Detta RSS-flöde innehåller nyheter från Länsstyrelsen.se för länet som RSS är hämtat från.https://www.lansstyrelsen.se/3.2899965518c8af8103211e.htmlsvWed, 22 Apr 2026 14:48:27 +0200Ledare: Mer av kakan, flera ben och en gnutta nyfikenhet Text Brittis Benzler Förädling är temat för detta nummer. Det låter väl fint tänker nog en del, att något blir förädlat. Hos några kan ordet väcka mer irritation över att förädlingsledet kapar åt sig så stor del av kakan. Det kanske är en bidragande orsak för en del av dem som går i förädlingstankar. – Att tjäna pengar i fler led, få mer av kakan. För andra kan det vara en strävan efter att bredda företaget och minska sårbarheten, genom att få fler ben att stå på. Goda skäl för att ägna sig åt förädling bägge två, men man kan ju också satsa på förädling av nyfikenhet, för att man vill ha förändring i sin försörjning. I den här tidningen får ni möta några som har erfarenhet av förädling på olika sätt. Vi hoppas att de kan ge idéer och inspiration till fler. Att förädla trä har en lång tradition i länet, här finns skog, sågverk, trähus- och möbelindustri. Hantverkskunnande och design har gjort många företag framgångsrika. Samtidigt behövs nya initiativ för att få fram värdekedjor och produkter som kan ta tillvara lövträ i större skala. Livsmedelsförädling kan vara ett naturligt steg för en del primärproducenter och det finns många goda exempel i länet. Det jag saknar är ett engagemang från handeln att ta in och lyfta fram lokala produkter. Jag ser en stor skillnad från mitt andra hem, Gotland, där matbutikerna nästan tävlar om att sälja gotländskt. Men det finns mer än mat och trä att förädla. Platser till exempel. Som Bodafors med sin Kulturgata, mötesplatsen Forssa Kvarnagård i Sävsjö eller fiskrökeriet i Gränna hamn. Något jag själv funderar vidare över är byggnader, byggnader vars funktion inte finns kvar. Ödehus, fabriksbyggnader och ekonomibyggnader för lantbruk. Vad skulle dom kunna användas till? Hur får man ekonomi i att förädla byggnader? Jag har sett vackra exempel på ladugårdar som blivit bostäder eller fritidshus, kvarnar som blivit café, på något håll flyttar kulturen in. Men finns det fler möjligheter? Eller är det snarare materialet eller platsen som skulle kunna utnyttjas på nya sätt? Vad ger den ökade tillströmningen av besökare söder ifrån, som tyska och danskar, för möjligheter? Kanske kan både, produkter, platser och byggnader ge nya inkomstmöjligheter. Kontakthttp://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2026-04-22-ledare-mer-av-kakan-flera-ben-och-en-gnutta-nyfikenhet.htmlhttp://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2026-04-22-ledare-mer-av-kakan-flera-ben-och-en-gnutta-nyfikenhet.htmlWed, 22 Apr 2026 14:26:08 +0200Bli en del i ett nytt spännande projekt - Äng till äng Hur samlar man in ängsfröer i sin närmiljö och gör en insådd som lyckas? Hur driver man upp plantor som sen planteras ut? Vad innebär det att börja odla ängsfröer eller driva upp pluggplantor till försäljning? Vill du lära dig mer och bli en del i ett viktigt arbete? Häng med i projektet ”Äng till äng”. Text Johanna Petersson | Foto Simon Jonegård och Martina Roed När det kommer till ängsfröer så handlar själva förädlingen om att säkerställa genetisk mångfald, regional anpassning och långsiktig överlevnad i den lokala miljön. Runt om i hela länet finns intresserade som gärna ger en hjälpande hand för att stärka ängs­florans mångfald. Men det kan vara en utmaning i hur man går till väga för ett bra resultat. Vill man dessutom köpa in ängsfröer, istället för att själv samla in, är det idag svårt att få tag i lokala varianter. De som odlar fröer och plantor för försäljning i Jönköpings län är få och det är något som projektet ”Äng till äng” vill ändra på. Vad handlar projektet om? Projektet drivs av fem personer med lite olika bakgrund men alla med ett brinnande intresse för ängsmarker. En av de fem är Simon Jonegård. – Projektet handlar om att öka kunskapen om hur man kan gynna ängsfloran genom att samla och så frön, men även genom att driva upp och sätta ut plantor, berättar Simon. Projektet kommer att vara väldigt hands-on. Deltagande kan ske på två nivåer. Den första med målsättningen att öka mångfalden främst på egna marker och den andra med målet att sälja fröer och plantor. Projektgruppen kommer ge konkret stöd i hela kedjan – från frö till försäljning. Varför behövs projektet? Simon tror att projektet kan medföra stor nytta i länet. Ängsmarkernas flora har minskat kraftigt i landskapet. För att vända trenden behöver vi börja se på floran inte bara som ett resultat av skötsel utan även som något vi behöver odla och återetablera i markerna. De artrika ängarna som finns i länet är en värdefull genetisk resurs att förvalta varsamt men också aktivt. Hur länets olika ängsarter kan odlas fram på bästa sätt kommer att sammanställas i utbildningsmaterial och läras ut genom kurser. Men alla kan vara med och bidra genom att efterfråga så lokalt frömaterial som möjligt. Att vara ängsfröodlare Martina Roed driver också projektet och är även en av de få ängsfröodlarna i länet. Hon berättar att precis som med all odling är det en utmaning och ett pågående lärande. – Det gäller att vara uppmärksam på skiftande förutsättningar eftersom varje säsong är unik, säger Martina. Den med erfarenhet av odling från egen trädgård eller lantbruk har goda förutsättningar för att lyckas, men viktigast är att drivet finns. Det behövs inga stora odlingsytor för att komma i gång, men det är bra med tillgång till en torr lokal för rensning och förvaring. Äldre ekonomibyggnader kan fungera bra. Kattfot och andra rara arter Martina har särskilt intresserat sig för kattfot som hon upplever minskar i rasande takt. Eftersom kattfoten är tvåbyggare, (hon- och hanplantor sitter på olika individer) blir små populationer snabbt sårbara. Därför har hon sammanfört hon- och hanplantor från två närliggande lokaler och på så sätt fått fram en ny genetiskt starkare population för utplantering där den redan dött ut. Delar av projektet är tänkt just att fokusera på extra värdefulla arter som idag är hotade i länet och att ta fram metoder med förhoppning om att förbättra läget. Är det dig vi söker? Projektet bjuder in alla som har ett intresse av att gynna och odla ängsväxter, på den egna gården eller för användning på andra platser i länet. Det kan bli en lönsam sysselsättning. Dels kan det leda till högre miljöersättningar på de marker man själv brukar, dels kan det ge intäkter vid försäljning. En vision inom projektet är även att få handelsträdgårdar och gårdsbutiker att erbjuda ett utbud av ängsplantor med lokal genetisk variation. Martina menar att steget inte behöver vara stort för en små­skalig grönsaksodlare att samla frön i sin egen omgivning och dra upp ängsplantor. Det är en vädertålig produkt som går att erbjuda tidigt på våren och därmed förlänga säsongen. Hon kommer själv att satsa på detta framöver och ser fram emot att dela med sig av erfarenheter till deltagare i utbildningarna inom projektet. Slåttergubbe och jungfrulin är två värdefulla arter man kan se på Simons äng i Granshult. Kontakt Projektet ”Äng till Äng” vänder sig i första hand till boende och verksamma i Jönköpings län. Projektet syftar till att sprida kunskaper om insamling, uppförökning och insådd av fröer, odling och utsättning av plantor samt skötsel av ängar och naturbetesmarker. Planerade träffar 14 juni – De vilda blommornas dag. Välkommen att besöka någon av de fyra demogårdarna. 12 juli – Kurs i fröplockning. Träff hos Urnatur i Ödeshög. Mer information hittar du på webbplatsen. angtillang.se Kontakt Johanna Petersson Lantbruksrådgivare E-post till Johanna Petersson Telefon 010-2236235http://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2026-04-22-bli-en-del-i-ett-nytt-spannande-projekt----ang-till-ang.htmlhttp://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2026-04-22-bli-en-del-i-ett-nytt-spannande-projekt----ang-till-ang.htmlThu, 11 Jun 2026 15:03:06 +0200Nu är kvarnen en mötesplats igen På Forssa Kvarnagård norr om Sävsjö lever hantverket, traditionen och kulturarvet vidare. När Therese och Claes Rostedt tog över gården ingick en kvarn. Nu bevarar och utvecklar de länets enda bygdekvarn i drift. De förädlar inte bara mjölet utan även platsen. Text Christoph Hochmuth och Anna Engstedt | Foto Therese Rostedt Forssa kvarn är hjärtat i Forssa Kvarngårds AB, ett företag som drivs av Therese och Claes Rostedt. Sedan 1600-talet har det funnits många kvarnar längs Toftaån, och på många andra ställen i länet. På Forssa fanns det en kvarn redan på 1600-talet, men den nuvarande kvarnen byggde Claes farfar 1938 med timmer från skogen. Kvarnen är en av de sista som byggdes i sitt slag när det gäller stil och malteknik. Vattendrivna kvarnar hör också till ovanligheterna i Sverige i dag. I Jönköpings län finns två och Forssa kvarn är en av dem. Det är alltså inte förvånande att kvarnen i dag räknas som ett industriminne med höga värden. Den är dessutom välbevarad och fullt fungerande! Kvarnen drivs fortfarande enbart av vattenkraft och med remdrift och maskin­parken är intakt. Det är en av länets bäst bevarade kvarnar och den enda bygdekvarnen som är i drift Jönköpings län. I kvarnen maler man stenmalet mjöl, vilket innebär att hela kornet mals ner och blir till ett fullkornsmjöl. Förr kallade man mjölet sammalet. Fick kvarn och mjölnare på köpet Hur blir man då med kvarn? – Ja det kan man ju bli på många sätt, skrattar Therese, men för oss var det så att en bygdekvarn ingick när Claes, som är femte generationen på gården, tog över. Det var 2005 som Claes tog över från sina föräldrar och i generationsskiftet ingick djurproduktion, växt­odling, skog, kvarn och kvarnsjö. – Vi var inställda på att utveckla gården, men var väl inte direkt inne på djurhållning. Men är jag är väldigt intresserad av gamla byggnader och grejer, och tycker det är kul när man kan bevara ett sådant kulturarv, säger Therese. Kvarnen är ju både en kulturell byggnad och ett industriminne. Idag har vi kvar skogen, men jordbruket arrenderas ut till grannen. – Och tänk att vi hade sån tur att det ingick en mjölnare i skiftet också, skojar Therese. Och den mjölnaren hade stor betydelse för företagets utveckling! Gösta Thelebrandt som han hette levde större delen av sitt liv vid kvarnen. Han kom dit som 22-åring, gifte sig sedermera med en av döttrarna på gården och tillbringade resten av sitt liv där. Innan han gick bort som hundraåring hann han dela med sig av sina viktiga kunskaper. Claes och Therese hade visserligen tidigt en förkärlek för kvarnen men utan Gösta hade det kanske aldrig blivit den verksamheten som finns idag. En mötesplats för bygden igen Till kvarnen åkte bönderna förr för