Skinnaränget

I Skinnarängets naturreservat kan du se så vitt skilda arter som sländor, gulärla, bäver och slåtterblomma - flora och fauna som här kan leva kvar i ett naturligt sampel med ohuggna skogar och öppna våtmarker.

Gammelskog med grova tallar

Den sammanhängande gammelskogen är till stora delar oskött i modern tid och detta bildar grunden för naturvärdet. Här finns värdefulla naturskogsområden som till största delen består av tallskogar. I nordöstra hörnet längs Enån, finns en liten åsrygg med inslag av grova tallar. Sumpskogarna utmed Enån hyser trögvuxen gran och ett viktigt inslag av grovtallar, grovgranar, lövträd, lövbuskar och enbuskar.

Myrar och bäckar ger området ännu högre värden

Förutom skogen, har också myrarna och de gamla våtslåtterängarna biologiska värden. Detsamma gäller Enån och Kvarnbäcken, som sakta flyter fram och präglar hela reservatet. Här kan sländor av olika slag, gulärla, järpe, grodor, stensimpa, bäver, utter, ängsvädd, slåtterblomma, kung Karls spira och annan vattenanknuten flora och fauna leva kvar i ett naturligt sampel med ohuggna skogar och öppna våtmarker. Några exklusivare arter finns i reservatet, till exempel några lavar och tickor - rynkskinn, stjärntagging och doftskinn.

Flera gamla slåttermyrar i området har bildat egna fastigheter och bär ännu namn som inte fallit i glömska, t ex Gärtänget, Säbbenarvsänget och Åränget. En källa springer fram vid Långängets västra spets.