan att exponeras för sina fiender (kråkor, grävlingar, tamkatter etc.). Födan utgörs framförallt av insekter och spindlar.

... och var den bor

Sandödlan hör vanligtvis hemma på sydligare breddgrader än Dalarna, men på de fossila flygsandfälten kring Mora och Orsa finns det några små populationer. Dessa är i dag helt isolerade och utgör ett levande fornminne från värmeperioden för 6000 år sedan. Då var klimatet mer gynnsamt för sandödlan än vad det är i dag. Förekomsterna i Dalarna är kanske de nordligaste i världen, och det är mer än 15 mil till de närmaste populationerna i Värmland.

Sandödlans aktivitetsperiod varar från mitten av april till mitten av september. Under resten av året ligger den i vinterdvala. Parningen äger rum under maj månad och några veckor senare lägger honan sina ägg. Vanligtvis kläcks äggen i augusti.

Inventeringar i Dalarna

Under 2001, 2006 och 2007 inventerades de flygsandsområden i mellersta Dalarna där sandödlan tidigare funnits eller borde kunna finnas. Sandödla påträffades enbart på fem lokaler fördelade på två områden; Bonäs, i Mora kommun och och Skattungbyn i Orsa kommun. Resultaten indikerar att sandödlan minskat med mer än 70 % i Dalarnas län det senaste 20 åren och på alla lokaler där den nu finns kvar är populationerna mycket sårbara.

Hot mot ödlan är brandbekämpning, igenplantering och vattenreglering

Anledningen till att sandödlan minskat så kraftigt i Dalarna är flera. En anledning är beroendet av ett öppet hedartat landskap med buskar och enstaka träd, ett välutvecklat fältskikt av ljung och örtvegetation samt stora partier med öppen sand. Fältskikt och buskar ger skydd åt ödlorna samt lockar till sig insekter som ödlorna kan äta. Solexponerad öppen sand är viktiga äggläggningsplatser. De stora sandfälten utanför Mora och Orsa har under årtusendens gång erbjudit dessa miljöer tack vare att återkommande skogsbränder hållit landskapet öppet. På vårarna skrapade isen dessutom bort vegetation från Dalälven och Oreälvens stränder. Dagens moderna brandbekämpning i kombination med igenplantering av flygsandsfälten och reglering av våra vattendrag har kraftigt minskat antalet öppna och lämpliga områden för ödlan. Hyggen är ofta öppna alldeles för kort tid för att sandödlan ska kunna dra nytta av dem, dessutom finns det ofta för lite öppen sand och nästan inget fältskikt av ljung. Även de sand och grustag som finns hinner sällan bli lämpliga miljöer eftersom tall växer upp och beskuggar grustagen innan fältskiktet hunnit etablera sig.

Åtgärder för att rädda sandödlan

Länsstyrelsen har i samarbete med Mora och Orsa kommun och energibolaget Fortum börjat genomföra åtgärder för att rädda sandödlan från utrotning. I en kraftledningsgata utanför Mora, har Fortum huggit ner merparten av den ungtall som beskuggar stora delar av kraftledningsgatan. Endast små dungar av topphuggen tall har sparats. I sydvända branter har dessutom Länsstyrelsen i samarbete med kommunen skrapat fram sandblottor med grävmaskin. På så sätt har nya äggläggningsplatser för sandödlan anlagts. I ett par branter utanför Skattungbyn, har marken öppnats upp genom att skuggande ungskog avverkats. En del av den avverkade veden har sedan använts för att skapa lämpliga gömställen för ödlorna. Även i dessa slänter har små sandblottor grävts fram, men eftersom sandödlorna är så få i detta område har inga maskiner använts i slänterna, all sand har istället grävts fram för hand.

Det finns dock mycket kvar att göra innan det akuta hotet om utrotning mot sandödlan är undanröjt. De bästa lokalerna i Dalarna kommer inom några år att vara så igenvuxen att sandödlan inte längre kan reproducera sig där. Då finns risken att de åtgärder som nu genomförs inte hjälper, eftersom antalet nya ”tonåringar” minskar. De vuxna sandödlorna flyttar nämligen ogärna på sig även om miljön där de finns försämras.

Länsstyrelsen hoppas nu att kunna få markägarens tillstånd att genomföra åtgärder även i de kvarvarande viktigaste populationerna, så att även framtida generationer kan få uppleva denna exotiska ödla. Många andra sällsynta och hotade arter gynnas av de åtgärder som Länsstyrelsen vidtagit för att rädda sandödlan, som exempel kan nämnas mosippa och nattskärra samt flera olika arter av hotade sandbin och sandsteklar.

Läs mer i rapporten som Länsstyrelsen tog fram om sandödlan 2004.

