Godenii bro och varggropen

Här ligger Godenii bro, en av två stenvalvsbroar i Blekinge med hela sex valv. Inte så långt därifrån ligger också en välbevarad fångstgrop där man försökte döda de rävar och vargar som hemsökte trakten.

Godenii eller Åfeldts bro?

Godenii är en imponerande 27 meter lång stenvalvsbro med sex valv över Holjeån. Bron är namngiven efter Adolph Frans Theodor Godenius som var vice häradshövding i Listers härad från åtminstone år 1850. Då flyttade han till Rosenhill i Jämshög och levde där fram till sin död 2 april 1875. A F T Godenius härstammade från en prästsläkt och kom från Stockholm där han hade varit verksam i Justitierevisionen samt stadens Kämnärs- och Rådhusrätter. I Jämshög var han lokalt engagerad i bland annat sparbanken och i hushållsnämnden. Själva Rosenhill där Godenius bodde blev under 1960-talet bebyggt av industribyggnader och slutligen försvann även bostadshuset. Idag huserar företaget HBM Invest där, men namnet Rosenhill har övertagits av grannskapet.

Exakt hur gammal bron är har inte gått att få reda på. På en skifteskarta över Norra Röhult från 1840 är bron ännu inte uppförd. Det vore då rimligt att tänka sig att den uppfördes av Godenius under hans tid i Jämshög 1850-1875. På västra sidan ån, där Norra Röhult möter Holje, fanns det en liten gård som också hette Rosenhill. Den eldades ned av brandkåren som ett övningsobjekt långt fram på 1900-talet, men grunderna finns kvar. Det är oklart varför det fanns två fastigheter så pass nära varandra som båda hette Rosenhill, knappt en och en halv kilometer från varandra fågelvägen. Kanske har Godenius en gång varit ägare av båda fastigheterna och därav ett gemensamt namn. Det skulle också förklara hans intresse av en bro över ån.

Frågan blir dock ännu mer komplicerad. På en karta från 1884 är bron byggd, men kallas då för Åfeldts bro. Åfeldt var även det en familj som bodde i Jämshög vid denna tid. Sven Johan Åfeldt, som avled 1855, var kvartermästare på Jämshög nr 8. Hans änka Dorothea levde kvar till åtminstone 1890, medan deras son Agathon Theodor flyttade ned till Karlshamn 1872.

Det är inte heller klarlagt om bron är enskilt eller kommunalt anlagd. Oavsett vilket är det dock troligt att det är Adolph Frans Theodor Godenius som med sina ämbeten och ekonomi har haft störst inflytande när det gäller brons anläggande. Åfeldts har troligen bott närmre bron, vilket skulle kunna förklara att den kallats för Åfeldts bro år 1884. Huset som idag ligger intill brons västra sida är dock en senare företeelse. Det byggdes inte förrän långt in på 1900-talet.

Namnet Godenii bro kan också vara ett senare namn som givits bron (och vägen som heter Godenii väg) för att hedra en man som var mycket involverad i sin hembygd.

Fångstgropen

Om man vandrar över bron och fortsätter stigen västerut kan man efter 100 meter hålla utkik till höger. Marken sluttar uppåt, men traskar man upp här ligger det en fångstgrop inte långt från stigen. Gropen ser ut ungefär som en kallmurad brunn, fast den är större: 2,5 meter i diameter och så finns det inget vatten i botten. När fångstgropen var i bruk stod det en stor påle i botten på gropen som stack upp en bit ovanför gropens kant. I den övre delen hade man ofta en liten plattform av trä där man kunde placera ett levande lockbete och binda fast exempelvis en höna. Tomrummet mellan gropens kanter och pålen täcktes med träslanor och ris. Tanken var sedan att de skulle locka till sig en räv eller varg. Med ett språng skulle de försöka sig på att fånga bytet men istället rasa igenom slanor och ris och falla ned några meter i den djupa gropen. För att inte rovdjuret skulle ta sig upp hade man ibland fler pålar i botten eller utbyggt med plankor närmast gropens kant. Ofta förhindrade dock djupet på fångstgropen i sig att man kunde ta sig upp. Kunde man sedan ta ihjäl djuret utan att pälsen skadades hade man förutom att bli av med ett rovdjur också fått en päls att nyttja eller sälja.

Vi vet inte om just denna grop primärt byggdes för att fånga räv eller varg. I Blekinge finns det 42 kända fångstgropar och många av dem är anlagda för att fånga rävar. Även vargen var dock ett bekymmer i dessa delar av länet och så sent som 1878 hade man den sista skallgången på varg i Jämshögs socken. Det ena utesluter ju inte det andra och hade du en fångstgrop så kunde du fånga både räv och varg.

Vargen, ett avskytt djur

Jaktlagstiftningen i dansk och svensk lagstiftning var hårt reglerad för gemene man under 1600- och 1700-talen. Var du inte adelsman så var i stort sett all jakt förbjuden även på egen mark vid tiden för Blekinge och Skånes införlivande i Sverige. Något som man dock aldrig förbjöd utan istället uppmuntrade var jakten på rovdjur. Varg och räv kunde ställa till stor skada för en fattig bonde och redan från medeltiden finns lagstiftning som kräver att gårdarna ska hålla sig med vargnät. Alla utom prästen, klockaren och ensamma kvinnor var skyldiga att vid böter delta vid skallgångar. Vargnäten hängdes upp i hundratals meter och de samlade skränade och skrämde vargarna längs näten som slutade i en strut där man kunde avliva de fångna vargarna.

Problemet med vargarna blev som störst under 1800-talet när befolkningen växte och nya marker togs i anspråk. Samtidigt minskade vargarnas livsutrymme och bytesdjur så att de blev ännu mer benägna att ge sig på tamdjur. Mellan åren 1827 och 1839 blev tiotusentals får, getter, nötboskap och hästar dödade av vargar, samtidigt som man också avlivade 6790 vargar i Sverige. En effektiv utrotningsmetod var att försöka hitta deras lyor och ta livet av valparna. Man använde även gift i form av varglav som man blandade med kött och lade ut (ibland blandat med glaskross för att öka skadan). Jakten var effektiv och 1864 kunde man ta bort skyldigheten att hålla varggropar, vargnät och skallgångar. När vargen fridlystes 1966 var den i stort sett utrotad och de vargar som finns i riket idag är ättlingar till vargar som vandrat in från Finland och Ryssland.