Publiceringsdatum: 23 februari 2019

Den kända träfiguren Rosenbom i Karlskrona är ett arv efter finska timmermansbåtsmän.

Ruotsinsuomalaisten päivä 24 helmikuuta

Sverigefinnarnas dag den 24 februari


På söndag den 24 februari är det Sverigefinnarnas dag. Sverigefinnar är en nationell minoritetsgrupp i Sverige som uppskattas till drygt 600 000 personer.
I dag ingår 66 kommuner i det sverigefinska förvaltningsområdet.

Dagen har firats sedan 2011 och 2012 beslutade Svenska Akademien att den 24 februari i Akademialmanackan ska anges som Sverigefinnarnas dag. Beslutet grundar sig bland annat på att sverigefinnar utgör den största nationella minoriteten i Sverige. Samtidigt togs det fram en flagga med en blågul kors på vit bakgrund.

Att den 24 februari valts för att synliggöra den sverigefinska minoritetens historia, språk och kultur som en del av det svenska kulturarvet beror på att det är folklivsforskaren Carl Axel Gottlunds födelsedag. Han levde mellan åren 1796 och 1875 och var finländsk folklorist och författare som kartlade finska språket och kulturen i dåtida rike.


Förvaltningsområden och lagen

Sverige har ratificerat Europeiska rådets konventioner till skydd av nationella minoriteter, som i sin tur är en del av det internationella regelverket angående mänskliga rättigheter. Sedan 2009 finns lagstiftningenlänk till annan webbplats kring nationella minoriteter. Det är minoriteten själv som definierar om man tillhör gruppen och det krävs inte längre något aktivt språk hemma, utan identiteten baseras även på andra faktorer. Förr krävdes det till exempel att barnet talade språket hemma och att det fanns minst fem barn som behövde undervisning för att skolan och kommunen skulle erbjuda modersmålsundervisning. Den begränsningen stred mot Europarådets konvention och togs bort i samband med denna nya lag.

Alla kommuner ska se till att en basnivå av service och kommunikation säkras till dem som har finska som modersmål, t ex språkstöd på förskolenivå och skolundervisning i modersmål. Lagstiftaren har här dock valt att inte inkludera språket till de diskrimineringsgrunderna som finns i diskrimineringslag.

Därtill har kommuner en möjlighet att ansöka om att bli en s. k. förvaltningsområde och få direkt statsbidrag till att höja nivån av service och stöd på finska, t ex inom äldreomsorgen. Inga kommuner i Blekinge är ännu förvaltningskommuner, de närmaste finns i Skåne. Läs mer om systemet här på minoritet.se.länk till annan webbplats

Det råder en begreppsförvirring när vi pratar om denna grupp som avses här:

Sverigefinländare - alla finländare oavsett om modersmål finska, svenska, romani chib eller annat, som bor och verkar i Sverige
Sverigefinnar - finsktalande sverigefinländare
Finlandssvenskar - svensktalande finländare som bor och verkar i Finland
Finnar - alla som har finska som modersmål.


Det finska i länet har långa anor

Här i Blekinge har det finska varit betydelsefullt i flera hundra år. Finska båtsmän och båtbyggare hämtades t ex till Karlskrona när staden blev örlogsstad på 1600 -talet. På Amiralitetskyrkan i Karlskrona hölls det finskspråkiga gudtjänster genom hela 1700-talet. Många ortsnamn skvallrar om den finska historian - såsom byn Finskan. Så här skrev doktorand Harry R:son Svensson 2015 om det finska i Karlskrona:

Det stormaktstidens Sverige som Karl XI formellt styrde över, 1660-1697, var ett sant mångkulturellt rike som förutom Sverige innefattade Finland, Kexholms län, Ingermanland, Estland, Livland, Svenska Pommern, Wismar och Bremen-Werden. I detta ganska stora rike var troligtvis tyska det språk som allra flest kunde kommunicera med varandra på. En majoritet av de svenska undersåtarna hade troligtvis inte svenska som modersmål, utan talade samiska, finska, ingermanländska, estniska, lettiska, samt tyska. Den största staden var Riga, där tyskan dominerade.

Det mångkulturella riket fick direkta konsekvenser för Karlskrona, som grundats för att flottans huvudhamn skulle vara centralt belägen i riket, nära operationsområdena i södra Östersjön. Amiralitetsförsamlingen hade såväl finskspråkiga som tyskspråkiga präster för att soldater och matroser från de finska och tyska provinserna skulle kunna lyssna till guds ord i gudstjänsterna. Timmermansbåtsmän från Österbotten i Finland tjänstgjorde varje år vid örlogsvarvet i Karlskrona ända fram till 1804.

I finska Österbotten är det tradition att utanför församlingskyrkan ha en fattigbössa i form av en invalidiserad indelt soldat. I flottans huvudstation utformades fattigbössan som en båtsman, varför Rosenbom bär det tidiga 1700-talets båtsmansuniform.

