Naturens olika skyddsformer
Länsstyrelsen ansvarar vanligtvis för att sköta skyddad natur som till exempel naturreservat och nationalparker. Här kan du läsa om olika typer av skyddad natur.
Det finns flera sätt att skydda värdefull natur. Under varje skyddstyp får du mer information om var de finns, vad de innebär och hur de förvaltas. Det är vanligtvis Länsstyrelsen som ansvarar för att sköta skyddad natur.
Hitta kartor över skyddad natur
I Naturvårdsverkets kartverktyg Skyddad Natur finns kartor över områden med skyddad natur.
Naturreservat
Naturreservat bildas för att bevara biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer eller för att tillgodose behovet av friluftsområden.
Hur bildas naturreservat?
Besök Dalarnas alla naturreservat
Här hittar du alla naturreservat i Dalarna
. Det finns information om vad som finns i varje reservat, hur du hittar dit och beslut och skötselplaner som ligger till grund för att området är skyddat.
Nationalparker
Nationalpark är det starkaste skydd ett område kan få. Det ges bara till de finaste och mest värdefulla områdena i det svenska landskapet. Skyddet behövs både för naturens egen skull och för människans. Genom att skydda värdefulla områden från att förstöras eller försvinna kan vi bevara vårt gemensamma natur- och kulturarv.
Presentation av alla nationalparker på Sveriges nationalparkers webbplats
Nationalparker i länet
I Dalarna finns tre stycket nationalparker - Fulufjället, Töfsingdalen och Färnebofjärden. Den sista ligger dock bara till en liten del i vårt län. Resten ligger i Gävleborgs län.
Natura 2000
Natura 2000 är ett nätverk av EU:s mest skyddsvärda naturområden. Naturvårdsverket samordnar arbetet med Natura 2000 i Sverige. Länsstyrelserna utför stora delar av arbetet, men viktiga aktörer är också Skogsstyrelsen, kommuner, markägare och jordbrukare.
För de områden som omfattas av Natura 2000 har Länsstyrelsen tagit fram bevarandeplaner som bland annat beskriver områdets värden, vad som kan utgöra ett hot samt vilka bevarandemål som finns för de olika arterna och livsmiljöerna. Bevarandeplanen revideras när ny kunskap tillkommer eller när förutsättningar för området ändras. Du kan också se förslag till förändringar och nya Natura 2000-områden och aktuella remisser.
Bevarandeplaner
För de områden som omfattas av Natura 2000 har Länsstyrelsen tagit fram bevarandeplaner som beskriver:
- Vad som ska skyddas
- Vilka åtgärder som behövs
- Hur åtgärderna ska genomföras
Fastställda bevarandeplaner hittar du i kartverktyget "Skyddad natur". Välj Natura 2000-områden i filtreringen. Vet du vad området heter kan du även använda sökfunktionen. Då får du fram områdets bevarandeplan. Det finns hjälptexter och information om funktionerna i kartan.
Kontaktpersoner
Ansvarig för länets rapportering av Natura 2000-områden
Sarah Norling
E-post: sarah.norling@lansstyrelsen.se
Tfn: 010-225 03 54
Ansvariga för anmälningar om åtgärder i Natura 2000-områden
Carina Nordlander
E-post: carina.nordlander@lansstyrelsen.se
Tfn: 010-225 03 53
Charlotte Lindqvist
E-post: charlotte.lindqvist@lansstyrelsen.se
Tfn: 010-225 03 19
Vad innebär Natura 2000 för mig som markägare och brukare?
Natura 2000 innebär inte något generellt stopp för pågående markanvändning eller utveckling av samhället. Du behöver tillstånd för intrång som "på ett betydande sätt påverkar miljön" i ett Natura 2000-område.
Exempel på intrång som kan kräva tillstånd:
- skogsbruksåtgärder i eller i anslutning till ett Natura 2000-område
- väsentlig ändring av skötsel i en utpekad ängsmark
- åtgärder som kan påverka vattenmiljön inom ett område.
