Himmelsberget

Ett område delat i två

En väg delar Himmelsbergets naturreservat i två delar. Väster om vägen består naturreservatet av en blockig och brant höjd. På höjden finns tallskog och granskog om vartannat.

Det finns bara lite spår efter tidigare skogsbruk men dessa är få. Antagligen eftersom branten är väldigt otillgänglig. Istället har träd som har blåst omkull eller dött av andra anledningar fått ligga kvar. En stor mängd död ved gör att flera hotade arter, som gillar döda träd, trivs här.

Rastbord och eldstad

Precis längs med vägen finns parkering med plats för cirka 5 bilar och reservatsskylt.
Här finns också ett rastbord och en eldstad. Ta med egen ved om du vill elda.
Reservatet ligger i en brant, vilket gör att det är inte så lätt att vandra i själva reservatet, men utsikten från rastplatsen är mycket vidsträckt.

Rastplatsens yta är hårdgjord och bordsytan sticker ut på kortsidorna för att underlätta för eventuella besökare med rullstol.

Frodig växtlighet i branten

I den branta sluttningen rinner det vatten, som ur en källa. Kring detta källflöde finns en frodig vegetation med skogens storväxande stoltheter - tolta och trolldruva är några av de vackra blommor som man lätt känner igen. Den ena med lila blommor på en ståtlig stjälk, uppemot två meter hög.

Trolldruvan har vita blommor i en liten klase, men det är först när den fått sina svarta bär som man lätt känner igen den. Då är det också bästa att låta bli den, då bären är giftiga!

Andra växter som kan hittas här är ormbunkarna strutbräken och träjon, gräset hässlebrodd och den lilla söta gulgröna gullpudran.

Skogar med signalarter

Öster om vägen sluttar marken brant ner mot myrmarker norr om sjön Svarten. I den centrala delen av området breder en högvuxen och näringsrik granskog ut sig. Här växer även rätt så många gamla och grova aspar, som ger karaktär åt området.

På döda aspar växer kandelabersvampen. Den är en signalart som visar att området kan innehåller fler hotade och sällsynta växter och djur. I de norra och södra ytterområdena består skogen av barrblandskog.

Vad är en signalart?

Med signalarter menas arter som genom sin närvaro kan tyda på att ett område har höga naturvärden. Signalarter används för att leta upp skogar med höga naturvärden.

Förekomst av en eller flera signalarter är ofta tecken på att ett skogsområde har extra höga naturvärden. En förteckning över vilka arter som har utsetts som signalarter finns i Skogsstyrelsens handbok för inventering av nyckelbiotoper.

Signalarter bland mossor, lavar och svampar växer ofta på underlag och i miljöer som blivit allt ovanligare i våra modernt brukade skogar. Signalarterna kan signalera att skogen har haft ett stabilit ekosystem eller att skog har funnits länge på platsen.

Dessa arter sprider sig långsamt eller är svaga kolonisatörer. Andra arter kräver miljöer med speciella vattenförhållanden eller en speciell jordmån.

Läs mer i boken Signalarter - Indikatorer på skyddsvärd skog från Skogsstyrelsen.