Under 1800-talet när riket delades och Finland och Sverige blev skilda nationer stannade den legendariska von Döbeln i Sverige och vandrade från Umeå ned till Kristianstad med sina trupper och ledde sedermera garnisonen och försvaret av länets västra delar därifrån med sina finska trupper. Den rödgula Skånelandsflaggan är f ö även finlandssvenskarnas flagga och vajar ofta i Österbotten på somrarna.


Olofströmsfinnar

Under 1900-talet fick många privata kontakter med finländare under andra världskriget, bl a som frivilliga i vinterkriget eller som fosterfamiljer för några av de 70 000 finska krigsbarnen som togs emot i Sverige. Fartyg från Blekinge lånades ut till Finland och marsalk Mannerheims närmaste man och underrättelsechef Aladar Paasonen gömde i krigets hetta sin familj bl a på Bäckaskogs slott vid Blekinges och Skånes gräns.

På 60-talet kom den stora invandringsvågen från Finland efter att storföretag var där och lockade till sig ibland hela byar från det fattiga grannlandet. Till Olofström flyttade hela nätverk av byar och släkt för att jobba på Volvo. Än idag är Olofström en av Sveriges vitalaste sverigefinska ort.

Läs mer om deras liv och öde i denna skrift.länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster


Finska språket i Sverige

Man beräknar att 200 000- 250 000 sverigefinnar kan finska. Finska är ett finsk-ugriskt språk och tillhör alltså samma stam som till exempel samiska men de närmast besläktade språken är karelskan och estniskan. Finskan har använts i Sverige så länge som Sverige funnits.

Språkets betydelse i Sverige ökar hela tiden på grund av EU-samarbetet, företagandet samt under senare år pga försvarssamarbete och gemensamma säkerhetspolitiska intressen.

Många finnar som flyttade till Sverige under 1500-1600-talen genomgick språkbyten men svedjefinnarna höll sig till sin grupp och lyckades länge, in på 1960-talet, bevara språket eller vara tvåspråkiga. På det statliga språkinstitutetlänk till annan webbplats i Finland spelade man in intervjuer på 60-talet med de sista svejdefinnarna i Värmland för att bevara den historiska finskan och berättelserna.

Finskan är modersmål för ungefär fem miljoner människor i världen. Intressant är också att finska är förekommande bland alla de fyra övriga nationella minoriteterna i Sverige.
Finskan som talas av sverigefinnar är i stort sett lik finskan i Finland. I talspråk bland yngre sverigefinnar kan det förekomma vissa grammatiska skillnader.

Finska skiljer sig mycket från svenska, en skillnad är till exempel att svenskan har prepositioner, man säger på, till, från, i. I finskan använder man kasusändelser som läggs på slutet. Ta till exempel ordet bilar – autot. I bilarna heter autoissa. Finskan har inte heller genus - han och hon - utan bara en klass för människan: hän.

Fram till 1990-talet fanns det relativt gott om kommuner som erbjöd tvåspråkig skolundervisning på finska och svenska. Men i början av 1990-talet förändrades situationen och under de senaste årtionden har minskningen fortsatt. Undervisning på finska är numera möjlig i ett fåtal sverigefinska skolor och i ett fåtal kvarvarande kommunala tvåspråkiga klasser. Deltagandet och efterfrågan i modersmålsundervisning däremot ökar igen.

Källa:
Språkrådet, Skolverkets Tema modersmål om finska, professor Leena Huss. ”Rätten till mitt språk” – SOU 2005:40

Läs mer på minoritet.selänk till annan webbplats


Det finska länge något man höll tyst om

Idag är det "inne att vara finnelänk till annan webbplats" men så sent som till 80-talet kunde myndigheterna helt ovetenskapligt påstå att det skulle vara skadligt för barnet att lära sig finska. Många föräldrar litade på auktoriteter och tystnade. Det syns väl bland annat i brist på finska i det offentliga idag - det borde finnas en flora av tidningar, filmer och kulturella produkter på finska i Sverige med tanke på hur många sverigefinländare som finns här.

I själva verket är det ännu väldigt okänt för allmänheten hur lågt det finska värderades på 1800-talet och framåt - förmodligen som en reaktion på kriget och förlusten av den östra delen av riket 1809. I samband med rashygieniska studier på 1900-talet klassades även finnar till en lägre ras ("östbalter") såsom samer, och forskare studerade finnarnas "korta pannor". Så sent som i december 2018 har sverigefinländare krävt att Karolinska institutets samling av cirka 80 finska skallarlänk till annan webbplats från 1800-talet ska lämnas tillbaka. De finns där pga Gustav Retzius anatomiforskning.länk till annan webbplats

Här finns KI:s svar på kravet.länk till annan webbplats


Lyssna här nedan poddar om det finska i Sverige

Kända och okända sverigefinländare som bor i södra Sverige om sin identitet; bl a Heidi Avellan, Tapio Salonen och Susanna Alakoskilänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Finland100 - Det var inte så pjåkigt på 1300-taletlänk till annan webbplats

Finland 100 - från värmlandsfinnar till Stockholmlänk till annan webbplats

Finland 100 - från 1809 till våra dagars språkstriderlänk till annan webbplats

Producent: Johanna Parikka Altenstedt

Text

Kontakt