Det kan vara svårt att bedöma när ett tillstånd krävs. Samråd därför med din länsstyrelse om du är osäker.
Vissa områden behöver skötsel - andra inte
Alla Natura 2000-områden bevaras inte på samma sätt. En del behöver aktiv skötsel eller restaurering. Andra områden behöver mindre förändringar eller lämnas helt orörda. Varje Natura 2000-område har därför en unik bevarandeplan som beskriver hur området ska skötas och vad det är som ska skyddas. Behovet av åtgärder bestäms av:
- vad som ska skyddas
- hur känsligt området är
- vilket skydd som redan finns.
Vem ansvarar för vad?
Naturvårdsverket samordnar arbetet med Natura 2000. Länsstyrelserna ansvarar för skötsel, skydd och tillsyn. Länsstyrelserna tar även fram förslag på nya områden. Det ska vara de områden som har de högsta naturvärdena och som på bästa sätt bidrar till nätverket. Under processen har länsstyrelsen samråd med markägare och berörda myndigheter. Därefter granskar Naturvårdsverket urvalet och föreslår områden till regeringen. Tillsyn gällande skogliga åtgärder svarar Skogsstyrelsen för medan kommunerna ansvarar för sina reservat och Försvarsinspektören för hälsa och miljö (FIHM) för åtgärder som berör försvaret.
Natura 2000 är ett nätverk av värdefulla naturområden inom Europeiska Unionen. Syftet är att hejda utrotningen av djur och växter och förhindra att deras livsmiljöer (habitat) förstörs. Natura 2000 har tillkommit med stöd av två EG-direktiv: art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet.
Nästan alla Natura 2000-områden är också skyddade på annat sätt. Naturreservat eller biotopskydd används ofta för att ersätta markägaren för de inskränkningar som Natura 2000-skyddet kan föra med sig, t.ex. om skogsbruk förbjuds i ett område. Naturreservat är också lämpligt där man vill göra det lättare för allmänheten att besöka området. Andra alternativ är naturvårdsavtal eller EU:s miljöstöd för ängar och betesmarker.
Länsstyrelsen Dalarna har föreslagit 222 områden till nätverket Natura 2000. 16 av dem är utpekade enligt fågeldirektivet. 2008 har länsstyrelsen Dalarna fått ett regeringsuppdrag att inventera fjärilsarten violett guldvinge och om möjligt föreslå nya Natura 2000-områden för denna art. Markägaren kontaktas alltid innan ett område föreslås.
Totalt över 690 arter och 170 naturtyper finns med i habitatdirektivet. I Dalarna finns 22 av arterna och 37 av naturtyperna. Dessutom finns här omkring 40 av de fågelarter som nämns i fågeldirektivet. Listor över vilka arter och naturtyper som finns i Sverige finns på Naturvårdsverkets webbsida - se länk till höger.
Många av Dalarnas Natura 2000 områden utgörs av skogsbiotoper, där naturtypen västlig taiga är vanligast. Västlig taiga kan utgöras av både barr-, löv- och blandskogar, och variationen är viktig. Stora områden utgörs av vidsträckta myrmarker. Med finns också flera typer av sjöar, vattendrag och artrika gräsmarker. Exempel på utpekade arter är utter, lodjur, guckusko och taigakrokmossa.
Varje Natura 2000-område ska ha en bevarandeplan, som tas fram av länsstyrelsen. Bevarandeplanen ska beskriva vilka värden man vill bevara i området, vad som behövs för att bevara värdena, och vad som kan skada värdena. De mål som finns i bevarandeplanerna följs upp av länsstyrelsen.
Kartor över alla Sveriges Natura 2000-områden finns på Naturvårdsverkets kartwebb - se länk högst upp på denna sida.
