Anglemåla gravfält

Uppe på kullen i byn Anglemåla ligger ett förhistoriskt gravfält. Den mest imponerande graven är ett stort stenröse som ligger högst uppe på höjden och som undersöktes av fornforskaren Carl Wibling 1893.

På kullen finns utöver det större stenröset finns en något mindre grav, en så kallad stensättning, och tre stycken ”hönor på ägg”, det vill säga ett större stenblock upplagt på några mindre.

Det stora röset

Från det stora röset har man än idag en fin utsikt och det var också tanken när man för omkring tre tusen år sedan ursprungligen anlade röset. Den avlidne var en stor person i bygden och när denne dog ville de efterlevande hedra denne med ett stort monument som skulle stå genom årtusendena och synas långväga i bygden. De efterlevande fick också prestige genom att kunna visa på sin anförvants storhet.

Monumentet har stått kvar, även om vi sedan lång tid glömt bort vad den avlidne hette och vad denne hade åstadkommit under sin levnadsbana. Vi vet exakt hur gammalt röset är, men sådana här rösen anlades ofta under äldre bronsålder (1700-1100 f.Kr.).

En del vet vi dock från Carl Wiblings utgrävning 1893. Stenarna i röset lades aldrig tillbaka och än idag är det en stor grop i röset. Klart är att flera personer har begravts i röset. Det är vanligt att man gjorde just så och efter den första gravläggningen kom man tillbaka och fler personer begravdes under årens lopp. I botten av röset stod det en kista av stenhällar. Delar av hällkistan syns än idag. Långt ned i röset hittades en gravläggning med rester av en gravurna och brända ben. Ett vanligt begravningssätt var att bränna den döde, varefter resterna lades i en urna eller en svepask.

På andra ställen i röset hittades skelettfragment, ett järnföremål och en sländtrissa i sandsten. Det hittade också en tom kruka som troligen innehållit mat eller dryck som den döde skulle haft med sig på sin sista resa.

Nära en ansamling ben låg 25 pärlor av glas och bärnsten. Länge var pärlor i glas mycket dyra och eftertraktade. Glaspärlor från bronsålder är ovanliga och ett helt halsband med pärlor som här i Anglemåla tyder på att gravläggningen gjorts någon gång under järnåldern. Den äldsta kända glasverkstaden i Skandinavien är från mitten av 300-talet. Röset har sannolikt alltså varit i bruk under mycket lång tid.

Hönor på ägg

Hönor på ägg är ett av de folkliga namnen på denna fornlämningskategori som på fackspråk kallas för uppallat block. Det består av ett större stenblock som ligger på vanligen tre mindre stenar. De uppallade blocken ligger på hällmark. Skulle man försöka sig på att göra samma sak på mjukare mark så skulle så småningom tyngden av det större blocket trycka ned de små i marken så att bara det stora blocket syntes.

Sådana här uppallade block kan bildas av naturen, särskilt vanliga blir de i moränmark där inlandsisen har lagt stenarna på olika sätt. Så hittar man sådana här stenbildningar långt ifrån närmsta kända fornlämning, är de vanligen gjorda av naturen. Men de återfinns ofta på gravfält och där är de vanligen uppförda av människor.

Vid några uppallade block har man upptäckt gravar under, men oftast inte. Sannolikt har därför stenarna haft något slags rituell funktion på gravfälten. Kanske har man offrat eller bett vid dem.