  • Skalbaggar på gammal asp
  • Skalbaggar på nyligen död tall
  • Skalbaggar på äldre tallved
  • Skapanior på tidvis översvämmad ved
  • Smällvedel
  • Strandsandjägare
  • Svampar i ängs- och betesmarker
  • Sällsynta skapanior på tidvis översvämmad ved
  • Särskilt skyddsvärda träd
  • Trolldruvemätare
  • Vildbin och småfjärilar på torräng
  • Vildbin på ängsmark
  • Violett guldvinge
  • Vitryggig hackspett
  • Väddnätfjäril

Gamla och grova träd utgör livsmiljö för en mängd olika djur och växter. Särskilt bland lavar, mossor, svampar och insekter finns många arter som är knutna till sådana träd, men de är även viktiga för fåglar och fladdermöss. Generellt kan man säga att ju äldre ett träd är, desto fler arter är knutna till det.

Nytt åtgärdsprogram

Från och med 2012 har åtgärdsprogrammet för skyddsvärda träd reviderats och bland annat utökats med fäbodmiljöer.

Naturvårdsverkets sida om Skyddsvärda trädlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Vad görs i Dalarna?

Länsstyrelsen Dalarna har inventerat skyddsvärda träd under åren 2006–2008 sammanställt i en rapporten.

Länk till rapporten om skyddsvärda träd i Dalarnalänk till annan webbplats

Vilka arter i Dalarna är beroende av stora träd?

I Dalarna finns över 1000 rödlistade arter. Av dessa är det många som är mer eller mindre beroende av de stora skyddsvärda träden för sin överlevnad. Som exempel kan följande nämnas:

Djur: 
Fladdermöss (Yngelkolonier etableras i träd- och murhål)
Hackspettar (Lever av insekter som finns under barken på gamla träd)
Orange rödrock (på rötad ved högt upp i lövträd)
Liten noshornsbagge (under bark på grova lövträd)
Klokrypare (Lever under bark och i hålträdens mulm)

Växter: 
Allélav (växer på gamla träd längs grusvägar)
Ekpricklav (Arten växer främst på gamla ekar med grov sprickbark)
Aspfjädermossa (tycks vara strikt bunden till gamla skogar)
Guldlocksmossa (växer på gamla träd i odlingslandskapet)

Svampar:
Rutskinn (växer på död ved på gamla ekar)
Ekticka (växer på stammar och grenar på gamla ekar)

De här åtgärdsprogrammen arbetar Länsstyrelsen Dalarna med till och från:

  • Asp (Havs-och vattenmyndigheten)
  • Bombmurkla (Länsstyrelsen Örebro)
  • Brandinsekter i boreal skog (Länsstyrelsen Västernorrland)
  • Brunkulla (Länsstyrelsen Jämtland)
  • Fjällräv
  • Flodkräfta (Havs-och vattenmyndigheten)
  • Flodnejonöga (Havs-och vattenmyndigheten)
  • Grynig påskrislav (Länsstyrelsen Blekinge)
  • Hotade åkerogräs (Länsstyrelsen Gotland)
  • Hårig skrovellav (Länsstyrelsen Jämtland)
  • Id (Havs-och vattenmyndigheten)
  • Klådris (Länsstyrelsen Västernorrland)
  • Kungsörn (Länsstyrelsen Norrbotten)
  • Rökpipsvamp (Länsstyrelsen Västmanland)
  • Sötgräs (Länsstyrelsen Gävleborg)
  • Tjockskalig målarmussla (Havs-och vattenmyndigheten)
  • Trumgräshoppa (Länsstyrelsen Södermanland)
  • Veronikanätfjäril (Länsstyrelsen Västmanland)
  • Violgubbe (Länsstyrelsen Uppsala)
  • Åkerogräs (Länsstyrelsen Gotland)
  • Älvängslöpare (Länsstyrelsen Gävleborg)
  • Ärrlavar på suboceaniska klippväggar (Länsstyrelsen Värmland)
  • Ävjepilört (Länsstyrelsen Gävleborg)
  • 15 hotade makrofyter i permanenta vatten (Havs- och vattenmyndigheten)

Hjälp till att rapportera arter

Vissa arter är så sällsynta och så dåligt kända att vi behöver inventera för att se var de finns innan vi börjar med åtgärder. Alla fynd Länsstyrelsen hittar registrerar vi i Artportalen. Artportalen är en webbplats för observationer av Sveriges djur, växter och svampar. Du kan hjälpa till med att rapportera sällsynta (och vanliga) arter. Allmänhetens rapporter är mycket viktiga. Här kan du göra en stor insats!

Artportalenlänk till annan webbplats

Kontakt