Kartor över Natura 2000-områden och naturreservat i länet kan du också se på länsstyrelsens karttjänst - se länk allra längst ned på sidan. Där hittar du Natura 2000-områdena under rubriken "Riksintressen". Natura 2000-områden är inte markerade i terrängen. Däremot är flera av dem också naturreservat och då finns en uppmålad reservatsgräns och en informationsskylt.
Om du ska göra en åtgärd som kan påverka ett Natura 2000-område, bör du samråda med Länsstyrelsen eller Skogsstyrelsen. Detta gäller både inom ett Natura 2000-område och utanför. Om åtgärden har betydande påverkan måste du söka tillstånd från Länsstyrelsen.
Läs mer om samråd och tillstånd för åtgärder här
Biotopskydd
Ett biotopskyddsområde är mindre mark- och vattenområden som utgör livsmiljöer för hotade djur- och växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda. Inom ett biotopskyddsområde får det inte bedrivas någon verksamhet eller vidtas några åtgärder som kan skada naturmiljön.
Många småbiotoper i odlingslandskapet har höga natur- och kulturvärden. De utgör livsmiljöer för många arter och underlättar spridningen av växter och djur mellan större naturområden. Många av dessa arter var förr vanliga, men har genom jordbrukets rationalisering allt svårare att klara sig ute i odlingslandskapet. Det finns två olika former av biotopskydd:
- generellt biotopskydd
- biotopskydd beslutat i det enskilda fallet.
Generellt biotopskydd
Regeringen har beslutat att vissa typer av biotoper är så värdefulla att de ska ha ett generellt biotopskydd. Det betyder att de har ett skydd per automatik och får inte skadas.
Exempel på biotoper som skyddas av det generella biotopskyddet:
- alléer
- källor med omgivande våtmark i jordbruksmark
- odlingsrösen i jordbruksmark
- pilevallar
- småvatten och våtmarker i jordbruksmark
- stenmurar i jordbruksmark
- åkerholmar.
Med jordbruksmark menas här mark som används som åker, äng eller betesmark. Länsstyrelsen får medge dispens om det finns särskilda skäl.
Särskilt biotopskydd
Förutom de biotoper som är generellt skyddade kan länsstyrelsen, skogsstyrelsen eller kommunen fatta beslut om biotopskydd i det enskilda fallet. Exempel på naturmiljöer som kan få skydd genom ett enskilt beslut är små skogsmarksområden, rikkärr, naturbetesmarker eller naturliga bäckfåror. Biotopskyddsområden bildade på detta sätt är alltid markerade i terrängen.
Kontaktpersoner
Carina Nordlander
E-post: carina.nordlander@lansstyrelsen.se
Tfn: 010-225 03 53
Charlotte Lindqvist
E-post: charlotte.lindqvist@lansstyrelsen.se
Tfn: 010-225 03 19
Djur- och växtskyddsområden
Djur- och växtskyddsområden används när syftet med skyddet är begränsat i tid och rum, till exempel för att skydda enstaka djur- eller växtarter under en viss tid på året. Detta kan till exempel innebära att ingen får gå in i området under den här perioden.
Det är framförallt häckningsplatser för störningskänsliga fågelarter som vi försöker skydda med ett djurskyddsområde.
Kontaktpersoner
Carina Nordlander
E-post: carina.nordlander@lansstyrelsen.se
Tfn: 010-225 03 53
Charlotte Lindqvist
E-post: charlotte.lindqvist@lansstyrelsen.se
Tfn: 010-225 03 19
Landskapsbildsskydd
Landskapsbildsskydd finns till för att skydda värdet av framförallt den visuella upplevelsen av ett landskap. Skyddet reglerar till exempel bebyggelse och vägar. Det krävs tillstånd från Länsstyrelsen för att utföra åtgärder som kan ha negativ effekt på landskapsbilden i dessa områden.
Landskapsbildsskydd är en äldre skyddsform som inte finns i miljöbalken. Den håller successivt på att ersättas med andra skyddsformer.
