Borgaberget

En av Blekinges åtta fornborgar ligger vid Halsjön på byn Levalundas ägor. Som med de flesta andra fornborgar i Blekinge är mycket lite känt om Borgaberget.

Bergklacken, som Borgaberget ligger på, reser sig majestätiskt över det omgivande landskapet. Särskilt vintertid när löven fallit är utsikten över Halsjön fin. Öglor finns fastsatta i berget vilket också lockar en del bergsklättrare uppför den brantaste sidan på fornborgen.

Tomma på fynd

Det vanligaste utseendet på fastlandets fornborgar är att man använt en klippa och låtit branterna på sidorna utgöra naturliga skydd och avgränsningar. Fornborgarna är allt som oftast tomma på fynd och anläggningar. De enda spåren som visar på mänsklig påverkan är stenvallar på de mest lättbestigna partierna. Så är även fallet i Borgarberget. Anläggningar saknas. förutom en 40 meter lång och –två till fyra meter bred stenvall, som mest omkring en halvmeter hög. I stenvallen finns en två meter bred öppning.

Avsaknaden av fynd och anläggningar gör förstås fastlandsborgarna näst intill omöjliga att datera.
I de få fall man lyckats beror det ofta på att man hittat rester av bränt trä inne i stenvallarna som har gått att datera.

Över hela landet finns det drygt 1300 fornborgar, så de har uppenbarligen fyllt en funktion i samhället. Ofta ligger fornborgarna lite avsides; en bit från den huvudsakliga bebyggelsen.

Plats för försvar och tillflykt

Det finns två huvudsakliga teorier om fornborgarnas funktion. Den ena är den traditionella och som gett fornborgarna dess namn – den försvarsmässiga aspekten. Borgarna har använts som tillflyktsborgar. När fientliga skaror härjat i bygden har man tagit sin boskap och sina familjemedlemmar till fornborgarna. De naturliga stupen har skyddat åt de flesta håll, men där klippan varit mer lättillgänglig har man spärrat av med stenmurar. Med väldigt begränsad insats har man kunnat spärra av en stor yta och hålla en mycket större styrka stången trots begränsat med manskap. Om de egna styrkorna varit tillräckligt starka har man kunnat möta krigare med avsikt att plundra, samtidigt som familj och boskap varit i tryggt förvar. Om fienden varit överlägsen så krävs det ändå mycket starka motiv för att inta en befäst höjd som sannolikt skulle innebära stor förlust av manskap de egna leden. Troligen har de plundrat någon dag eller två och sedan stuckit innan större styrkor anslutit. På så sätt har fornborgarna kunnat fylla en funktion i krigstider.

Plats för kult och ting

Den andra teorin är att fornborgarna huvudsakligen varit till för kulter och samling. Borgarna ligger på höjder och ofta med vidunderlig utsikt. Det är svårt att tänka sig mäktigare platser att möta gudarna på. Att de legat lite avskilt har bidragit till mystiken. Stenmurarna skulle i så fall snarare ha fyllt en symbolisk funktion och markera var det heliga området börjar. Om man hållit ting, det vill säga möten för bygdens befolkning där man utdömt lag och straff och skött gemensamma angelägenheter, har avgränsningen fungerat för att visa var tingsfrid rått.

Troligen ska vi tänka oss fornborgarna som mångfunktionella då de täcker ett stort område och har kunnat användas över tid. I fredstid kan man tänka att de fungerat som just samlingsplatser för kult och ting.Under mer oroliga tiderhar de kunnat användas som befästa tillflyktsorter.

Troll i berget

Det finns en muntlig berättelse om att det finns ett troll inne i berget som ska vakta över en guldvagn som finns bakom en dold dörr. En annan uppgift säger att det alltid ska ligga blommor vid bergets södra sida.

Lämningar i närheten

50 meter söder om berget hittar man några lämningar. Halsjön är utdikad och tidigare gick en en vik ned från sjön och vattnet gick ändå upp till fornborgsbergets sida. I den forna strandkanten ligger grunder efter sentida torpbebyggelse. Bebyggelsen finns inte med på en skifteskarta från 1833 och inte heller på häradsekonomen från 1915-19. Troligen är det under några decennier vid 1800-talets mitt eller slut som torpet varit bebott. Vid denna tid hade Sveriges befolkning exploderat. Samtidigt hade inte emigrationen och urbaniseringen hunnit ta full fart. Torp och backstugor anlades även på magra marker och kampen för brödfödan var ofta hård . Efter hand som andra möjligheter öppnade sig, med anställning och boende i någon expanderande tätort, gick ofta flyttlassen dit. Det finns därför många sådana här spår av bebyggelse och odling i Blekinges magra skogsmarker.