Kungshuset

När den stora branden ödelade det rika och framstående Karlskrona år 1790 skonades märkligt nog några få hus inom själva brandområdet. Ett av dessa var handelsmannen och senare kommerserådet Jonas Krooks fastighet på Landbrogatan 7, senare känt som "Kungshuset". Med sin 40 meter långa fasad mot gatan var det säkerligen en av de största och förnämsta byggnaderna i staden på den tiden.

Jonas Krook var en av Karlskrona främsta borgare, han satt med i stadens fullmäktige och ägde många fastigheter i centrala Karlskrona och även godset Avelsgärde vid Lyckeby. 1785 slog han samman tomten på Landbrogatan med sin svärfars hus intill och byggde det nya pampiga stenhuset på solida källarmurar. I Kungshusets källarvåning går det att se att byggnaden består av två skilda hus från början. Det solida stenmaterialet och avståndet till samtliga grannar räddade sannolikt Kungsgården från flammorna.

Högste befälhavaren över Örlogsflottan förlorade sitt fina boställe vid Amiralitetstorget vid branden 1790 och hans tillfälliga hus dög inte som mottagningsbostad vid de ofta förekommande kungliga besöken. Så när Jonas Krooks änka ville byta fastigheten på Landbrogatan mot något mindre slog Flottan till. Efter en omfattande renovering kunde amiral Johan Puke flytta in i det som nu var "Kungshuset". Hans fru Christina Puke beklagar sig i sin dagbok: "Så snart fru Krook våren 1802 var bortflyttad började reparationerna i Kungshuset. Det var mycket förfallet och gick ej fort att reparera. Också måste vi i början av sommaren inflytta i ett under full reparation varande hus, där högst få rum voro beboliga, och ställa våra saker uti en därvarande stor packbod."

Kungshuset gästades ständigt av medlemmar i den kungliga familjen och då fick amiralsfamiljen flytta ut till ett mindre gårdshus, något som störde familjen Puke som ansökt om att få inreda en egen våning inne i huset.

I Kungshuset i Karlskrona tillbringade också den avsatte kungen Gustav den IV Adolf sina sista dagar i Sverige i december 1809. Skvallret säger att amiral Puke då lät hämnas för oförrätten att han inte fått bättre bostad i Kungshuset genom att oartigt uppvakta exkungen klädd i nattrock och långpipa.

Under hela december vistades den avsatta kungafamiljen som bevakade gäster i det Kungshus som Gustav den IV själv inköpt. På julafton 1809 fördes han genom Karlskrona till Stumholmsbryggan där förre kungen avseglade ombord på fregatten Camilla utan att någon salut hördes när Kungsholmen passerades. Han beträdde aldrig mer svensk mark. 1837 avled Gustav Adolf Gustavsson på ett litet värdshus i Schweiz. Då hade ätten Bernadotte tagit över den svenska tronen och kung Karl den XIV Johan regerade. Från

Kungshusets nuvarande utseende har i första hand tillkommit under 1880-talets stilrestaurering. Huvudingången förlades då till det nybyggda trapphuset på gårdssidan och de tidigare två ingångarna mot gatan murades igen. År 1913 genomfördes påkostade inredningsarbeten och 1960-61 byggdes vissa utrymmen om.

Gatufasaden består av en strikt symmetriskt uppdelad yta med en obruten fönstersättning. Bottenvåningen består av fönster och blindfönster med en segmentbåge medan huvudvåningen har höga rektangulära fönsteröppningar. Fasaderna är slätputsade med enkla omfattningar kring muröppningarna. Det kraftiga taket är brutet och täckt med tegel.

1991 förklarade Kungshuset som byggnadsminne. Fastigheten ägs av Riksbyggen.

Huset är beläget inom riksintresseområde för kulturmiljövården: Karlskrona stad och befästningarna. En viktig del i riksintressemotiveringen är den till stora delar genomförda stadsplanen som delar staden i en civil och en militär del. Stadsplanen upprättades av Erik Dahlbergh 1683 och består av ett rutnätssystem med strålgator enligt klassiska ideal efter förebilder från Italien och Frankrike. Den civila bebyggelsen var med enstaka undantag uppförd i trä, ofta med en sockelvåning i sten för att jämna ut de stora nivåskillnaderna. Enligt gängse mönster på Trossö låg bostadshusets långsida mot gatan och uthuslängorna inne på gården. Karaktären av enhetlig trästad med enkla mot gatan ljusa panelade fasader dominerade Karlskrona till 1870-talet.