Kontaktpersoner
Carina Nordlander
E-post: carina.nordlander@lansstyrelsen.se
Tfn: 010-225 03 53
Charlotte Lindqvist
E-post: charlotte.lindqvist@lansstyrelsen.se
Tfn: 010-225 03 19
Naturminne
Särpräglade naturföremål såsom träd, flyttblock och liknande kan skyddas som naturminne. Naturminnen är antingen punktobjekt eller har en yta mindre än ett hektar. Men det finns även större områden, vissa på tiotals hektar, som berörs av äldre beslut före 1965.
Kontaktperson
Märit Hagberg
E-post: marit.hagberg@lansstyrelsen.se
Tfn: 010-2250240
Ramsarområde
Skydd av värdefulla våtmarker enligt Ramsarkonventionen (The Ramsar Convention on Wetlands). Målet är att bevara de speciella biologiska värden som finns i grunda vegetationsrika områden.
Konventionen omfattar hållbart nyttjande och bevarande av våtmarker, sjöar, vattendrag och grunda havsområden, Världens naturliga våtmarker och vattenmiljöer är mycket värdefulla och har även många funktioner till nytta för människan.
Varför heter det Ramsar?
Sverige blev 1974 medlem i våtmarkskonventionen (Convention on Wetlands - CW). Den kallas även Ramsar efter den plats i Iran där konventionen antogs 1971. Konventionen omfattar alla typer av våtmarker. Områdena som pekas ut kallas i dagligt tal för Ramsarområde.
Varför bildades konventionen?
Målsättningen med konventionen är att skydda och bevara värdefulla våtmarksområden. Anledningen till att den bildades var i första hand oron över att många bestånd av änder, gäss och andra våtmarksfåglar minskade och att deras livsmiljö förstördes.
I Sverige finns i dag drygt 50 stycken områden utpekade enligt Ramsarkonventionen. I Dalarna finns tre områden:
- Storkölen (delvis inom Drevfjällens naturreservat), Älvdalen
- Hovran (inom vilken reservaten Kloster, Lilla Älvgången, Stadssjön och Stackharen ligger), Hedemora. Läs mer om Hovran nedan.
- Färnebofjärdens Nationalpark (vilken till största delen ligger i Västmanlands och Gävleborgs län).
- Koppångens naturreservat i Orsa kommun.
Vid naturreservatet Lilla Älvgången flyter Hovran ut till sin största bredd.
Hovran är sedan lång tid tillbaka känt som en av Mellansveriges viktigaste rast- och häckningslokal för fåglar. Områdets naturformer och kulturhistoria ligger till grund för dess värden. Att Hovran är en viktig rastlokal, beror delvis på älven leder fåglarna vidare i landskapet. Här finns också en säregen artsammansättning med häckning av både sydliga och nordliga arter.
Storhovran med flera små "sjöar"
Hovran utsågs 1989 till ett område av internationellt skyddsvärde för fågellivet, så kallat CW- eller Ramsarområde. Området består av den del av Dalälven som utvidgas till selsjön Hovran, samt Trollbosjön, Flinesjön, Svinesjön och en del av sjön Amungen med mellanliggande älvsträckor.
Spännande former med leveér och raviner
Dalälven har här en intressant morfologi med bl a vallar i älven så kallade leveér och bäckraviner. Längs med älvsträckan har lera stannat kvar och gett upphov till uppodlade slätter. Vattenståndet i älven och sjöarna i anslutning till älven, varierar ofta naturligt. Sjöarna är grunda, näringsrika och har en yppig strand- och vattenvegetation. Runt sjöarna finns strandängar dominerade av högvuxna starr- och gräsarter. Dessa övergår i kärr och strandskogar med videbuskar, som tidigare hållits öppna genom slåtter.
Rastande fåglar
Bland rastande arter kan noteras storlom, sångsvan, kanadagås, storspov och kricka. Tretton arter vadare och samtliga spovarter förekommer här mer eller mindre regelbundet. Smådopping och mindre sångsvan är tillfälliga gäster.
