Hotade arter får åtgärdsprogram

Vissa djur och växter är så hotade att det inte räcker att skydda dem i naturreservat eller genom fridlysning. För dessa arter finns speciella åtgärdsprogram.

Ungefär fem procent av Sveriges djur och växter är hotade. Det innebär att över 2000 arter riskerar att försvinna. För flera arter räcker det inte med att de blir fridlysta eller skyddas i ett naturreservat för att de ska kunna leva vidare. De hotade arterna behöver speciella åtgärder för att överleva. Därför har Länsstyrelsen olika program med åtgärder för att hjälpa de hotade arterna. Åtgärdsprogrammen tas fram nationellt av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten.

Vårt arbete med åtgärdsprogram

Länsstyrelserna arbetar med ungefär 200 åtgärdsprogram för cirka 340 arter och sju naturtyper. Dessa arter behöver speciella åtgärder som till exempel slåtter eller naturvårdsbränning. Åtgärderna behöver göras på den plats i landskapet där arten eller miljön finns, inte bara inom naturreservat. I varje åtgärdsprogram beskriver vi den hotbild som finns mot arterna och de åtgärder som ska göras för att förbättra för arternas livsmiljöer.

Länsstyrelsen genomför åtgärderna tillsammans med markägare och verksamhetsutövare. Vi samarbetar även med frivilliga organisationer, Trafikverket, Skogsstyrelsen och olika skogsbolag. Utan dessa samarbetspartners och deras ekonomiska bidrag skulle vi aldrig kunna genomföra alla nödvändiga åtgärder. Åtgärderna och samarbetet är alltid frivilligt.

Åtgärdsprogram som berör Dalarnas län

I Dalarna finns cirka 1000 rödlistade arter och av dom är det ett 100-tal arter som berörs av något åtgärdsprogram. Dessa behandlas i cirka 50 olika program där vi just nu arbetar aktivt med 26 program samt fem som miljöenheten på Länsstyrelsen i Dalarna arbetar med. Åtta av dessa cirka 50 åtgärdsprogram ansvarar Länsstyrelsen i Dalarna för:

  1. Elfenbenslav - Läs mer om elfenbenslav
  2. Jättesköldlav - Läs mer om jättesköldlav
  3. Hotade lavar på kulturved
  4. Kalktallskog - Läs mer om kalktallskogar
  5. Långt broktagel
  6. Rödlistade fjälltaggsvampar - Läs mer om fjälltaggsvampar
  7. Strandskinnlav
  8. Rikkärr

Med anledning av att det finns många åtgärdsprogram har Naturvårdsverket tagit fram en prioritering på hur vi ska arbeta med åtgärdsprogram på Länsstyrelserna. Denna prioritering har resulterat i att vi i Dalarna kommer att fokusera på vissa åtgärdsprogram.

Läs rapporter om hotade arter här. Tips! Filtrera på "Hotade arter" under fliken "ämne".

Björklevande skalbaggar i Norrland
Dvärglåsbräken samt låsbräknar i hävdade marker
Fältgentiana
Hotade arter på asp i Norrland
Hotade lavar på kulturved
Klådris
Mosippa
Ortolansparv
Rikkärr
Sandödla

Det finns tre ödlearter i Sverige, sandödlan, skogsödlan och den benlösa kopparödlan. Medan skogsödlan är vanlig och förekommer i nästan hela landet är sandödlan, Lacerta agilis, mycket sällsynt och finns bara i landets södra halva.

Sandödlan kännetecknas av att den är större och mycket kraftigare byggd än skogsödlan. Hanen har gröna sidor, vilket skiljer den från honan, som i likhet med skogsödlan är ljusbrun. En sandödlehona kan därför förväxlas med en skogsödla även om de två arterna är olika tecknade.        

Närbild på en grönbrun ödla

Vad sandödlan äter...

Sandödlan behöver både öppen solexponerad sand för att kunna lägga sina ägg, och ymnig hedartad ört- och risvegetation, för att kunna födosöka utan att exponeras för sina fiender (kråkor, grävlingar, tamkatter etc.). Födan utgörs framförallt av insekter och spindlar.

... och var den bor

Sandödlan hör vanligtvis hemma på sydligare breddgrader än Dalarna, men på de fossila flygsandfälten kring Mora och Orsa finns det några små populationer. Dessa är i dag helt isolerade och utgör ett levande fornminne från värmeperioden för 6000 år sedan. Då var klimatet mer gynnsamt för sandödlan än vad det är i dag. Förekomsterna i Dalarna är kanske de nordligaste i världen, och det är mer än 15 mil till de närmaste populationerna i Värmland.

Sandödlans aktivitetsperiod varar från mitten av april till mitten av september. Under resten av året ligger den i vinterdvala. Parningen äger rum under maj månad och några veckor senare lägger honan sina ägg. Vanligtvis kläcks äggen i augusti.