att få sitt djurfoder och brödmjöl malt, men kvarnen fyllde också en annan viktig funktion för bygden. Detta var nämligen en given träffpunkt för grannar och kollegor. I kvarnkammaren, som var mjölnarens kontor och personalrum, delade man med sig av de senaste nyheterna från bygden. När kvarnen sedan lades ner försvann med den en viktig mötesplats. Och att få tillbaka en naturlig mötesplats för bygden har varit en av drivkrafterna för familjen Rostedt. Med hjälp av Gösta lärde de sig först hantverket och kvarnen. I början maldes mjölet framför allt till familjen och bekanta som fick provbaka. Så småningom såldes mjölet på marknader och man hade några enklare tillställningar på gården. Det hela utvecklades 2018 till ett bageri i garaget samt servering i kvarnen och på gården. När man väl var i gång gick utvecklingen snabbt framåt och 2021 fanns det ett nybyggt bageri intill kvarnsjön och ett café bredvid kvarnen. Så växte en ny mötesplats fram – mitt i det småländska kulturlandskapet. I dag är Forssa Kvarnagård också en arbetsplats för tre timanställda och flera sommarjobbare. Brist på kulturspannmål En av de stora utmaningarna i dag är att få tag i kulturspannmål att mala. I Forsa är det emmer, enkorn, spelt, lantvete och svedjeråg som mals. I vårt län har vi inga stora arealer spannmål för humankonsumtion, och arealerna med kulturspannmål är försvinnande små. Spannmål kräver nämligen utrustning för rätt torkning, rensning och lagring. Spannmålsslagen emmer, enkorn och spelt behöver också särskild skalning. Forssas totala årsbehov ligger på ungefär fem ton, och detta är inte tillräckligt för att stimulera till ökade odlingar och förbättrade rens- och torkmöjligheter i närområdet. Råvaran till kvarnen köps därför in från en ekologisk gård i Västra Götaland och kommer rensad, torkad och dessutom vid behov skalad. Sedan mals det till fullkornmjöl för att användas i bageriet eller säljas till kund. Kortare hållbarhet men godare smak Nymalet fullkornsmjöl är en färskvara. När hela kärnan mals påverkas hållbarheten negativt eftersom grodden är kvar. Avsaknaden av askorbinsyra (c-vitamin) som man tillsätter i industriellt malet mjöl leder också till sämre hållbarhet. Men det finns förstås många fördelar med ett sammalt mjöl. Surdegen utvecklas bättre och smaken påverkas av alla enzymer, bakterier och mineraler i degen och brödet. Dessutom har fullkornmjölet en positivt inverkan på mänskans hälsa. Bakelser och kultur lockar Kvarnagårdens verksamhet har under de senaste fem åren efter nybygget haft en tid präglad av tillväxt och utveckling. Bakelserna och flera kulturella aktiviteter på gården är välkända och inarbetade. Therese och Claes är tacksamma över och nöjda med det som byggdes upp och det gården är idag. En lokal mötesplats har åter etablerats i bygden medan traditionen och kulturen lever vidare i ny skepnad. Brödets och mjölets historia Brödets historia börjar för ungefär 11 000 år sedan. Frön från vetets föregångare enkorn och emmer förädlades på den tiden genom att de krossades och blandades till gröt. Men det gick ytterligare 5 000 år innan man gjorde riktigt bröd som kunde skäras i skivor. Det var i Egypten som man bakade de första jästa bröden. Idag, 6 000 år senare uppskattas det färska brödet fortfarande mycket. Kulturspannmål Äldre och lokala sorter av olika sädesslag kallas kulturspannmål. På grund av äldre sädesslag och sorter med stora rottsystem samt bättre näringsvärden har dessa sorter en tydligare och komplexare smakbild än nyare vetesorter. Hantverket och dess möjligheterna i kvarnen och bageriet påverkar förstås hur de specifika smakskillnader tonas fram i slutprodukten. Enbart fullkornsmjöl i brödet? Omedelbart kommer det upp minnen av torrt och svårtuggat hårt bröd. Tittar vi på dagens fullkornsbröd i hantverksmässig stil syns det en tydlig utveckling mot bröd från sämre tider. Genom anammande av äldre traditioner & kultur med stora och långa fördegar blir dagens fullkornsbröd saftigt igen. Lägg till utvecklingen på kvarnsidan med mycket finare fullkornsmjöl som resultat. Kontakt Christoph Hochmuth Lantbruksrådgivare E-post till Christoph Hochmuth Telefon 010-2236405 Anna Engstedt Lantbruksrådgivare E-post till Anna Engstedt Telefon 010-2236243http://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2026-04-22-nu-ar-kvarnen-en-motesplats-igen.htmlhttp://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2026-04-22-nu-ar-kvarnen-en-motesplats-igen.htmlThu, 11 Jun 2026 15:01:08 +0200Kulturgatan Bodafors – en varsamt förädlad plats Längs Kulturgatan har stiftelsen Lehmanns Verkstad i Bodafors skapat en intresseväckande plats. Där bildar arkitektur, design och kulturarv tillsammans en fond för besökarens upplevelser. Ett bra exempel på varsam förädling av en vardaglig kulturmiljö med en unik berättelse. Text Carl-Johan Sanglert | Foto Kulturgatan Bodafors och Kimme Persson För besökaren kan Kulturgatan i Bodafors, eller Magasinsgatan som den egentligen heter, framstå som oansenlig och vardaglig. Om man kommer från Bodafors station är det första som möter en, efter att man svängt höger från Handelsvägen, ett bostadshus och några enklare verkstads- och magasinsbyggnader. Något längre in, på Magasinsgatan 7, ligger det lilla hus där bildhuggaren Julius Lehman 1926 inrättade sin intarsiaateljé. Längs samma gata samsas nu verksamheter som gör platsen till ett populärt besöksmål. En levande gata Kulturgatan ligger i den norra utkanten i Bodafors och bär ur ett historiskt perspektiv fortfarande många typiska drag för ett industriområde i ett mindre småländskt samhälle under 1900-talets första hälft. Bebyggelsen har fått utvecklas relativt fritt och längs gatan ligger mindre fabriksbyggnader och magasin men också spridda bostadshus. Men det finns något som skiljer det lilla samhället från många andra i samma storlek. Den som idag besöker Kulturgatan kan besöka antikvariat, designutställningar och ateljéer eller fika på det lokala hantverksbageriet. Det går också att delta i olika aktiviteter och engagemang, till exempel workshops och författarkvällar. Den blandade bebyggelsen är idag fortfarande en viktig del av områdets karaktär och det unika för Kulturgatan Bodafors är det lågmälda och nästan vardagliga mötet mellan olika slags trähantverk, arkitektur och design. Att förädla en plats Ordet förädling betyder att en råvara av något slag bearbetas eller förändras så att den blir mer värdefull. Kanske syftar ordet tillbaka på äldre tiders alkemiska tänkande där man föreställde sig att oädla metaller genom olika processer kunde förädlas till guld. Idag syftar begreppet på hur olika råvaror kan utvecklas till produkter med ett högre värde. Detta gäller emellertid inte bara de mineral, livsmedel och andra material som vanligen brukar beskrivas som råvaror. Även platser och miljöer, ja till och med hela landskap, skulle i överförd mening kunna beskrivas som en slags råvaror som kan förädlas för att blir mer attraktiva för en besökare. Förädlingen av platsen handlar då både om platsens kvaliteter och om vad som efterfrågas av besökare. En plats med historia blir unikt besöksmål Under slutet av 1900-talet och början av 2000-talet har intresset för kulturmiljöer som besöksmål blivit större och större både bland svenska och utländska besökare. Orsakerna varierar men under senare år har vi fått nya begrepp som hemester och coolcation för att beskriva nya trender i hur vi väljer att spendera vår fritid. Detta gäller då inte bara längre semesterresor utan också kortare resor som ger tillfälle att upptäcka och uppleva platser närmare bostadsorten. Att på ett genuint sätt uppleva platsens kultur, till exempel genom att ta del av platsens historia, lokala traditioner eller att äta lokalt producerad mat, har blivit en allt viktigare del i utvecklingen av besöksmål. Det ökade intresset för kulturmiljöer som besöksmål gäller inte bara platser och miljöer kopplade till spektakulära händelser eller historiska personer. Tvärtom kan de vardagliga miljöer som formats genom tidigare generationers arbete och vardagsliv idag upplevas som exotiska. Besöksmål uppstår sällan ur ingenting. Ofta finns det, som i fallet med Kulturgatan Bodafors, en byggnad eller plats som bär på en unik historia eller en tradition. Det började med en verkstad Själva kärnan, eller råvaran om man så vill, är i fallet med Kulturgatan Bodafors den intarsiaverkstad som etablerades av Julius Lehman 1926 och som fortfarande finns kvar idag. Julius Lehman föddes 1864 i Berlin och flyttade 1914 med sin familj till Bodafors för att arbeta för Bodafors möbelfabrik. Inlägg av träfaner och andra material för att skapa olika mönster och dekorativa effekter, eller intarsia, var ett populärt dekorativt inslag både i möbler och annan inredning under början och mitten av 1900-talet. Lehmans verkstad levererade intarsia till bland annat Svenska Amerikalinjens fartyg och till offentliga byggnader. Det hantverksmässiga kunnandet var något som Lehman tog med sig till Bodafors och det är intressant att notera att intarsia inte har någon direkt koppling till en äldre småländsk möbeltradition. Men inte desto mindre måste Julius Lehmans initiativ att etablera en ateljé samtidigt ses i ljuset av den lokala möbelindustrin. Julius Lehmans intarsiaateljé och Kulturgatan Bodafors är därför ett fint exempel på hur en unik historia formas i ett särskilt lokalt sammanhang och där olika traditioner, i det här fallet trähantverk, kan mötas och utvecklas. Förädla och bevara kvaliteten Turismen har blivit en allt viktigare del av vår ekonomi. I ett vidare perspektiv finns det gott om exempel på hur kulturarv och berättelser idag är ekonomiska resurser. Kulturarvet och kulturmiljön kan också bidra till annan konsumtion, till exempel i form av lokala varumärken. Men förädling av våra besöksmål har också sina begränsningar. Om platsen förlorar sin genuina kvalitet riskerar den att förlora sin dragningskraft. Trästäderna i Gränna eller i Eksjö är till exempel beroende av att deras unika byggda kulturarv underhålls och bevaras för att även i fortsättningen vara attraktiva och locka besökare. Precis som när vete, korn och råg förädlas till bröd eller när trä förädlas till virke eller redskap måste också förädlingen av platser ske varsamt med utgångspunkt i de förutsättningar som råmaterialet ger. Kulturgatan Bodafors Stiftelsen Lehmanns Verkstad i Bodafors grundades 2006. Grundare och ansvariga är Leif Burman, snickarmästare och dekopör och Mikael Löfström, inredningsarkitekt och formgivare. 