Häckande fåglar
Häckfåglar i området är t ex skäggdopping, svarthakedopping, storspov och tillfälligtvis kornknarr. Vattenrall, småfläckig sumphöna, grågås och sångsvan häckar med enstaka par. Arter som rosenfink och gräshoppssångare är typiska och gynnas av buskvegetationen. Ett tiotal fiskgjusar uppträder regelbundet och enstaka par av havsörn har också förekommit de senaste åren.
Hot och skötsel
Igenväxning av de öppna markerna är ett hot mot områdets värden. Att röja vissa delar och återinföra slåtterbruket eller betet skulle troligen ge positiva effekter. De mest värdefulla strandlövsskogsbestånden bör bevaras.
Kontaktperson
Lennart Bratt
E-post: lennart.bratt@lansstyrelsen.se
Tfn: 010-225 03 23
Riksintresse för naturvård
Riksintressen är ett verktyg i samhällsplaneringen för hur olika områden ska bevaras eller användas. Ett område av riksintresse för naturvård, friluftsliv och kulturmiljö har ett skydd mot åtgärder som påtagligt kan skada natur- eller kulturmiljön.
Kontaktperson
Lennart Bratt
E-post: lennart.bratt@lansstyrelsen.se
Tfn: 010-225 03 23
Strandskyddsområde
Strandskyddet är ett allmänt skydd som gäller i hela landet. Det gäller vid alla kuster, sjöar och vattendrag, oavsett storlek. Inom strandskyddsområde är det förbjudet att bland annat uppföra nya byggnader.
Det skyddade området är i vanliga fall 100 meter från strandkanten, både in på land och ut i vattnet. Länsstyrelsen kan ändra gränsen för strandskyddet, både genom att utöka eller minska det.
Bakgrund och strandskyddets syften
För att säkerställa ett fritt och rörligt friluftsliv för kommande generationer infördes strandskydd i Sverige på 1950-talet. Då såg man att allmänhetens tillgång till stränderna på många håll hindrades genom ökad byggnation.
Strandskyddets ursprungliga syfte var att strandområdena ska vara tillgängliga för allmänhetens rekreation och friluftsliv. Man kan säga att strandskyddet är en förlängning av allemansrätten. Strandskyddet har sedan dess fått ytterligare ett syfte. Det är att strandskyddet ska vara ett skydd för djur och växter.
Stränderna, som är en ändlig resurs, är attraktiva på flera olika sätt och utsatta för ett stort exploateringstryck. Att Sveriges stränder idag i stor utsträckning är tillgängliga för allmänheten är unikt i jämförelse med många andra länder i Europa.
Tomtplats och fastighet är inte samma sak
En tomtplats är inte samma sak som en fastighet och den behöver inte sammanfalla med fastighetsgränser. Tomtplatsen är det område där markägaren kan hävda en privat zon/trädgård, där allmänheten inte har rätt att vistas. Vanligtvis utgörs den av området närmast bostadshuset. Kring anläggningar kan man bara i undantagsfall hävda en hemfridszon. Utanför tomtplatsen eller hemfridszonen gäller allemansrätten.
Inom ett strandskyddsområde får inte:
- nya byggnader uppföras,
- byggnader eller byggnaders användning ändras eller andra anläggningar eller anordningar utföras, om det hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt (både utvändiga ändringar som till exempel tillbyggnader eller utbyggnader samt invändiga ändringar omfattas),
- grävningsarbeten eller andra förberedelsearbeten utföras för byggnader, anläggningar eller anordningar som avses i 1 och 2 eller,
- åtgärder vidtas som väsentligt förändrar livsvillkoren för djur- eller växtarter.
