Vattenbruk och fiskodling
Vattenbruk är ett samlingsnamn för näringar som inriktar sig på odling av vattenlevande djur och växter. Odling sker både för konsumtion och för utsättning.
Svenskt vattenbruk producerar olika produkter. De kan delas upp beroende på produktionsinriktning och syfte:
- produktion för konsumtion
- produktion för utsättning eller vidareuppfödning
- produktion för industriprodukter, gödsel, eller bränsle
- odling i syfte att rena vattenmiljön.
Vattenbruk kräver tillstånd
För odling av fisk, musslor, ostron och kräftor krävs alltid tillstånd enligt fiskerilagstiftningen.
För odling av fisk kan du även behöva göra en anmälan eller en ansökan om tillstånd enligt miljöbalken, beroende på odlingens storlek.
Om tillstånd på Svenskt vattenbruks webbplats
Länk till annan webbplats.
Vattenbruk i Sverige
Det mesta som produceras i Sverige används som livsmedel. Idag är det regnbåge och blåmusslor som står för den största produktionsandelen. Traditionell kassodling är den vanligaste odlingstekniken vid odling av matfisk. Matfiskodlingarna är spridda över hela landet och finns i både kustområden och inland.
För matfiskodlingen har så kallade recirkulerande system blivit en del i utvecklingen av ett miljömässigt hållbart svenskt vattenbruk. Denna odlingsteknik innebär bland annat att:
- det går att odla mer varmvattenberoende arter
- minskning av näringsämnen som kan läcka till omgivande vattenmiljö
- minskad risk för sjukdomsspridning
- minskad risk för rymlingar.
En del av den svenska produktionen består av att kläcka och ta fram yngel som sedan kan säljas vidare. Ynglen förser matfiskodlare med odlingsmaterial, förstärker naturliga fiskbestånd eller ökar fiskbarheten i sportfisket och yrkesfisket. Denna produktionsinriktning producerar inte så många ton, men är en viktig del av vattenbruksindustrin.