2017 startade de Kulturgatan Bodafors. Förutom intarsiaverkstaden finns magasin, utställningshall, ateljé och verkstad, hantverksbageri och konditori samt bokhandel med mera. 2025 vann Kulturgatan Bodafors Årets turismpris i Jönköpings län, med motiveringen att de ”visar hur tradition och framtid kan mötas i en dynamisk och attraktiv miljö”. Sommaren 2026 firar Lehmans intarsiaverkstad 100-årsjubileum. Kontakt Carl-Johan Sanglert Antikvarie/Kulturgeograf E-post till Carl-Johan Sanglert Telefon 010-2236334http://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2026-04-22-kulturgatan-bodafors---en-varsamt-foradlad-plats.htmlhttp://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2026-04-22-kulturgatan-bodafors---en-varsamt-foradlad-plats.htmlWed, 22 Apr 2026 14:22:06 +0200Snygga lister och väluppfostrade träd Svensk skogsnäring sägs ofta lida av en för låg förädlingsgrad. Många menar att vi med ett annat skogsbruk och fokus på andra slutprodukter än pappersmassa och grovsågade brädor skulle kunna skapa fler arbetstillfällen och få en högre lönsamhet i hela produktionskedjan. Möt Ola och Petra som tar sig an träförädling på varsitt sätt. Text och foto Anders Hildingsson Förvetet har träffat två personer som hittat olika sätt att gå mot rådande trender och försörja sig på förädling av trä. Ola tog över Kvarnarps listhyvleri Kvarnarps listhyvleri ligger vid Noen på vägen mellan Gränna och Tranås. Ett sågverk fanns på platsen redan i slutet av 1800-talet men sedan 1960-talet är det hyvlade tak- och golvlister, foder och paneler som är de huvudsakliga produkterna. 2020 köpte Ola Axelsson listhyvleriet och sedan dess är det han som tillsammans med två anställda driver firman. Ola visar runt i lokalen bland maskiner, virkeshögar och färdighyvlade lister. Det är häftig liten fabrik där gamla välbeprövade maskiner möter ny och högteknologisk teknik. – Sedan jag tog över har jag satsat på ny avancerad hyvelmaskin och en lokallösning som förbättrar arbetsflödet, säger Ola. Han är nöjd med förändringarna som han menar har förbättrat kvalitén på slutprodukten men också säkerheten i arbetsmiljön och effektiviteten i produktflödet. Småländskt virke av god kvalité Det är i första hand furuvirke som används i hyvleriet. Ola berättar att han köper in tresidigt kvistrent sågat virke med bra kvalité från några olika småländska sågverk som Frödinge-Hällerum i Vimmerby och Ingarps i Eksjö. Försäljning sker dels till stora stabila kunder som till exempel Eksjöhus, som har lister från Kvarnarp i sitt allmoge-sortiment, dels till snickare och privatpersoner som är intresserade av den kvalité och det breda sortiment som erbjuds på Kvarnarps listhyvleri. Ola berättar med ett leende om när en snickare, som i jobbet brukar köpa sitt virke på en av de stora byggvaruhandlarna, istället valde att komma till Kvarnarp när han skulle bygga på sitt eget hus. Hjälp att hitta rätt list Vad är det annars för privatkunder som handlar hos Kvarnarps listhyvleri? – Det är en blandning av folk i trakten som sedan länge tillbaka är välbekanta med företaget men också människor som är intresserade av byggnadsvård. Det händer att folk kommer in med en bit av en gammal list de vill ha mer av, säger Ola. Kunderna får då hjälp att hitta någon snarlik profil bland alla de verktyg som Ola har tillgång till eller också kan man, för några tusen kronor, beställa nya järn som precis återskapar önskad profil. Det finns verkligen många snygga lister och foder. Kombinationen av träets färg och årsringar med hyvlingens former är förförande. Till och med undertecknad, som definitivt inte är någon snickare, blir sugen på att riva ut och ersätta hemmets tak- och golvlister efter detta besök. Petra Ensjö Einarson är timmerman När Petra Ensjö Einarson var barn tillbringade hon sina sommarlov på sin farfars gård utanför Lekeryd. Hon drömde då om att någon gång få bor där. För några år sedan, när hon tog över gården med den vackra utsikten över Stora Nätaren, blev drömmen till verklighet. Petra har utbildat sig både till byggnadsantikvarie och timmerman. Nu jobbar hon som timmerman med virke från den egna skogen men är också anställd deltid på Göteborgs universitet i ett projekt där hon studerar virke i gamla hus för att utifrån det tolka hur skogarna såg ut och sköttes på den tid då träden avverkades. Måste inte köpa virke från Norrland Det märks fort att Petra både har stor kunskap och ett djupt engagemang för trä och virkeskvalitet. Hon visar på gårdens gamla timrade lada hur stockar kunde se ut förr i tiden. Då var det inte bara den kvistrena rotstocken som användes och de kunde ha tydligt krokig kärna. Det växte upp under en tid då skogen såg ut och omhändertogs på ett annat sätt än idag. Mognaden (kärnans storlek och djupröda färg) styrde när träden togs ner och användes. Petra berättar att ur ett byggnadsperspektiv är tätvuxenhet i ett träd ofta mindre viktigt än kärnvedsandelen, det vill säga trädstammens inre del som har hög koncentration av kåda och därför står emot röta och fukt bättre.Hon menar att årsringar som är mindre än 1–2 mm inte ger något mervärde, det kanske snarare är så att de mest tätvuxna träden är så gamla att de borde ha lämnats i skogen som naturvårdsträd. Hon vänder sig därför lite emot att man måste köpa virke från Norrland för att få bra kvalité. – Virke från Södra Sverige har faktiskt i vissa fall bättre kvalité. Vid samma årsringsbredd och ålder har en småländsk planka högre densitet, kärnandel och hållfasthet än en norrländsk, säger Petra. Minskad tillgång oroar Petra tycker också att det finns bra småländskt virke att få tag på även om den minskande tillgången är oroande. En viktig faktor för att få bra virkeskvalité är att träden inte växer för fort i sin ungdom och det är ett problem i många av de skogar som etableras idag. Det mesta av det virke som behövs när Petra bygger tar hon från den egna skogen. Där följer hon den traditionella årscykeln i arbetet. På vintern är det avverkning och utkörning av virke, på våren sågning i inhyrt sågverk och på sommaren torkning och inläggning på lagret i ladugården. Därefter är virket redo att användas i de byggnadsprojekt Petra genomför. Träd med god uppfostran Vi går ut i skogen och Petra visar en pågående avverkning på gården. Hon pekar på några träd som inte ser så mycket ut för världen men som i hennes timmermansögon har stor potential då de stått lite trångt och undertryck i sin ungdom för att när de nått höjd fått mer sol och tillåtits att växa till. – Det är träd som fått en god uppfostran, säger Petra. De är raka, kvistrena och har en stor kärnvedsandel. I sinom tid kommer de passa utmärkt i något av hennes framtida byggnadsprojekt. Petra har några skogsbestånd där hon har gjort mätningar av kvistfri zon, kärnvedsandel och tillväxttakt för att kunna göra en prognos på hur mycket kärnvedsutbyte som finns och hur länge hon behöver vänta för att kunna ta ut en viss mängd sågad råvara. Detta är ett bra sätt att hålla koll på lagret i skogen. När vi traskat runt en stund i Petras skog blir det tydligt att hon inte bara är timmerman och skogsbrukare, hon är naturvän också. Som när hon ser en mäktig tall med utmärkt byggnadsvirke och ändå bestämmer sig för att den inte ska röras utan stå kvar i skogen för sina naturvärdens skull. Man kan ju älska både levande och dött trä.  Kontakt Anders Hildingsson Naturvårdshandläggare E-post till Anders Hildingsson Telefon 010-2236339http://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2026-04-22-snygga-lister-och-valuppfostrade-trad.htmlhttp://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2026-04-22-snygga-lister-och-valuppfostrade-trad.htmlWed, 22 Apr 2026 14:20:59 +0200Nya tider för äldre mjölsorter Småland har en lång historia med spannmålsodling men den har förändrats mycket över tid. Bröd och gröt var länge våra viktigaste livsmedel men med specialiseringen av jordbruket har den lokala produktionen i princip upphört och det som odlas är främst foder. Men dagens intresse för mathantverk, inte minst surdegsbröd, har skapat en efterfrågan på äldre sorters mjöl. Text och foto Anna Isaksson Under mer än tusen år dominerade småskalig odling av korn, råg, havre, ärtor och i någon mån vete. Spannmålen odlades främst till livsmedel (gröt och bröd) och maldes på lokala kvarnar. I Småland fanns det tusentals små vattendrivna kvarnar. Vitare mjöl och mer foder Under 1700- och 1800-talen utvecklades tekniken och större hjulkvarnar med kugghjul och växlar kunde mala mer spannmål. Med ångmaskiner och senare elektricitet blev kvarnarna oberoende av vattenflöden. När industrialiseringen tog fart kom också större stenkvarnar och moderna valsverkskvarnar att etableras främst i större samhällen. De kunde mala finare, vitare mjöl i större skala – anpassat till tidens växande efterfrågan på siktat vetemjöl. I och med 1800-talets moderniseringar av jordbruket infördes också nya förädlade spannmålssorter. Brödsädsodlingen i Småland skulle dock senare komma att minska i och med att jordbruket blev allt mer specialiserat under 1900-talet. Ökad konkurrens med andra länder och prispress på vete gjorde egenodlad brödsäd mindre attraktiv och det blev mer lönsamt att satsa på foderspannmål och industrigrödor. Under efterkrigstiden ledde det till att många kvarnar stängdes eller ställdes om till annan verksamhet. Surdegstrenden ökar efterfrågan Idag finns bara ett fåtal aktiva kvarnar i Småland, till exempel Forssa Kvarnagård, utanför Sävsjö, där mindre partier spannmål förädlas till mjöl till både hantverksbageri och direktförsäljning till konsument. Mathantverkets renässans, särskilt surdegsbröd, har skapat en efterfrågan på grövre mjöl, äldre sorter (kulturgrödor) och lokalt, ekologiskt mjöl. Lokal produktion ger hållbarhet Kulturspannmål utgör ett biologiskt kulturarv som också har större genetisk mångfald än moderna sorter. Att återuppta odling av äldre, robusta sorter som klarar mer varierat väder kan vara en del av anpassningen till ett förändrat klimat och mer extremt väder med både torka och översvämning. Genom att producera mer lokalt bröd på kulturspannmål och mer grövre mjöl kan vi återkoppla till lokal tradition och smak men även bidra till att våra livsmedel blir mer hållbara. I tider av osäkerhet och kriser i världen blir förmågan att producera bra, näringsrik mat lokalt också allt viktigare. En balanserad kost med gott om kostfibrer och mer grövre spannmål kan bidra till bättre folkhälsa. Bröd och gröt har länge varit våra viktigaste livsmedel. Kanske finns det nu förutsättningar för att återuppta en lokal förädlingskedja kring bröd, och en brödsädsproduktion av betydelse i Småland. Kvarnfakta Ordet kvarn är mycket gammalt med rötter i förhistorisk tid. Under historisk tid har ordet kvarn även använts som beteckning för annan användning av vattenkraft, till exempel sågkvarn. Skvaltkvarnen har ett horisontellt liggande kvarnhjul med kvarnaxeln i vertikalt läge. Skvaltkvarnen var mycket flexibel och kunde användas vid lite vatten och