Inventeringar i Dalarna

Under 2001, 2006 och 2007 inventerades de flygsandsområden i mellersta Dalarna där sandödlan tidigare funnits eller borde kunna finnas. Sandödla påträffades enbart på fem lokaler fördelade på två områden; Bonäs, i Mora kommun och och Skattungbyn i Orsa kommun. Resultaten indikerar att sandödlan minskat med mer än 70 % i Dalarnas län det senaste 20 åren och på alla lokaler där den nu finns kvar är populationerna mycket sårbara.

Hot mot ödlan är brandbekämpning, igenplantering och vattenreglering

Anledningen till att sandödlan minskat så kraftigt i Dalarna är flera. En anledning är beroendet av ett öppet hedartat landskap med buskar och enstaka träd, ett välutvecklat fältskikt av ljung och örtvegetation samt stora partier med öppen sand. Fältskikt och buskar ger skydd åt ödlorna samt lockar till sig insekter som ödlorna kan äta. Solexponerad öppen sand är viktiga äggläggningsplatser. De stora sandfälten utanför Mora och Orsa har under årtusendens gång erbjudit dessa miljöer tack vare att återkommande skogsbränder hållit landskapet öppet. På vårarna skrapade isen dessutom bort vegetation från Dalälven och Oreälvens stränder. Dagens moderna brandbekämpning i kombination med igenplantering av flygsandsfälten och reglering av våra vattendrag har kraftigt minskat antalet öppna och lämpliga områden för ödlan. Hyggen är ofta öppna alldeles för kort tid för att sandödlan ska kunna dra nytta av dem, dessutom finns det ofta för lite öppen sand och nästan inget fältskikt av ljung. Även de sand och grustag som finns hinner sällan bli lämpliga miljöer eftersom tall växer upp och beskuggar grustagen innan fältskiktet hunnit etablera sig.

Åtgärder för att rädda sandödlan

Länsstyrelsen har i samarbete med Mora och Orsa kommun och energibolaget Fortum börjat genomföra åtgärder för att rädda sandödlan från utrotning. I en kraftledningsgata på Bonäsfältet utanför Mora, har Fortum huggit ner merparten av den ungtall som beskuggar stora delar av kraftledningsgatan. Endast små dungar av topphuggen tall har sparats. I sydvända branter har dessutom Länsstyrelsen i samarbete med kommunen skrapat fram sandblottor med grävmaskin. På så sätt har nya äggläggningsplatser för sandödlan anlagts. I ett par branter utanför Skattungbyn, har marken öppnats upp genom att skuggande ungskog avverkats. En del av den avverkade veden har sedan använts för att skapa lämpliga gömställen för ödlorna. Även i dessa slänter har små sandblottor grävts fram, men eftersom sandödlorna är så få i detta område har inga maskiner använts i slänterna, all sand har istället grävts fram för hand.

Det finns dock mycket kvar att göra innan det akuta hotet om utrotning mot sandödlan är undanröjt. De bästa lokalerna i Dalarna, kommer inom några år att vara så igenvuxen att sandödlan inte längre kan reproducera sig där. Då finns risken att de åtgärder som nu genomförs inte hjälper, eftersom antalet nya ”tonåringar” minskar. De vuxna sandödlorna flyttar nämligen ogärna på sig även om miljön där de finns försämras.

Länsstyrelsen hoppas nu att kunna få markägarens tillstånd att genomföra åtgärder även i de kvarvarande viktigaste populationerna, så att även framtida generationer kan få uppleva denna exotiska ödla. Många andra sällsynta och hotade arter gynnas av de åtgärder som Länsstyrelsen vidtagit för att rädda sandödlan, som exempel kan nämnas mosippa och nattskärra samt flera olika arter av hotade sandbin och sandsteklar.

Läs mer i rapporten som Länsstyrelsen tog fram om sandödlan 2004.

Skalbaggar på gammal asp
Skalbaggar på nyligen död tall
Skalbaggar på äldre tallved
Smällvedel
Strandsandjägare
Svampar i ängsmarker
Sällsynta skapanior på tidvis översvämmad ved
Särskilt skyddsvärda träd
Trolldruvemätare
Veronikanätfjäril
Vildbin och småfjärilar på torräng
Vildbin på ängsmark
Violett guldvinge
Vitryggig hackspett
Väddnätfjäril

Det finns fler åtgärdsprogram som berör Dalarna samt koordinerande myndighet och som vi arbetar med till och från:

