Blyberget

Blybergets mäktiga höjd reser sig över Österdalälvens dalgång, 525 meter över havet. Berget består av den vackra bergarten blybergsporfyr, en av Sveriges mest kända bergarter som använts i konstföremål spridda över världen. Men vid Blyberget finns också stora naturvärden.

Fina leder och vacker utsikt

Friluftslivet kretsar kring porfyrbrotten och de vackra utsikterna ovanför dessa. Fina leder gör utsiktsplatserna lättillgängliga, även om en betydande stigning för att nå dem medför viss ansträngning.

Från entrén finns en rundslinga på cirka 1,5 km som tar dig till Ugglas-stenen, vindskyddet med milsvid utsikt samt en avstickare till Blybergets topp, och sedan tillbaka till parkeringen igen. Ta god tid på dig! Stigen lutar stadigt uppåt och kan upplevas som ansträngande att gå, men är väl värd besväret.

Området är välbesökt av både lokalbefolkning och mer långväga besökare. Miljön i och kring porfyrbrotten är av stort kulturhistoriskt intresse. Här kan den förr så omfattande verksamheten studeras på plats. En mindre utställning som finns inrymd i en enkel byggnad ger god inblick i det mödosamma stenbrytningsarbetet.

Blyberget nära hjärtat hos byborna

Det är naturligt för blybergsbor att söka sig ”upp på berget” för fritidsaktiviteter. Midsommarnatten kräver ett besök på berget. Det finns flera alternativa platser att uppleva midsommarnatten och soluppgången på.

Orörda skogar

Berget har branta sidor. Det är typiskt för porfyrberggrunden. I den otillgängliga och fuktiga östra branten växer granskogen tät. Här frodas olika hänglavar. På västsluttningarna är det torrare och domineras av tall istället.

De brantaste partierna har en intressant mossflora. Bland annat finns purpurmylia, en bladmossa där bladen ibland blir rödfärgade - därav namnet.

Skogen är opåverkad av modernt skogsbruk och har flera av den äldre skogens typiska arter. Här finns intressanta lavar, till exempel vedflamlav. I fuktiga stråk växer blommorna ögonpyrola och dvärghäxört, samt orkidén grönkulla.

Blybergsporfyr

Porfyren från Blyberg är ganska lätt att känna igen. Den går åt det brun-svarta hållet med antydningar mot purpur, med vita korn och grågröna stråk. Lite påminner den om chokladen Toblerone.

Genom skickligt ingenjörsarbete och konstnärligt högtstående design blev Älvdalens porfyrverk den ledande konsthantverkindustrin i Europa. Namnet, som syftar på en av alla de färger som porfyren finns i, kommer från grekiskans porphyri´tes som betyder purpurfärgad.

Porfyren finns omnämnd i Sverige redan i slutet av 1600-talet, men det dröjde ända fram till 1780-talet innan porfyr började brytas vid Elfdals Porphyrverk i Dalarna. Under Gustav III:s tid, när intresset för antiken blommade, var porfyren högsta mode och beställningarna strömmade in från kungahuset.

Stenbrotten är skyddade som fornlämningar

I området finns två stora stenbrott som ägs av Blybergs samfällighetsförening. Det gamla användes från porfyrepokens början 1788 fram till början av 1940-talet och är numera skyddat som fornlämning. Porfyrbearbetningen i Älvdalen startade 1788 som ett arbetsmarknadsprojekt.

Efter flera nödår under 1700-talet bildades Porfyrverket i syfte att ge människorna i Älvdalen en utkomst. Det nya brottet, som öppnades 1939, använde in på 1960-talet. Här bröts sten framför allt för industriändamål.

Foto på sidan: Lennart Bratt och Johanna Malmgren, Länsstyrelsen i Dalarnas län.

Aktuellt för detta besöksmål

Just nu har vi inga nyheter. Men håll utkik här efter kommande nyheter.

Föreskrifter

Inom reservatet är det inte tillåtet att:

skada växande eller döda – stående eller omkullfallna – träd, stubbar och buskar, med undantag för insamling av löst liggande, mindre, torra grenar och kvistar i syfte att göra upp eld,
framföra motordrivet fordon i terrängen vilket gäller både barmark och snötäckt mark,
plocka stenar eller göra åverkan på mark eller geologiska föremål, med följande undantag: enstaka stenar får av besökare tas med från Nya Brottet (bilaga 4 i beslutet).