svaga vattenflöden. Ofta kunde flera kvarnar finnas i samma vattendrag. Hjulkvarnen har ett kvarnhjul i vertikalt läge och en horisontell kvarnaxel. Hjulkvarnarna blev tack vare sin stora kapacitet den dominerande kvarnformen under 1800-talet. Till kvarnarna hörde även dammar och kanaler men också olika byggnader. Kontakt Anna Isaksson Handläggare landenheten E-post till Anna Isaksson Telefon 010-2236376http://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2026-04-22-nya-tider-for-aldre-mjolsorter.htmlhttp://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2026-04-22-nya-tider-for-aldre-mjolsorter.htmlWed, 22 Apr 2026 14:20:36 +0200Äldre trähus av rätta virket En bräda kan se ut på många sätt. Erfarenheten och kunskapen att välja rätt virke till rätt delar av en byggnad var stor inom äldre trähusbyggande. Vid renovering av gamla trähus är det en bra idé att utgå ifrån husets ursprungliga konstruktion och virkesval. Text Erik Blomqvist | Foto Pär Axenfjord Innan det industriella skogsbruket etablerats var tillgången på högkvalitativt virke god. Den goda tillgången innebar ofta att tätvuxet och kärnrikt virke slumpmässigt kom att användas även där kraven på rötbeständighet var lägre. Den dåtida människan hade dock av erfarenhet lärt sig att välja ”rätt” virke till de delar av byggnaden där kraven på kvalitet var högre. Det kunde exempelvis röra sig om syllar i timmerbyggnader, som ofta tillverkades av tätvuxen fur eller ekstockar. För de högre stockvarven var detta inte lika viktigt. Rätt virke på rätt plats Vid tillverkning av fönster ägnades särskild omsorg. Till fönsterbågar och karmstycken selekterades virke av hög densitet, oftast i tätvuxen fur där kärnsidan vändes mot vädersidan. Förnämare byggnader kunde kosta på sig fönster helt i ek. Panelarkitekturen fick genomslag inom stadsbyggandet och det ståndsmässiga byggandet kring 1700-talets mitt och nådde allmogen en bit in på 1800-talet. Brädorna var kilformade och följde således trädets naturliga form med rot och toppända. Vid panelbeklädnad var det därför viktigt att vända brädorna ömsom toppända, ömsom rotända för jämn fördelning över fasaden. Samma princip gällde för golv- och takbrädor. Till en början fodrades enbart de utskjutande knutarna för att skydda det utsatt ändträt, i ett senare skede brädkläddes hela stommen. Panelen kunde vara av både fur och gran, inte sällan blandat. För bättre vädermotstånd samt för att brädan skulle ”kupa” sig rätt vändes kärnsidan utåt. Spik var dyrt och användes sparsamt. Utgå från tidigare virke vid renovering Det sågade virket användes i regel till panel som skulle slamfärgas medan hyvlade produkter brukades för knutbrädor, dörrar och fönster med dess foder, samt eventuellt till vindskivor och takfotsbrädor beroende på om de skulle målas med oljefärg. Avhängigt byggnadens status och lokal byggnadstradition förekommer andra varianter. Interiöra detaljer såsom golv- och takbrädor, listverk och dörrar var innan industrialismen handhyvlade, till profiler användes profilhyvlar. Innan sågverken etablerats och kransågen vunnit hävd spräcktes brädorna fram med yxa och kilar och kunde ytterligare bearbetas med yxa eller olika typer av hyvlar. Vid renovering bör man alltid utgå från hur byggnaden är konstruerad och virke/material som byts bör vara likt befintligt. En bräda kan se ut på många sätt. Därför är det viktigt att specificera produktens virkeskvalitet, dimensioner och tillverkningsmetod vid beställning. Kontakt Erik Blomqvist Kyrkoantikvarie E-post till Erik Blomqvist Telefon 010-2236206http://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2026-04-22-aldre-trahus-av-ratta-virket.htmlhttp://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2026-04-22-aldre-trahus-av-ratta-virket.htmlWed, 22 Apr 2026 14:19:52 +0200Från farfars köp till modern gårdsbutik I det öppna landskapet utanför Barnarp ligger gården som sedan 1950 brukats av familjen Magnusson. När farfadern köpte den var det starten på en resa som i dag drivs vidare av tredje generationen – tre bröder med tydligt fokus på ekologisk köttproduktion och förädling. Här ska både djur och natur må bra. Text Lovisa Johansson | Foto Pär Axenfjord Under många år var mjölkproduktion gårdens huvudnäring. Fadern drev mjölkgård fram till år 2000, då verksamheten lades om till dikor. Redan i början av 1990-talet började han dra ner på insatsvaror och odlade i princip ekologiskt, även om gården inte var certifierad. När sönerna tog över 2006 var steget till certifiering därför naturligt. Sedan 2010 är verksamheten ansluten till KRAV. – Det var självklart att ta över efter min far, berättar Stefan Magnusson. Efter gymnasiet jobbade jag heltid på en budfirma i fem år, men 2006 tog vi över gården. I början delade jag och en av mina bröder på en heltidstjänst här hemma. Sedan 2013 arbetar vi alla tre i vårt eget företag. Från uppfödning till färdig detalj På gården föds tjurar upp till cirka 16 månaders ålder och kvigor till runt 22 månader. Några kvigor sparas längre och blir lite äldre – kött som sen främst säljs i den egna butiken. Djuren skickas till slakteri i Skövde, där de hängs i ungefär en vecka. Därefter transporteras de med kylbil till Sjöbergs styckeri utanför Tenhult för ytterligare en veckas hängning innan de styckas och vakuumförpackas. Allt kött hängmöras i minst två veckor, men vissa detaljer får betydligt längre tid. Entrecôte och ryggbiff hänger på stock i gårdens egen mörningskyl i sex till sju veckor. Därefter sågas de upp och säljs med ben och kappa – och just de bitarna försvinner snabbt från disken. Annars är det köttfärs och oxfilé som är mest efterfrågat. Tidigt satsade bröderna på att sälja köttlådor, något de hållit på med sedan 2011. Successivt har de byggt upp en stabil kundkrets, med köpare från hela Jönköpings län. I dag säljer de åttio procent av djuren själva, men målet är att nå hundra procent. Närproducerat och spårbart Allt kött som säljs är KRAV-märkt och producerat på den egna gården. Efterfrågan på ekologiskt och KRAV-märkt är tydlig, menar bröderna – det är vad kunderna vill ha. En viktig del i deras profil är spårbarheten: varje köttbit kan följas hela vägen ner till individnivå. 2022 tog de nästa steg och öppnade en gårdsbutik i den gamla ladugården. Peggy Peitzsch, sambo till Stefan, hjälper till att driva butiken. Det stadsnära läget togs tillvara och byggnaden fick nytt liv. Inför satsningen besökte de andra gårdsbutiker i närområdet för att inspireras av inredning, kassasystem och sortiment. De gick även en onlinekurs för att bättre förstå hur kunder rör sig i en butik och hur produkterna ska exponeras. Marknadsföring gav resultat Redan när de började sälja köttlådor satsade de på en genomarbetad hemsida och såg till att synas högt i sökresultaten. Marknadsföringen har varit en viktig del i att nå ut. – Man ska vara beredd på att det tar tid att få hit kunder och få dem att handla regelbundet, men efter kontinuerligt marknadsföringsarbete och nära kontakt med kunder så har vi nu en stor kundkrets. säger de. Framtiden? Förutom att sälja alla djur i egen regi finns planer på att vidareutveckla utsädesodlingarna. Men kärnan förblir densamma: ekologiskt närproducerat kött – med fokus på kvalité och djuren och naturens välmående. Kontakt Länsstyrelsen i Jönköpings län Besöksadress: Hamngatan 4, Jönköping jonkoping@lansstyrelsen.se Telefon 010-223 60 00http://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2026-04-22-fran-farfars-kop-till-modern-gardsbutik.htmlhttp://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2026-04-22-fran-farfars-kop-till-modern-gardsbutik.htmlWed, 22 Apr 2026 14:19:00 +0200Fiskare med många ben Att vara yrkesfiskare kan vara tufft. Vikande bestånd och bristande lönsamhet är ett vanligt tema för fiskare i havet men hur ser det ut för insjöfisket? I jakten på svar har vi träffat yrkesfiskaren och entreprenören Thomas Holmesjö som står stadigt på flera ben redo att möta framtiden. Text David Solstorm | Foto Thomas Holmesjö I Vättern finns 19 yrkesfiskare. En av dom är Thomas och han fick tidigt modersmjölken utspädd med fisk då hans farfar drev en fiskebutik i Bodafors och både fisk och fiske gick i arv via Thomas pappa. Idag har han sin bas i Gränna där hans båt och delägda hamnrökeri ligger. Thomas har alltid fiskat men för 13 år sedan fick han möjlighet att köpa ett fiskeföretag för att börja fiska kräfta. Tidigare hade han fiskat och arbetat som fiskeguide med fiskespöt som främsta redskap, såväl i Sverige som utomlands. När han nu fick chansen att utveckla sitt fiske slog han till. Givet hans erfarenhet passade han på att bredda företaget till ett aktiebolag vilket döptes till ”Kräftor och guidefiske i Vättern AB”. Idag driver han företaget tillsammans med sin fru Pernilla, en välkänd fiskeprofil som delar hans intresse för fisk och fiske. I själva företaget fiskar de framför allt kräfta men också en del fisk såsom lake som går till kräftbete och abborre som blir till mat. Rökeriet ett viktigt ben att stå på När Thomas och kompanjonen Kent Björk sedan fick chansen att ta över Hamnrökeriet slog de till. De såg möjligheten att utveckla verksamheten samtidigt som fisket och rökeriet passade bra ihop. – Nu är det kul att åka ut och dra lite abborre när man kan förädla dom direkt i rökeriet, säger Thomas. Men förutom att kunna röka fångsten fungerar också rökeriet som en försäkring inför framtiden. – De senaste åren känns det som att kräftorna ömsat senare vilket gjort att fångsterna minskat. Då är rökeriet ett bra ben att stå på, säger Thomas. Gränna har en miljon turister I rökeriet säljs idag ett trettiotal olika arter via en lucka i väggen. Just luckan i väggen är ett uppskattat inslag där kunderna slipper rökoset när de står utanför och beställer från fiskdisken innanför. Kunderna utgörs till stor del av turister och det uppskattas att så mycket som en miljon människor besöker Gränna varje år. Andra kunder är lokala och hamnrökeriet levererar även till några restauranger i Gränna. För att bredda försäljningen säljer de också på marknader inför jul och andra högtider. Rökeriet går att utveckla – Rökeriet går att utveckla hur mycket som helst men som det varit har vi nöjt oss just nu, säger Thomas och fortsätter. Under kräftfiskesäsongen jobbar vi redan sju dagar i veckan alla vakna timmar och man blir ju inte yngre heller. För att ytterligare bredda verksamheten hjälper Thomas andra organisationer så som Sveriges Lantbruksuniversitet och Sportfiskarna med olika uppdrag då han har ett brinnande intresse för fisken och kan sjön. Och just intresset för fisken är något som genomsyrar vårt samtal. De stunder när inte företagen kräver sitt tillbringar Thomas tillsammans med frun Pernilla ofta bakom ett fiskespö i jakten på ännu