Restaurering av Rotälven

Flottningsverksamheten har genom de rensningar och kanaliserande åtgärder som gjordes för att underlätta timmertransporten nedströms i vattendragen orsakat en omfattande påverkan på vattendragens viktiga ekologiska funktioner och processer.

Bland annat har rensningsåtgärderna som syftade till att ta bort vattendragens hindrande strukturer (nackar, uddar, öar, kurvor, blockansamlingar, osv.) inneburit en förlust av den naturliga fysiska mångformigheten som skapar både större och fler varierade och funktionella livsmiljöer för både växter och djur. Ett annat exempel på en negativ effekt av rensningarna är att de tillsammans med anläggandet av styrande ledarmar och rensvallar efter stränderna, och i vissa fall även omgrävning av hela vattendragsfåran, även orsakat en snabbare avrinning och en försämring av det viktiga samspelet mellan land- och vattenmiljön.

Restaureringsåtgärder är nödvändiga för att återskapa vattendragens naturliga förutsättningar vilket är till gagn både för biologisk mångfald och rekreativa intressen såsom exempelvis sportfiske eller bara upplevelsen av ett naturligt fritt strömmande vattendrag. Stöd och även krav på att genomföra åtgärder finns i Riksdagens beslutade miljömål Levande sjöar och vattendrag samt i vattendirektivets krav på god ekologisk status. Det är viktigt att känna till att det i miljömålet för Levande sjöar och vattendrag även ingår att bevara och säkerställa värdefulla kulturmiljöer i anslutning till vattenmiljöerna. Avvägningen mellan natur- och kulturmiljöintressen är därför en viktig del i åtgärdsplaneringen.

Det har vid flera olika tillfällen efter att flottningen avvecklades kring år 1970 genomförts restaureringsinsatser i Rotälvssystemet. De tidigare åtgärderna genomfördes utifrån den kunskap och de metoder som var aktuella då men bedöms idag inte tillräckliga för att uppnå dagens förväntade resultat och målbild med restaureringsåtgärder. Vattendragen i Rotälvssystemet är trots de tidigare åtgärderna i stora delar fortfarande påverkade av de historiska rensnings- och kanaliseringsåtgärderna.

Restaureringsarbetet genomförs med hjälp av grävmaskiner som återför det upprensade materialet (block, sten och grus) och återskapar naturliga strukturer samt så långt som möjligt öppnar upp och leder tillbaka vattendraget till sin naturliga sträckning.

Målsättningen är att återskapa en mer naturlig vattenmiljö med förutsättningar för naturliga funktioner och processer och därigenom en ökad biologisk mångfald. Värdefulla kulturmiljöer lämnas hänsyn i så stor utsträckning som möjligt genom att de antingen lämnas orörda eller att det görs anpassade åtgärder som till exempel att delar av objektet öppnas upp eller att det genomförs någon form av dokumentering innan en åtgärd utförs.