Borgamostad

Blekinge har åtta fornborgar. Den näst största av dem och den med rejälast vallar är Borgamostad. Borgen är 25,5 hektar stor och är belägen mellan Viesjögölen och Sväkregölen på byn Fröjdadals ägor strax sydost om Backaryd.

Det vanligaste utseendet på fastlandets fornborgar är att man använt en klippa och låtit branterna på sidorna utgöra naturliga skydd och avgränsningar. Fornborgarna är allt som oftast tomma på fynd och anläggningar. De enda spåren som visar på mänsklig påverkan är stenmurar på de mest lättbestigna partierna. Ofta är de väldigt enkla och består bara av någon stenrad. Troligen har de då främst haft en symbolisk betydelse om man inte kompletterat dem med träpalissader.

Muren vid Borgamostad avviker dock. Den är mellan tre och åtta meter bred och mellan en halv och en meter hög. Den täcker alla sidor utom den branta västra sidan och är närmare 200 meter lång. När muren varit hel har den varit en imponerande konstruktion. Det finns flera fornborgar som inte upptäckts förrän i modern tid, just för att de konstruerade murarna varit så pass små och enkla. Borgamostad finns redan utmärkt på den äldsta detaljkartan vi har över Fröjdadal från 1841 och både namn och muren kan avläsas på kartan. Avsaknaden av fynd och anläggningar i övrigt gör Borgamostad och de andra fastlandsborgarna oerhört svåra att datera.

Försvar och tillflykt

Över hela landet finns det drygt 1300 fornborgar, så de har uppenbarligen fyllt en funktion i samhället. Ofta ligger fornborgarna lite avsides; en bit från den huvudsakliga bebyggelsen. Det finns två huvudsakliga teorier om fornborgarnas funktion. Den ena är den traditionella och som gett fornborgarna dess namn – den försvarsmässiga aspekten. Borgarna har använts som tillflyktsborgar. När fientliga skaror härjat i bygden har man tagit sin boskap och sina familjemedlemmar till fornborgarna. De naturliga stupen har skyddat åt de flesta håll, men där klippan varit mer lättillgänglig har man spärrat av med stenmurar. Med väldigt begränsad insats har man kunnat spärra av en stor yta och hålla en mycket större styrka stången trots begränsat med manskap. Om de egna styrkorna varit tillräckligt starka har man kunnat möta krigare med avsikt att plundra, samtidigt som familj och boskap varit i tryggt förvar. Om fienden varit överlägsen så krävs det ändå mycket starka motiv för att inta en befäst höjd som sannolikt skulle innebära stor förlust av manskap. Troligen har de plundrat någon dag eller två och sedan stuckit innan större styrkor anslutit. På så sätt har fornborgarna kunnat fylla en funktion i krigstider.

Platser för kult och ting?

Den andra teorin är att fornborgarna huvudsakligen varit till för kulter och samling. Borgarna ligger på höjder och ofta med vidunderlig utsikt. Det är svårt att tänka sig mäktigare platser att möta gudarna på. Att de legat lite avskilt har bidragit till mystiken. Stenmurarna skulle i så fall snarare ha fyllt en symbolisk funktion och markera var det heliga området börjar. Om man hållit ting, det vill säga möten för bygdens befolkning där man utdömt lag och straff och skött gemensamma angelägenheter, har avgränsningen fungerat för att visa var tingsfrid rått. I borgens nordvästra del finns en naturlig sten formad som en soffa. Denna menade man i äldre tid hade fungerat som en kultplats.

Troligen ska vi tänka oss fornborgarna som mångfunktionella då de täcker ett stort område och har kunnat användas över tid. I fredstid kan man tänka att de fungerat som just samlingsplatser för kult och ting. Under mer oroliga tider har de kunnat användas som befästa tillflyktsorter. I just Borgamostad skulle fornborgen antagligen ha fungerat väldigt bra ur försvarssynpunkt med ordentliga murar och en vattensamling i borgen. Enligt folktraditionen ska senaste gången borgen nyttjades som försvarsanläggning varit under Erik XIV krigståg 1564. Då ska bygdens befolkning ha sökt skydd i borgen. Uppgiften har inte gått att belägga, men är inte orimlig, då man ofta gömde sig i skogen och på lättförsvarade platser även under konflikter i historisk tid.

Predikstol och klockstapel

Antingen kan man klättra upp på själva borgplatån, som man når enklast från sydost. Alternativt kan man gå nedanför borgen på dess västra sida, där den massiva klippväggen röjts fram de senaste åren. Längs denna sida har folktron namngivit två naturfenomen. Det ena är Predikstolen i sydväst, som ligger en bit uppå klippväggen och där en utskjutande klippa bildar som ett tak. Strax söder om detta finns en stor stenpelare som fått namnet Klockstapeln.