Repslagarbanan på Lindholmen

Kronans repslagarbana på Lindholmen inne på gamla varvsområdet är en av Karlskronas äldsta bevarade byggnader och Sveriges längsta träbyggnad med sina 300 meter (1000 fot). Den är ett viktigt industrihistoriskt minnesmärke som har få motsvarigheter i världen, även om det numera inte återstår mycket av de äldre inredningsdetaljerna, redskap, med mera.

Årtalet för repslagarbanans tillkomst sätts i äldre beskrivningar av varvet till 1696. Byggnaden är också av stort konsthistoriskt intresse. Ett rent praktiskt syfte med byggnaden var att ge plats för tillverkningen av tågvirke, vilket i sig gjorde den monumental, men den gavs en utformning som inte enbart var praktiskt motiverad. Även om det inte finns några säkra belägg för om upphovsmännen bakom byggnaden är Erik Dahlbergh eller Tessin d.y. råder det knappast någon tvekan om att byggnaden präglas av tessinska stilideal och arkitekturformer.

Själva repslagarbanan är en lång träbyggnad i en våning, medan de två så kallade banhuvudena i gråsten och tegel är i två våningar. Hela byggnaden har säteritak, och takfallet har under århundradenas gång förändrats något. Banhuvudena i sten och tegel har däremot exteriört knappast förändrats alls. Fasaderna indelas med pilastrar, lisener och avslutas upptill med en profilerad taklist. Rena, arkitektoniska former som ger de båda banhuvudena en högbarockprägel. Åtskilliga av barockens slott och herrgårdar anses vara enklare i sin gestaltning och mindre välproportionerade än repindustrin på Karlskronavarvet.

Här tillverkades fram till år 1960 alla typer av tågvirke för seglande örlogsfartyg. I banhuvudena lagrades och förbereddes råvaran till repen, hampan. När repslagarna skulle spinna garn och slå repen gick de omväxlande framlänges och baklänges genom banan.

Byggnaden överläts 1961 till Karlskronavarvet AB och har därefter använts som förråd. Det stod vid övertagandet klart att repslagarbanan var i stort behov av upprustning. Tack vare anslag från dåvarande Arbetsmarknadsstyrelsen kunde repslagarbanan räddas åt framtiden.

1969 blev den byggnadsminnesmärkt.

I januari 2004 bildades Varvshistoriska föreningen i Karlskrona (VHFK) som har till syfte ”att verka för bevarande av varvets och de varvsanställdas betydelse och historia samt att öka och sprida kunskap därom”. VHFK igångsatte 2006 ett projekt för att återskapa och levandegöra repslageriverksamheten i repslagarbanan. Projektet fokuserar på den förindustriella perioden – det vill säga fram till och med 1800-talets första hälft.

Byggnaden är belägen inom riksintresseområde för kulturmiljövården: Karlskrona stad och befästningarna. Örlogsbasen omfattar de anläggningar som ligger vid Trossös södra strand. Denna del är bebyggd från öster till väster med kaserner, boställen och andra byggnader som verkstäder och förråd. Bebyggelsemiljön omfattar byggnader och anläggningar från 1600-talets slut till 1900-talet. Byggnaderna i den västra delen av området är monumentala och bildar en i stort intakt miljö som härstammar från varvets och basens arkitektoniska storhetstid under varvsamiralen Fredric Henric af Chapmans och överamiralen August Ehrensvärds verksamhetsperiod.