Exempel på förbjudna åtgärder är att:
- uppföra nya byggnationer eller tillbyggnader
- ändra byggnaders användning
- sätta ut trädgårdsmöbler, anordna grillplatser eller uteplatser utanför tomtplats
- anlägga bryggor eller trädäck
- klippa gräs eller ta bort annan vegetation utanför tomtplats
- gödsla eller sprida bekämpningsmedel
- plantera trädgårdsväxter
- göra sig av med/kasta trädgårdsavfall såsom gräsklipp, grenar och löv
Kontaktpersoner
Carina Nordlander
E-post: carina.nordlander@lansstyrelsen.se
Tfn: 010-225 03 53
Charlotte Lindqvist
E-post: charlotte.lindqvist@lansstyrelsen.se
Tfn: 010-225 03 19
Vattenskyddsområde
Ett mark- eller vattenområde kan bli vattenskyddsområde till skydd för en grund- eller ytvattentillgång som utnyttjas eller kan antas komma att utnyttjas för vattentäkt.
Kontakt
Adina Grälls
adina.gralls@lansstyrelsen.se
Tfn vx: 010-225 04 91
Naturvårdsavtal
Naturvårdsavtal är frivilliga avtal som kan tecknas mellan Länsstyrelse och markägare. Ambitionen ska vara att områdets naturvärden ska bevaras och utvecklas på lång sikt. Markägaren kan själv bestämma hur lång avtalstiden ska vara. Den får vara som mest 50 år. Även Skogsstyrelsen kan teckna naturvårdsavtal med markägare.
Naturvårdsavtal kan tecknas för olika miljöer, som till exempel skog, limniska och marina miljöer, odlingslandskap och våtmarker. Dessutom kan naturvårdsavtal användas för att bevara hotade arter.
Naturvårdsavtal är ett flexibelt skyddsinstrument som syftar till ökad delaktighet och engagemang. Den huvudsakliga inriktningen och prioriteringen för naturvårdsavtal ska syfta till att bevara biologisk mångfald. Kulturmiljövärden och värden för rekreation är också av vikt.
Grunderna till naturvårdsavtalet finns främst i Jordabalken (7 kap. 3 §). Ett avtal innebär att fastighetsägaren avstår från viss användning av ett område för att bevara de naturvärden som finns.
Det finns en stor möjlighet till flexibilitet i användandet av naturvårdsavtal vad gäller bland annat syfte och tid. Både kortare och längre avtal kan förekomma beroende på fastighetsägarens och myndighetens önskemål, men som längst kan ett avtal tecknas för 50 år. Avtalet kan ses som ett komplement till övriga befintliga skyddsinstrument.
Naturvårdsavtal ska användas så att myndigheten tillsammans med fastighetsägaren verkar för att ett områdes naturvärden utvecklas och bevaras långsiktigt.
Ersättningen för naturvårdsavtal i skogsmark beräknas på områdets virkesvärde, minus avverkningskostnader (det så kallade rotnettot) och tiden som avtalet tecknas för (1,2 procent av rotnettot per år).
Det innebär till exempel att för ett 50-årigt avtal får du som markägare ungefär 60 procent av rotnettot i ersättning. Dessutom tillkommer en engångsersättning på 8000 kr vid tecknandet av avtalet. Det finns också möjlighet att ingå skötselavtal för åtgärder som ska utföras för att nå syftet med skyddet.
Kontaktpersoner
De som arbetar med områdesskydd, hanterar även naturvårdsavtal. De har ansvaret uppdelat på länets kommuner.
Se här vem som arbetar med vilken kommun.
Ändringar kräver tillstånd eller dispens
Ska du göra ändringar i naturmiljön i ett område som är utpekat som något av dessa ovanför? Då måste du söka tillstånd eller dispens.
Läs mer om ändringar i naturmiljön här.
Relaterad information
Kontakt
Tack för din medverkan
Berätta hur vi kan göra den här sidan bättre. Dina synpunkter är värdefulla för oss och din medverkan hjälper oss att förbättra webbplatsen.
Tyvärr kan vi inte svara på dina synpunkter här. Om du har en fråga som du vill ha svar på kan du gå via kontaktinformation.
Gå till:
