Valberget

Valberget är ett spektakulärt berg, med mäktiga lodväggar som höjer sig över det omgivande landskapet. Naturreservatets kuperade terräng domineras av ädellöv- och tallskogar.

Friluftsliv och tillgänglighet

Naturreservatet ligger förhållandevis otillgängligt, cirka 2 kilometer från Tararp och 1,5 kilometer från Kölja, och det finns i dagsläget ingen reservatsparkering i området. Men har man väl tagit sig hit är naturreservatet väl värt ett besök, inte minst utsiktsplatsen uppe på Valberget. Här finns även det mäktiga överhänget, som kallas Kyrkan, och storblockiga marker. Stigar och mindre markvägar leder genom områdets skogar. Valbergets lodväggar är populära klätterområden och här finns flera klätterleder.

Det finns inga tillgänglighetsanpassningar inom naturreservatet och på grund av dess otillgängliga läge och kuperade terräng så planeras inte heller några.

Kontinuitetsskogar och höga naturvärden

Naturreservatets marker karaktäriseras av ek-, avenbok- och tallblandskogar samt bokskogar, alsumpskogar och en hydrologiskt intakt skogsbevuxen myr. Skogarna är olikåldriga med stort inslag av äldre, upp till 150 år gamla träd. Inom naturreservatet finns rödlistade och andra naturvärdesintressanta arter, bland annat orangepudrad klotterlav, rostfläck, fällmossa, guldlockmossa, klippfrullania, västlig hakmossa, murgröna och missne. Flera av dessa är knutna till ädellövskogar med höga naturvärden och områden där det obrutet funnits skog under mycket lång tid. På fuktiga eller översilade bergväggar kan rävsvansmossa och sipperraggmossa påträffas.

En liten del av Agnsjön, med dess strandpartier och utlopp i söder, ingår också i naturreservatet. Agnsjön är en av två sjöar i Blekinge där det finns blodigel.

Nedanför Valbergets lodväggar, direkt öster om naturreservatet, låg tidigare en sjö, Valsjön. Den dikades ut på 1920-talet för att skapa odlingsmarker. Större delen av den tidigare sjöbotten är numera skogsbevuxen.

Pilgrimsfalksberg, förhistoriska gravar och torpmark

Det finns många myter och berättelser om Valberget. På 1700-talet knöts bergets namn till den nordiska mytologins Valhall(a), vilket enligt dagens ortnamnsforskning inte stämmer. Namnet har också kopplats till det fornvästnordiska ordet valr, som betyder falk. På 1800-talet sades det att pilgrimsfalkar häckade vid Valberget och hade gjort så sedan ”urminnes tid”. Pilgrimsfalkar ska ha häckat vid berget åtminstone in på 1930-talet. Men bergets namn kommer troligast från ett annat äldre ord, det svensk-danska val, som betyder käpp eller stav och som här ska syfta på de höga stenpelare som utgör bergets sydöstra sida. Det har också sagts att berget har varit en ättestupa, men enligt nutida forskning är det nog en myt.

Valbergets naturreservat ligger på gamla utmarker i gränsen mellan Tararps och Köljas byar, Asarums och Hällaryds socknar. Trots områdets idag förhållandevis otillgängliga läge finns här gott om kulturhistoriska spår och lämningar. De äldsta är stensättningar, som sannolikt är brandgravar, från brons-järnålder, belägna på några av de lite lägre bergen i naturreservatets sydöstra del. Denna typ av gravar anlades, precis som här, vanligen uppe på berghöjder, väl synliga från dåtida färdvägar och boplatser.

Från de senaste århundradena finns ett flertal stenmurar som visar på gamla ägo- och markslagsgränser. Några äldre färdvägar går också genom området. I reservatets södra del låg det under 1800-talet uppodlade åkerlappar och ängsmarker tillhörande ett torp, Wahltorpet. På torpmarkerna finns det fortfarande många lämningar kvar, i form av bland annat stenmurar, odlingsrösen, byggnadsgrunder och kvarstående stubbskottsbrukade ädellövträd. Delar av markerna fortsatte odlas fram till 1970-talet och skogarna omkring betades av kor ända in på 1980-talet.