en fiskeupplevelse. Kontakt David Solstorm Fiskerikonsulent E-post till David Solstorm Telefon 010-2236352http://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2026-04-22-fiskare-med-manga-ben.htmlhttp://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2026-04-22-fiskare-med-manga-ben.htmlThu, 02 Jul 2026 08:55:09 +0200Slakt på gård Slakt på härkomstgård förenar alla goda ambitioner vi har när det gäller minskat matsvinn, lägre miljö- och klimatbelastning, bättre djurvälfärd, ökad krisberedskap och stärkt ekonomi i lantbruket. Och därutöver bidrar det till mindre stress för djurägaren. Text Anna Engstedt och Christoph Hochmuth | Foto Pär Axenfjord I januari arrangerade Länsstyrelsen en digital kurs med titeln ”Mindre stress för djuren och deras ägare - enkla regler för slakt på härkomstgård”. Redan tidigt rasade anmälningarna till kursen in, och slutligen deltog över hundra intresserade från hela landet. Intresse finns men mer information behövs Slakt på härkomstgård väcker intresse hos djurhållarna, och det är kanske inte konstigt med tanke på alla positiva effekter som slakt på gård för med sig. Men för att fler slakterier ska bli intresserade behövs mer information och goda exempel. Det konstaterar också en studie som Jordbruksverket har gjort där slakt på gård har undersökts ur ett resurs- och matsvinnsperspektiv. I dag är ett par slakterier anslutna till slakt på gård, och Livsmedelsverket välkomnar fler ansökningar. Vad innebär slakt på härkomstgård? Sedan år 2021 kan ett antal nötkreatur, grisar, får, getter eller hästar slaktas på gården. Maximalt tre nötkreatur eller nio får kan slaktas vid varje slakttillfälle. Slakt på härkomstgård innebär inte en mindre kontrollerad form av slakt än den som sker på slakteriet. Det är en planerad och kontrollerad process som omfattas av både veterinärmedicinsk kontroll och hygienkrav - precis som vid slakt på ett slakteri. Efter en veterinärbesiktning av officiell veterinär avlivas djuret på gården, avblodas och transporteras till slakteriet för styckning och förädling. Krav på både gård och slakteri Det ställs krav på både gården där djuret slaktas och på slakteriet som ska ta emot djuret. Slakteriet behöver kontakta Livsmedelsverket, ansöka om ett godkännande och därtill skaffa en mobil enhet för hygienisk transport. Slakteriet kan också behöva anpassas för att ta emot redan avlivade djur. Det senare kan vara ett problem då många slakterier i dag är byggda för att ta emot levande djur och saknar intag direkt till slaktlinjen. Då kan man behöva få till en extra ingång. Slakteriet ska skriva standardrutiner för slakt på gård och dessa ska vara anpassade för varje gård som ansluts, det ska skrivas en överenskommelse med aktuella gårdar och Livsmedelsverket ska informeras om överenskommelsen. Slakteriet ansvarar för att slakten genomförs på rätt sätt och för att den person som utför slakten har kompetens att hantera djur i samband med slakt och avlivning. Det kan vara godkänd slaktpersonal eller så kan slakteriet lämna över ansvaret till djurägaren, som i så fall behöver ha ett kompetensbevis. Levandedjursbesiktning ska ske på gården och en officiell veterinär ska närvara vid slakten. Om inte djurkroppen kyls så får transporten till slakteriet inte ta mer än två timmar, om inte vädret är så kallt att kylning inte behövs. Kött- och organbesiktning sker sedan på slakteriet. En affärsmöjlighet för vilthanteringsanläggningar Vilthanteringsanläggningarna kan vara viktiga aktörer när det gäller slakt på härkomstgård. Många har stora möjligheter att utvidga sin verksamhet och därigenom få bättre nyttjandegrad av lokalerna. De har till skillnad från större slakterier ofta lokaler som är väl anpassade för att ta emot slaktkroppar in i slaktlinjen. Förutom att man utökar sitt sortiment kan man använda maximal djurvälfärd och köttkvalitet som försäljningsargument där det kan finnas utrymme att ta ut högre marginaler. Vilthanteringsanläggningar måste dock först bli godkända som slakterier för att få utföra slakt på gård. Låter det intressant? Det var Eldrimner, Sveriges nationella resurscentrum för mathantverk, som höll i föreläsningen ”Mindre stress för djuren och deras ägare - enkla regler för slakt på härkomstgård”. Eldrimner har engagerat sig mycket i frågan om slakt på härkomstgård och agerat länk mellan bransch, forskning och myndigheter. Man har också arrangerat utbildningar och bidragit med handledningar och skrifter i ämnet och arbetar löpande med att erbjuda kurser på temat. Låter slakt på härkomstgård intressant? Ta kontakt med ditt närmaste slakteri eller vilthanteringsanläggning, gärna i samarbete med andra producenter för att kunna erbjuda mer råvara. Med flera leverantörer blir det lönt med lite mer extra pappersarbete och kostnaderna för transportvagnen. Få råd och läs mer hos Eldrimner och Livsmedelsverket. eldrimner.com livsmedelsverket.se Kontakt Christoph Hochmuth Lantbruksrådgivare E-post till Christoph Hochmuth Telefon 010-2236405 Anna Engstedt Lantbruksrådgivare E-post till Anna Engstedt Telefon 010-2236243http://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2026-04-22-slakt-pa-gard.htmlhttp://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2026-04-22-slakt-pa-gard.htmlWed, 22 Apr 2026 14:17:57 +0200Framtiden stavas BJÖRK Lövträ och inte minst björken är på väg tillbaka i länets skogar. Efter decennier av grandominans under 1900-talets senare hälft har stormar, skadeangrepp, rådgivning och klimatanpassning lett till större variation i föryngringarna. Text och foto Ann-Christine Bärbäck Tall och lövträ har ökat kraftigt i ungskogarna och det finns en tydlig och långsiktig trend mot mer variationsrika skogar. Med ökad tillgång i skogen öppnas också nya marknadsmöjligheter för lövträ. Genom åren har den avverkade björken vanligtvis gått med virkeslasset som massaved. En större andel lövträ och björk i våra skogar medför nya förutsättningar för - och även förväntningar på - en ökad förädlingsgrad och bättre priser för lövträ. Drivkraften är att styra råvaran mot mer långlivade, fossilfria produkter med kolinlagring; möbler, inredning och byggkomponenter – snarare än kortlivade fiberprodukter eller energiproduktion. Björk blir plywood i Baltikum Södra skogsägarna har nyligen tagit försiktiga steg mot ett sortiment för sågbar björk och efterfrågar björktimmer för framförallt tillverkning av björkplywood i Baltikum. Med de senaste årens höga energipriser är dock priset än så länge ett svagt incitament för att leverera björktimmer istället för massaved. Att björken efterfrågas för plywood i Baltikum påverkar ändå prisbilden och exportflöden och kan öppna upp även för sågat björktimmer på en global marknad. Parallellt pågår nationella försök och tester med hybridlösningar där björk kombineras med gran i byggelement som korslimmat trä (KL-trä) för högre hållfasthet, bättre ytor och nya designuttryck. Innovation och forskning kring lövträ Kunskaps- och innovationsmiljöer spelar roll. Linnéuniversitetet bedriver forskning om bland annat träbyggande och materialutveckling för lövträ. Träcentrum i Nässjö arbetar med kompetensutveckling och företagsstöd. Regionala samverkansprojekt med medverkan från bland andra Smålands skogs- och trästrategier, ofta med ERUF-medel, har fokuserat på att kartlägga lövträresurser, affärsmodeller, försörjningskedjor för lövträ samt stärka kopplingen mellan skogsägare och industri. Inom forskningsinstitutet RISE, och i samverkan med Linnéuniversitetet, pågår omfattande forskning för att hållfasthetsklassa björk som konstruktionsvirke i framtidens byggmaterial. Syftet är bland annat att få lövträkomponenter i byggnader godkända enligt byggnormer och brandklassning. Under våren 2026 kommer en Färdplan för svenskt lövträ 2026–2040 att presenteras. Den är sprungen ur tidigare projekt kring bland annat förbättrade försörjningskedjor för lövträ och framtagen i ett samarbete mellan bland andra Svenskt Trä, Skogforsk, Träcentrum och Smålands skogs- och trästrategier. En förhandskoll på innehållet visar att det bedöms finnas betydande möjligheter att bättre utnyttja råvaran och att bygga upp produktion och export av svenskt lövträ. Bättre lönsamhet i sikte För länets skogsägare kan utvecklingen – förutsatt en mer stabil efterfrågan på björktimmer - innebära en förbättrad lönsamhet om björken sköts aktivt; tidig röjning, kvalitetsgallring och tillräcklig omloppstid för att uppnå timmerkvalitet. Med tydligare prissignaler från industrin och bättre avsättning kan lövinslag bli ett ekonomiskt medvetet val – inte bara ett naturvårds- eller klimat­anpassningsargument. På sikt kan en starkare regional värdekedja för björk bidra till kortare omloppstider och högre betalningsförmåga, ökad kolinlagring i långlivade produkter och mer diversifierade och motståndskraftiga skogar i Småland och Jönköpings län. Björken – hinder och möjligheter Bristande logistik och små volymer Södra skogsägarna lade ned sina sista lövträsågverk i Småland för ungefär tio år sedan. Motiveringen var bristande lönsamhet och brist på högkvalitativt lövtimmer. Hindren för en utvecklad marknad och ökad förädlingsgrad av exempelvis björk har dock snarare varit strukturella och marknadsmässiga än rent kvalitetsmässiga. De strukturella hindren har bland annat varit logistik och små volymer per avverkning. Det småskaliga skogsbruket i smålandslänen innebär små avverkningsvolymer och därmed också små andelar lövträ i timmertravarna. Här behövs bättre sortimentsstyrning, samlastning och digital planering för att samla björktimmer av god kvalitet från flera fastigheter. Samverkan mellan entreprenörer och inköpare minskar transportkostnader och spill, vilket är avgörande för lönsamheten. Bara 10 procent svenskt? Trots att det finns björk och annat lövträ av god kvalitet i de småländska skogarna har möbelindustrin främst importerat lövträ från Baltikum och Östeuropa. Pandemin och kriget i Ukraina har dock ökat intresset för regionala leveranser. Det skapar möjligheter för småländskt lövträ. Trots det är fortfarande en mycket liten andel av lövträråvaran i svenska möbler svensk. Några aktörer i branschen anger att det kan röra sig om cirka 10 procent. Många av våra namnkunniga tillverkare av premiummöbler vill gärna använda långsamtväxande, närproducerat och hållbart virke i sin produktion. Men de anger samtidigt att det förutsätter stabil tillgång på god virkeskvalitet. Här finns en stor utvecklingspotential i flera led för att utbud och efterfrågan ska mötas. Kontakt Ann-Christine Bärbäck Samordnare E-post till Ann-Christine Bärbäck Telefon 010-2236261http://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2026-04-22-framtiden-stavas-bjork.htmlhttp://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2026-04-22-framtiden-stavas-bjork.htmlWed, 