Namn på åtgärdsprogrammet (koordinerande myndighet)
Asp (Havs-och vattenmyndigheten)
Björklevande vedskalbaggar i Norrland (Länsstyrelsen Gävleborg)
Bombmurkla (Länsstyrelsen Örebro)
Brandinsekter i boreal skog (Länsstyrelsen Västernorrland)
Brunkulla (Länsstyrelsen Jämtland)
Dvärglåsbräken (Länsstyrelsen Stockholm)
Elfenbenslav (Länsstyrelsen Dalarna)
Fjällräv
Flodkräfta (Havs-och vattenmyndigheten)
Flodnejonöga (Havs-och vattenmyndigheten)
Flodpärlmussla (Länsstyrelsen Västernorrland)
Gentianor i naturliga fodermarker (Länsstyrelsen Jämtland )
Grynig påskrislav (Länsstyrelsen Blekinge)
Hotade arter på asp i Norrland (Länsstyrelsen Gävleborg)
Hotade lavar på kulturved (Länsstyrelsen Dalarna)
Hotade åkerogräs (Länsstyrelsen Gotland)
Hårig skrovellav (Länsstyrelsen Jämtland)
Id (Havs-och vattenmyndigheten)
Jättesköldlav (Länsstyrelsen Dalarna)
Kalktallskog (Länsstyrelsen Dalarna)
Klådris (Länsstyrelsen Västernorrland)
Kungsörn (Länsstyrelsen Norrbotten)
Långt broktagel (Länsstyrelsen Dalarna)
Låsbräknar i hävdade marker (Länsstyrelsen Västerbotten)
Mosippa (Länsstyrelsen Gävleborg)
Ortolansparv (Länsstyrelsen Örebro)
Rikkärr (Länsstyrelsen Dalarna)
Rödlistade fjälltaggsvampar (Länsstyrelsen Dalarna)
Rökpipsvamp (Länsstyrelsen Västmanland)
Sandödla (Länsstyrelsen Värmland)
Skalbaggar på gammal asp (Länsstyrelsen Västmanland)
Skalbaggar på nyligen död tall (Länsstyrelsen Södermanland)
Skalbaggar på äldre död tallved (Länsstyrelsen Värmland)
Skapanior på tidvis översvämmad ved (Länsstyrelsen Gävleborg)
Skyddsvärda träd i kulturlandskapet (Naturvårdsverket)
Smällvedel (Länsstyrelsen Västernorrland)
Strandskinnlav (Länsstyrelsen Dalarna)
Strandsandjägare (Länsstyrelsen Värmland)
Svampar i ängs- och betesmarker (Länsstyrelsen Kronoberg)
Sötgräs (Länsstyrelsen Gävleborg)
Tjockskalig målarmussla (Havs-och vattenmyndigheten)
Trolldruvemätare (Länsstyrelsen Västernorrland)
Trumgräshoppa (Länsstyrelsen Södermanland)
Utter (Länsstyrelsen Jönköping)
Veronikanätfjäril (Länsstyrelsen Västmanland)
Vildbin och småfjärilar på ängsmark (Länsstyrelsen Östergötland)
Vildbin på ängsmark (Länsstyrelsen Östergötland)
Violett guldvinge (Länsstyrelsen i Jämtland)
Violgubbe (Länsstyrelsen Uppsala)
Vitryggig hackspett (Länsstyrelsen Värmland)
Väddnätfjäril med följearter (Länsstyrelsen Kalmar)
Åkerogräs (Länsstyrelsen Gotland)
Älvängslöpare (Länsstyrelsen Gävleborg)
Ärrlavar på suboceaniska klippväggar (Länsstyrelsen Värmland)
Ävjepilört (Länsstyrelsen Gävleborg)
15 hotade makrofyter i permanenta vatten (Havs- och vattenmyndigheten)

Hjälp till att rapportera arter

Vissa arter är så sällsynta och så dåligt kända att vi behöver inventera för att se var de finns innan vi börjar med åtgärder. Alla fynd Länsstyrelsen hittar registrerar vi i Artportalen. Artportalen är en webbplats för observationer av Sveriges växter, djur och svampar. Du kan hjälpa till med att rapportera sällsynta (och vanliga) arter. Allmänhetens rapporter är mycket viktiga. Här kan du göra en stor insats!

Artportalenlänk till annan webbplats

Öppet öga är en informationskampanj som flera av landets länsstyrelser utformat gemensamt. Med kampanjen vill vi sprida kunskap om vad som är tillåtet och vad som är förbjudet att göra i naturen. Läs mer om detta i foldern som tagits fram och som kan laddas ned här.

Varje år sker ett antal medvetna eller omedvetna brott som drabbar djur och växter på olika sätt. Det kan röra sig om rovfåglar som skjuts, om äggsamling från vilda fåglar, otillåten handel med hotade arter eller att fridlysta växter plockas. Det gäller också sådana arter som är förbjudna att föra in i landet för att man inte vill få ut dem i den svenska naturen. Förbudet gäller även till exempel pälsar, väskor, smycken och andra föremål, som innehåller delar av hotade djur och växter.

Berguvens intensivt orangea öga ska symbolisera den tillsyn som länsstyrelserna – i samarbete med bland annat Polisen och Tullverket – utövar för att förhindra olika typer av artskyddsbrott. Men det är också en uppmaning till allmänheten att hålla ögonen öppna och tipsa tillsynsmyndigheterna när man ser någonting som verkar misstänkt.

Så här tipsar du:

Vid pågående misstänkt brott kontakta Polisen på 114 14 eller mejla kut.dalarna@polisen.se

Om du vill vara anonym, välj att ringa.

Du kan också ringa till Länsstyrelsens växel 010 - 225 00 00 och be att få tala med CITES/ artskyddsansvarig tjänsteman.

När du ringer behöver du inte uppge vem du är, men det kan underlätta utredningen om du kan kontaktas.

Ladda ner foldern Öppet Öga härPDF

Kontakt