05 Nov 2025 14:06:22 +0100Ledare: Har du en vevradio hemma? Just vevradio, batterier och vattendunkar samt kontanter verkar vara det som oftast kommer upp i diskussionen om man på individnivå har en god beredskap. Text Nina Elmsjö ALLTID REDO? är temat för Förvetet denna gång. Det är ju ett väldigt aktuellt tema. Ändå är bredden på beredskap och hur god den är väldigt varierande och få tycker att de gör tillräckligt. Är en nationell försörjningsförmåga på 50 procent god? Nja, troligtvis inte. Vi måste alla göra mer men vad och hur? I detta nummer försöker vi lyfta goda exempel på vad som kan vara bra att börja med, eller hur vi alla kan bidra i stort och smått. Det blir självklart att all framflytt och ökad förmåga är positivt och medför något gott. Mitt eget tips då? Saker i all ära men om jag skulle satsa på något skulle jag satsa på grannsamverkan och bygemenskap. ”No man is an island” har nog aldrig stämt bättre än nu. Vi behöver hjälpas åt om vi ska skapa god beredskap. När sonen häromveckan blev utelåst och vi föräldrar var på vift var det Alf som kom förbi och hjälpte till, och som förutom att låsa upp dörren också smörjde gångjärnen och låset. När vi behövde dill till årets kräftkok var det grannlandet som hade odlat sina i blom och när gräsklipparen gick sönder var det Mattias som ställde upp och lånade ut sin. Alla dessa lösningar som gör livet lättare och tryggare i fredstid är också de som oftast funkar fint även i kristid. Så därför behöver vi vårda våra relationer, välja fysiska samtal före digitala och erbjuda vardagshjälp till våra grannar. Vi behöver ta ett gemensamt ansvar för att hjälpa varandra och bidra med vår egen förmåga. Detta gör vi på landsbygden redan idag väldigt bra och god beredskap är ibland att fortsätta göra samma sak, även i kris. Vi kanske alla behöver en vevradio men livet blir roligare, enklare och mer givande med grannar som hjälps åt – i både lugna och stormiga tider – och det är också bevis på god beredskap. Kontakt Nina Elmsjö Avdelningschef E-post till Nina Elmsjö Telefon 010-2236250http://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2025-11-05-ledare-har-du-en-vevradio-hemma.htmlhttp://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2025-11-05-ledare-har-du-en-vevradio-hemma.htmlWed, 05 Nov 2025 14:06:06 +0100Skiftet till får blev lösningen för Adina De små lantbruken blir allt färre, men för ett hållbart svenskt jordbruk behövs både stora och småskaliga verksamheter. Små lantbruksföretag kan vara mer flexibla och är viktiga inte minst för den lokala livsmedelsberedskapen. Vi har träffat Adina som tillsammans med sin familj driver småbruk i Bröttjestad. Text Lovisa Johansson Adina Magnusson är uppvuxen på landet utanför Bredaryd med en familj som inriktat sig på svinproduktion. När det var dags för henne att ta över gården så sadlade hon om till får och islandshästuppfödning. Något som hon säger inte alltid var självklart, men idag känns som ett naturligt val. På en av Adinas vackra betesmarker möts vi av en skara nyfikna får. De ser ut att njuta av det fina höstvädret till fullo nu när vintern väntar runt hörnet. – Det bästa med jobbet som lantbrukare är att få spendera tid utomhus och vara tillsammans med mina djur berättar Adina. Att kunna se en utveckling, antingen som framgång eller motgång på de val eller förändringar man gör inom sin verksamhet tycker hon är spännande. Inte självklart att ta över gården Företaget som Adina driver tillsammans med sin man har runt 40 ha åker och betesmark och cirka 70 tackor. De fokuserar på lammproduktion till slakt, och i liten skala försäljning av fårskinn. Utöver det har de en liten uppfödning av islandshästar. – Vi har just nu lamning två gånger om året, på hösten lammar köttraskorsningar vars lamm är slaktmogna till våren. Under våren lammar Gotlandstackorna, säger Adina. Har livet på landet alltid varit en dröm för dig? – Både och, men tanken var inte självklar till en början. Jag är uppväxt på den gård jag nu driver. Mina föräldrar hade uppfödning av smågrisar och jag har alltid älskat att vara i ladugården bland djuren. Senare gick jag på Stora Segerstad naturbruksgymnasium, där jag även jobbat i svinhuset och mjölkladugården. Efter studenten flyttade jag hem till gården och visste nog inte riktigt där och då vad jag ville göra. Vid den tidpunkten fanns det inga djur på gården längre, och jag tog hjälp av olika expertkunniga för att räkna på vilken typ av lantbruksinriktning som skulle kunna vara aktuell att ha med gårdens förutsättningar. Till en början hoppades jag på att jag kunde tagit upp svinproduktionen, men det var för stora ekonomiska utmaningar i det, därför landade vi i beslutet att börja med fåren. Därefter har det känts naturligt att fortsätta i det spåret. Lantbrukare och ambulanssjuksköterska Eftersom fårproduktion var en ny lantbruksinriktning för Adina fick hon lära sig mycket på egen hand och testa sig fram vad som passade bäst för just deras verksamhet. Hon har varit medlem i en erfarenhetsgrupp där lokala fårproducenter har diskuterat idéer för att förbättra sina verksamheter. Det har varit värdefullt. Med ett nytänk och modet att testa på något nytt på gården har hon nu en fungerande verksamhet som passar perfekt för hennes familj. Hon kombinerar sin lantbruksverksamhet med att jobba som ambulanssjuksköterska. – Jag tycker att det fungerar bra, ibland är det slitigt och långa dagar, men oftast går det planera så att inte uppgifterna hemma på gården behöver utföras samma dagar som jag arbetar på ambulansen. Dessutom arbetar även min sambo i företaget hemma, så vi kan hjälpas åt. – Extra utmanande blir det vid lamningsperioder, då det kräver mycket tillsyn, men vi har möjlighet att styra våra scheman båda två vilket gör att någon är hemma, säger hon. Hitta tidssparande lösningar Finns det några särskilda utmaningar som småskalig lantbrukare? Har du tips på hur man skall hantera dem? – Ja, absolut, vi har genom åren mött flera olika sorters utmaningar. Att ha ett småskaligt lantbruk ger andra sorters utmaningar i jämförelse med större produktioner. Den ekonomiska delen är ju en, omsättningen gör att vi måste prioritera vilka investeringar vi vill göra över tid. Det går inte att göra allt samtidigt eller allt från början. Det krävs kanske att man hanterar en viss arbetsuppgift på ett långsammare eller mer slitsamt sätt innan man har råd att investera i ett hjälpmedel (upprullare istället för grep och skottkärra till exempel). – De senaste åren har vi skalat ner antal tackor, delvis relaterat till arbetsbörda i och med att både jag och min sambo har andra arbeten. Men det mest avgörande handlar inte om antal djur enligt min erfarenhet, utan snarare om hur man har förutsättning att sköta det dagliga rutinarbetet hos djuren. Vi har genom åren försökt få till rationella och tidssparande lösningar på fodring, vatten och strö, det där som måste funka varje dag. Även hanteringssystem och andra tidssparande hjälpmedel vid hantering, sortering och behandling av djuren underlättar mycket för att ha tid till att sköta om djuren på bästa sätt även när tiden är begränsad. Som småskalig tror jag det är ännu viktigare att försöka anpassa sig efter efterfrågan hos den slutliga kunden för att få ut mesta möjliga ekonomiska vinst på varje del. Det är grundtanken med att ha lamningen på hösten för vår del, då priserna på lamm är betydligt högre på våren. Förprövningen gav många bra idéer Hur får du verksamheten att fungera på bästa sätt? – Att ta hjälp av experter inom det området där man har en utmaning; veterinärer, sakkunniga, föreningar eller erfarenhetsgrupper. Och att våga prova nya sätt eller andra alternativ, det är lätt att man fastnar med en arbetsuppgift eller en återkommande utmaning om man inte vågar tänka nytt kring. Som människor är vi vanedjur. Vi vill ofta göra som vi alltid gjort, men genom att ändra kan vi underlätta för oss och eller djuren. Blir det inte bättre, då får vi helt enkelt gå tillbaka till hur det var eller testa något helt annat. – Vår kontakt med myndigheter, Jordbruksverket och länsstyrelsen har fungerat bra. Vi har haft mycket kontakt under de första åren efter att vi startade företag relaterat till att vi då förprövade två olika ombyggnationer av ladugård och maskinhall till att passa lammproduktion. Genom rådgivningen och supporten från förprövningshandläggare på länsstyrelsen fick vi mycket bra lösningar och idéer på utformningen av djurstallarna. Fåren har fått en större plats Ser du någon uppåt- eller neråtgående trend inom lantbrukssektorn? – Ur eget perspektiv förstår jag att det kan kännas väldigt utmanande att starta ett lantbruksföretag idag, med tanke på de mycket små ekonomiska marginaler vi arbetar med. Speciellt om man inte har vissa grundförutsättningar, en familjegård att ta över eller erfarenhet inom den inriktning som är aktuell. Så ja, det är en nedåtgående trend, som jag har full förståelse för med de begränsade möjligheter till ekonomisk bäring vi har inom småskaligt lantbruk idag. Har lantbruket förändrats under din tid som lantbrukare? – I mitt lokalområde har fåren fått en större plats under de 10 år jag drivit mitt företag, vilket är väldigt roligt! Från att i början mest räknats som ett betesdjur till de marker som inget annat djur ändå ville gå på, till att faktiskt vara en eftertraktad livsmedelsprodukt, åtminstone vissa perioder på året. Är det något speciellt område som du planerar att satsa extra mycket på i framtiden? – Vi har nyligen köpt in en grupp renrasiga Gotlandstackor, vilka vi nu avelsarbetar mot fina skinn i kombination med tillräckligt bra slaktkroppar. Vi har tidigare inte fokuserat på skinnen, så det är en del nytt att sätta sig in i. Det finns alltid områden vi kan förbättra och förändra, vilket gör arbetet roligt på sikt, arbetet blir sällan statiskt. Lättare att ställa om i små företag Hur tror du att ditt mindre företag står sig robust för framtiden när man ser tendenser till att många företag blir större och större? – Jag tror att det kan vara både för och nackdelar med ett mindre lantbruksföretag, exempelvis har vi mindre konkurrenskraft gentemot andra större företag. Vi har svårare att leverera de volymer som slakterier gärna vill ha. Även svårare att förhandla inköpspriser och dylikt med tanke på de mindre volymer, till exempel kraftfoder vi har möjlighet att inhandla. Däremot finns det även fördelar relaterat till att vi har ett andra ben att stå på, för vår del våra fasta anställningar som inte har med lantbruket att göra. Vi har kanske även lättare att ställa om i ett småskaligt lantbruk, till exempel att skifta lamningsperiod eller byta ras på livdjur, eftersom vi inte har lika många djurenheter. Jag tycker mig märka att det finns en större efterfrågan för lokala och närproducerade livsmedel, vilket gynnar småskaliga lantbruk. Svårigheten där ligger i att få ut produkten till kund utan flera mellanhänder, slakteri till exempel, men det kanske kommer andra lösningar för det i framtiden. Förprövning När du ska bygga eller bygga om ett stall kan du behöva ansöka om förprövning innan arbetet påbörjas. Länsstyrelsen granskar då din planerade byggnation för att se om den uppfyller kraven på djurskydd och djurhållning. Förprövningen är kostnadsfri. Kontakt Lovisa Johansson Fältkontrollant E-post till Lovisa Johanssonhttp://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2025-11-05-skiftet-till-far-blev-losningen-for-adina.htmlhttp://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2025-11-05-skiftet-till-far-blev-losningen-for-adina.htmlWed, 05 Nov 2025 14:05:46 +0100Digitalisering och AI kan forma framtidens hållbara skogsbruk Skogsbruket i Småland står inför en spännande men också utmanande framtid. Skogen täcker stora delar av vårt län och utgör på många sätt en ryggrad i landsbygdens ekonomi. Nu har den hamnat i fokus för miljö-, energi- och klimatpolitik. Ny teknik erbjuder flera möjligheter till precision och hållbarhet. Text Ann-Christine Bärbäck Den svenska skogspolitikens balanserade mål mellan produktion och miljö har fått förstärkta dimensioner. Skogens roll som koldioxidsänka, ett ökat behov av fossilfri råvara och biomassa ska vägas av mot krav på bevarande av höga naturvärden, stärkt biologisk mångfald och spårbarhet. Småland har en stark tradition av skoglig samverkan. Här finns en stor andel av Sveriges skogs- och träindustri, ett småbrutet landskap och flera små familjeskogsbruk – varav många i generationsskifte. Regionen är både djupt rotad i det historiska och samtidigt ett nav för forskning, utbildning och innovation i framkant. När ny teknik, digitalisering och AI gör intåg i skogen öppnar det dörrar för ett mer precist, lönsamt och hållbart skogsbruk. Ny teknik ger precision På höstens konferens Digital Skog 2025 på Linnaeus Science Park i Växjö samlades forskare, entreprenörer, myndigheter, skogsindustri och skogsägare från Småland för att diskutera den digitala omställningen och dela exempel på innovation och erfarenheter från den pågående teknikutvecklingen. Ett av många teman var hur geodata, AI och ny teknik kan möjliggöra ett mer precisionsinriktat skogsbruk i förhållande till dagens trakthyggesbruk. Med hjälp av drönare, satellitdata, sensorer och AI kan varje träd analyseras för att avgöra när det bör avverkas, gallras eller lämnas. Andra exempel som presenterades var ny teknik för att möta krav på spårbarhet, förebygga skogsskador, följa upp kvalitet på föryngringsåtgärder, underlätta virkeshandel och virkesmätning, planera avverkning med ökad precision och ge direktiv för att skydda naturvärden och biologisk mångfald. Tekniken utvecklas för att tillämpas av olika aktörer i förädlingskedjan. Det kan gälla skogsägare, timmertransportörer, maskinförare, sågverk och industri. Sammantaget innebär det en möjlighet att bedriva ett långsiktigt hållbart skogsbruk med högre förädlingsvärde, lägre klimatpåverkan och större hänsyn till den biologiska mångfalden. Robusthet och lönsamhet i en osäker tid I en tid av ökande extremväder, klimatförändring och global osäkerhet erbjuder digital teknik ett kraftfullt verktyg för riskbedömningar och stöd för de långsiktiga beslut som skogens långa omloppstider kräver. Smarta system med exempelvis drönarflyg kan även upptäcka skador från stormar, torka eller skadeangrepp i realtid och ge skogsägare underlag för snabba beslut. Det minskar risken för stora ekonomiska förluster och gör det även enklare att planera långsiktigt hållbart. I Småland äger många skogsägare mindre än 30 hektar skog och nya generationer är självverksamma i lägre grad, bor inte alltid på gården eller är inte heltidssysselsatta i sitt skogsbruk. För den sortens småskaliga skogsbruk kan digitala lösningar erbjuda en ny nivå av tillgänglighet. Plattformar för digital skogsplanering, appar för värdering av virke och AI-baserade beslutstöd gör det möjligt att få både mer och tätare uppdaterad information. Det ger kontroll, insikter och stöd för att fatta väl avvägda beslut utan att vara expert. Teknik i hela värdekedjan För att få full effekt bör den nya tekniken omfatta och integreras i hela den skogliga värdekedjan. Med bättre data från skogen kan logistiken och råvaran styras och förädlas mer effektivt i sågverk och annan trä­industri. Digital spårbarhet från planta till slutprodukt ger många fördelar. Det möter regelkrav och kan höja förädlingsvärdet, det effektiviserar administration och optimerar råvaruflödet samt öppna för nya affärer. Det gäller inte minst på en marknad där hållbarhet är allt viktigare. Teknikutvecklingen tar tid och kräver investeringar, samverkan, gemensamma standards, kompetensutveckling och ibland nya sätt att tänka. Att skapa digitala verktyg som gör verklig nytta och fungerar i vardagen för skogsägare, entreprenörer och industri är lika viktigt som teknisk spets. Långsiktigt lagarbete för helhetsperspektiv Utvecklingen inom digitalisering, AI och ny teknik pågår för fullt men är ett långsiktigt lagarbete. De tekniska möjligheterna som finns idag ligger långt före den praktiska tillämpningen. Men det som bara för några år sedan var visioner finns nu som fungerande lösningar på marknaden och vi ser redan nu hur kombinationen av AI och stora mängder data kan ge stöd för medvetna val med helhetsperspektiv. För det småländska skogsbruket är det en chans att kombinera långsiktig hållbarhet med teknik i framkant. Därmed får skogsägare nya verktyg och bättre beslutsunderlag för den långsiktiga planering som ska säkra robusta skogar även för kommande generationer.  Samverkan för digital infrastruktur Samverkan mellan näring, akademi och det offentliga är avgörande. Här har smålandslänen en lång tradition av starkt samarbete. Småländska skogs- och trästrategierna har sedan flera år fungerat som en arena för utveckling. Ett av flera samverkansprojekt inom ramen för samarbetet är en satsning på högupplöst geodata som är en viktig förutsättning för den pågående utvecklingen. I förstudien som är delfinansierad av ERUF (Europeiska regionala utvecklingsfonden) har smålandsregionerna, Skogsstyrelsen och Linnéuniversitetet gått samman i ett pilotprojekt med målet att laserskanna smålandslänen med 20 punkter per m2 – att jämföra med dagens 1 punkt per m2 i Skogliga grunddata. Om satsningen faller väl ut skulle den öka precisionen väsentligt i det tredimensionella data som utgör infrastrukturen för en framgångsrik digitalisering i skogen. Geodatat i en högupplöst laserskanning skulle också kunna ge mervärden utanför skogen; i andra areella näringar och samhällsfunktioner. Skogen i Jönköpings län (2024) 72 procent av länets areal är skog Cirka 80 procent av skogsarealen är privatägd, det vill säga ägs av enskilda näringsidkare År 2024 var medianinnehavet för privatägd skog cirka 15 hektar, medelinnehavet cirka 33 hektar Det finns cirka 15 000 skogsägare i Jönköpings län År 2024 var cirka 48 procent av de nytillkomna skogsägarna i länet kvinnor. Kontakt Ann-Christine Bärbäck Samordnare E-post till Ann-Christine Bärbäck Telefon 010-2236261http://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2025-11-05-digitalisering-och-ai-kan-forma-framtidens-hallbara-skogsbruk.htmlhttp://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2025-11-05-digitalisering-och-ai-kan-forma-framtidens-hallbara-skogsbruk.htmlWed, 05 Nov 2025 14:05:30 +0100Ett förändrat klimat gynnar skadedjur Medeltemperaturen ökar i Jönköpings län. Ett varmare klimat innebär flera fördelar för lantbruket i Sverige, bland annat att betesdjur kan gå ute större delar av året. Men klimatförändringarna medför också risker i form av skadedjur och sjukdomar som hotar både människor, djur och natur. Det finns dock sätt att skydda sig. Text Charlotte Andersson Länsstyrelsen har tagit fram en ny Klimat- och sårbarhetsanalys som visar hur klimatförändringarna påverkar Jönköpings län. Analysen visar att fram till slutet av seklet kommer medeltemperaturen i länet att stiga med omkring 5 grader vilket för med sig både risker och möjligheter för lantbruken. Visst är det möjligt att vi kanske kommer kunna ta ut fler skördar, odla nya grödor och att tillväxten i skogen ökar allt eftersom klimatförändringarna gör det varmare. Däremot kommer de nya fördelarna följas av risker såsom ökad spridning av vektorburna infektioner. En vektor är inom biologin en organism som är smittbärande, men inte själv framkallar ett sjukdomsförlopp. Exempel på vektorer är myggor, fästingar och gnagare som till exempel sorkar. Många vektorer trivs bättre i varmare temperaturer vilket gör dem mer motståndskraftiga i ett förändrat klimat då sommarhalvåret förlängs. En längre sommar tillåter att fler generationer av en art hinner födas under ett år, vilket påskyndar spridning till större delar av Sverige och gör att det generellt finns ett större antal som kan bära sjukdom och angripa både djur och människor. Vanliga vektorburna sjukdomar är TBE och borrelia som sprids med fästingar. Nu kommer också nya sjukdomar, som tidigare inte funnits eller varit lika vanliga i Sverige, enklare kunna få fäste. Men det finns sätt att skydda sig. Den första åtgärden är att se till att du har aktuell kunskap om hur sjukdomar och skadedjur sprids och vilka tecken på sjukdom du ska hålla utkik efter. Inte bara djurhållningen drabbas Generellt kommer de djur- och växtarter som tycker om värme att få det bättre, medan de som är temperaturkänsliga kommer få det svårare att klara sig. Vissa djurarter kanske klarar värmen, men deras födoämnen eller levnadsmiljöer påverkas så att djuren ändå får det svårt. Almsplintsborren, som sprider almsjuka, är ett exempel på en art som kommer trivas bättre i ett varmare klimat. – När almen dör får det en stor negativ påverkan, inte bara för alla almar utan också för alla de hundratals arter som är beroende av almar som värdträd, säger Anders Hildingsson, naturvårdshandläggare vid länsstyrelsen. Angrepp från skadedjur kan i sin tur medföra att man blir mer sårbar mot andra risker. Granbarkborren har redan skördat miljontals träd i Sverige. Studier visar att träd som dödats av granbarkborren i genomsnitt är 2 grader varmare än levande träd under soliga dagar, och att ”skelettskogar” med döda träd låter mer värme nå undervegetationen. Det kan leda till dominoeffekter på skogens biologiska mångfald, trädplantornas över­levnad och även påverka människors hälsa under värmeböljor. Hur kan du öka din motståndskraft? Inom skogsbruket är en av de bästa klimatanpassningsåtgärderna att blanda in större del lövträd för att hålla insekter som granbarkborren borta. Att skapa blandskogar och öka mångfalden av inhemska trädslag i skogen ger en ökad säkerhet eftersom de flesta skadeinsekter och flera skadesvampar är trädslagsspecifika. Lövträden skulle också hålla nere temperaturen, vilket skyddar undervegetationen. – Men det är viktigt att komma ihåg att rätt trädslag behöver hamna på rätt plats där de trivs och hör hemma för att man ska få önskad effekt, säger Anders Hildingsson. Det finns också sätt att anpassa sin djurhållning för att förebygga vektorburna sjukdomar. – Knott och mygg är till exempel som mest aktiva under gryning och skymning, då kan det vara bra att till exempel stalla in sina djur eller välja blåsiga, öppna beten. Biologisk bekämpning, till exempel att gynna naturliga fiender som fåglar och insekter, är ett annat sätt att förebygga, säger Andrea Ljung, länsveterinär vid länsstyrelsen. Klimatförändringarna drabbar länet olika Klimat- och sårbarhetsanalysen ger en bred bild av hur hela Jönköpings län påverkas av ett förändrat klimat. Men hur just du påverkas kan skilja sig åt beroende på din sysselsättning och vart i länet du befinner dig. Det blir till exempel torrare på östra sidan av Jönköpings län och blötare på den västra. Det bästa tipset är att se till så att du har god kunskap om vilka risker som kan påverka dels dig själv och platsen du befinner dig på, dels andra aktörer eller infrastruktur du är beroende av i din verksamhet. Sen kan du utforma rutiner och åtgärder som minskar din exponering mot olika risker. Länsstyrelsens klimat- och sårbarhetsanalys finns tillgänglig på länsstyrelsens webbplats. Behöver du hjälp eller söker du rådgivning för hur du kan klimat­anpassa ditt lantbruk kan du alltid höra av dig till länsstyrelsen. Kontakt Charlotte Andersson Samordnare klimatanpassning E-post till Charlotte Andersson Telefon 010-2236448http://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2025-11-05-ett-forandrat-klimat-gynnar-skadedjur.htmlhttp://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2025-11-05-ett-forandrat-klimat-gynnar-skadedjur.htmlWed, 05 Nov 2025 14:05:17 +0100Grannen är alltid närmast Kan en spinninggrupp bidra till ett robust samhälle? Jonas Petri, försvarsdirektör på länsstyrelsen, talar om hur landsbygd och lantbruk kan bidra till länets beredskap. Att lära känna våra grannar och hjälpas åt gör oss starkare. Text Anna Stålhammar Jonas Petri dyker upp till vårt samtal med andan i halsen efter att ha tagit trapporna upp till åttonde våningen i hög fart. Han kommer direkt från ett möte med F-samverkan, Jönköpings läns forum för samverkan inom olyckor, krisberedskap och civilt försvar. Mötet var intensivt, berättar han. Beredskapsfrågan breddas, fler blir inblandade och frågan om totalförsvar växer. Det handlar om samarbete – att arbeta tillsammans för att bli starkare. Det är drygt ett år sedan Jonas Petri började sin tjänst som försvarsdirektör och chef för Beredskapsenheten på Länsstyrelsen i Jönköpings län. Han bor i Eksjö och har arbetat i nästan alla kommuner i länet inom räddningstjänsten. Det blir tydligt att han känner både folk och bygder. Nu träffas vi för att prata om hur han ser på beredskap i förhållande till landsbygd och lantbruk. Beredda – men på vad? Det pratas mycket om beredskap. Men vad är det egentligen man ska vara beredd på? – Det handlar bland annat om att vara beredd på att det finns länder som hotar oss och inte vill oss gott, och som tycker att vårt sätt att leva inte alls stämmer med deras. De vill påverka oss på ett sätt där våld inte är uteslutet. Och pratar vi lantbruk så har lantbruket en jätteviktig roll att stabilisera, stå emot och skapa en motståndskraft, säger Jonas. Det är många saker man som lantbrukare behöver förhålla sig till och skydda sig emot. Förutom hot om krig i närområdet handlar det exempelvis om klimatet, med extremväder, torka och skyfall. Det handlar självklart också om ekonomin, förutsättningarna att få verksamheten att gå runt. Utöver detta är brottslighet något man behöver gardera sig emot. Det kan vara ligor som försöker stjäla verktyg, maskiner och diesel med mera. Redan redo? Jonas bild är att många lantbrukare eller landsbygdsbor redan praktiserar mycket av det som beredskap handlar om. Man är ”alltid redo” och hjälps åt när det behövs. – Jag tycker att man är skicklig på att hantera svårigheter och göra omställningar utifrån dem. Det finns en stor innovationsförmåga. Man är bra på att stå stadigt i jorden och lita på sig själv och sin egen förmåga. Det är sällan ”Himmel och pannkaka, det här går aldrig!” utan man tar tag i saker och jobbar med dem, säger Jonas. Han lyfter även fram Maskinringen som en viktig aktör som ökar tryggheten för sina medlemmar, lantbrukare och företagare. – Den är ett exempel på hur man kan använda maskiner och kompetens för att öka lönsamheten, minska sårbarheten men också bidra till samhället vid inträffade kriser och i värsta fall krig, säger Jonas. Tre saker som stärker Om du skulle nämna tre saker som lantbrukare och företagare i länet kan göra eller gör redan idag för att stärka sin och länets robusthet, vad skulle det vara? Minska sårbarheterna, ta bort de delar där man är mest känslig. Förmåga till omställning. Att kunna börja göra mer av en sak och göra mindre av en annan. Bra relationer med sina grannar. Om man blir utsatt, vem är närmast och kan hjälpa? Det är nog grannen. När det gäller sårbarhet inom resurser som el, bränsle och vatten handlar det enligt Jonas om att gå igenom sina produktionsled och se, var är jag mest sårbar? Vad kan jag inte ersätta? – Det här behöver man göra på varje lantbruk och kanske hjälpas åt för att se, var är jag mest sårbar? Ska jag bygga upp ett diesellager eller ska jag skapa en batteribackup? Ska jag gå över på biogas? Och om jag gör det kan jag göra affär av det? Kan jag sälja el till någon annan? Kan jag sälja biogas? Det finns exempel i länet där man har gått ihop mellan lantbrukarna och har en biogasanläggning och tankställen, och så gör man affär på det också. Plus att man har minskat sin sårbarhet, säger Jonas. Att ställa om produktionen kan bli aktuellt i händelse av kris, att man låter marknaden styra och ser vad behöver jag satsa på nu. Vad kommer vara efterfrågat i ett krisläge? Mer mjölk? Mer kött eller mindre? När det gäller klimatet är redan viss omställning på gång på sina håll. Vilken typ av odling gynnas eller missgynnas av ett förändrat klimat? Hur ser tillgången på vatten ut? Och så vidare. Att träffas är huvudsaken Det finns en skogsgård i släkten där Jonas brukar jobba. Där och i andra sammanhang stöter han på olika samhällsföreningar som blir viktiga för att man ska träffas och känna sina grannar i bygden. Det kan vara LRF, vägföreningen eller fiskeföreningen. – Det kanske inte alltid är saken i sig som är viktigast, som hur man ska göra med fiskevattnet, utan det är att få träffas, utbyta erfarenheter och hjälpa varandra, säger Jonas. I takt med generationsväxlingar och att yngre tar över gårdar kan andra mötesplatser behövas för att skapa samhörighet och få tillfälle att prata med varandra. – Det är inte säkert att fiskeföreningen attraherar de unga, så då kan man skapa ett annat forum. Det kan kunna vara en spinninggrupp eller något sådant så man får med de yngre generationerna. Sa du spinninggrupp? Som med cykel? – Ja! Varför inte? Varför ska man behöva åka in till stan för att göra det här? Fler borde kanske ha ett gym eller träffas i en bygdegård och ha en spinninggrupp eller en yogaklass eller någonting. Kan man stimulera det så tror jag att det skulle göra mycket för tryggheten, robustheten och social närvaro. F-samverkan Jönköpings läns forum för samverkan inom olyckor, krisberedskap och civilt försvar. Aktörerna som ingår är samtliga kommuner i länet, Södra Militärregionen, Region Jönköpings län, Polisområde Jönköping, Länsstyrelsen i Jönköpings län, SOS Alarm, Trafikverket Sydöstra regionen. Kontakt Jonas Petri Enhetschef E-post till Jonas Petri Telefon 010-2236330http://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2025-11-05-grannen-ar-alltid-narmast.htmlhttp://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2025-11-05-grannen-ar-alltid-narmast.htmlWed, 05 Nov 2025 14:05:03 +0100Lokala råvaror tryggar beredskapen Gabriella Rådberg är samordnare för den regionala livsmedelsstrategin på länsstyrelsen. Det senaste året har uppdraget utvidgats så att hon även arbetar med länsstyrelsens uppdrag kring livsmedelsförsörjning. Vi ställde några snabba frågor till henne om livsmedelsberedskap och livsmedelsförsörjning. Text Nina Elmsjö Hej Bella! Hur robust är egentligen Sveriges livsmedelsförsörjning? – Att vi har en relativt låg försörjningsgrad av livsmedel i Sverige är nog för det flesta ingen nyhet, man brukar säga att varannan tugga består av importerad mat. Även om intresset och fokuset på Sveriges livsmedelproduktion har ökat både i samhället i stort och inom politiken under de senaste åren, så har vi ganska långt kvar innan vi kan säga att vi har en robust livsmedelsförsörjning i landet. Man måste komma ihåg att livsmedelskedjan är komplex. Vi har många beroenden som måste täckas upp från jord till bord. – För att säga något positivt så ser vi att det finns ett stort intresse hos våra lantbrukare att arbeta för att öka kapaciteten och bidra till Sveriges livsmedelsberedskap. Det visade sig bland annat när Jordbruksverket utlyste investeringsstödet för robust primärproduktion. Ungefär dubbelt så många ansökningar som man hade räknat med har redan skickats in. Jordbruksverket har nu aviserat att det kommer skjutas till mer medel under 2026 och det tycker jag är jättebra. Vad som faktiskt behövs nu är pengar till konkreta investeringar. Min förhoppning är att både regionala och nationella aktörer inser behovet av att jobba med konkreta insatser och av att få in mer pengar i stödsystemen, annars är det risk att investeringsviljan stannar upp. Men vad tycker du är viktigast för att öka länets livsmedelsberedskap? – Först och främst tror jag att konkurrenskraften, lönsamheten och attraktiviteten för yrken inom livsmedelskedjan måste öka. Kort sagt måste det bli mer attraktivt att utbilda sig och starta och driva företag inom livsmedelskedjan. Man brukar säga att ”det som är robust i fredstid även är robust i kristid” – det ligger något i det tycker jag. Pratar man om konkreta åtgärder för vårt län så tror jag också att det finns arbete att göra inom den offentliga måltidsverksamheten. Om vi kan få måltidsverksamheten inom sjukvård, skola och omsorg att klara sig oavsett störning så skulle vi ha ett bra skydd för dem som har svårt att klara sig på egen hand, det vill säga våra barn, äldre och sjuka. Att omsorgen i samhället funkar är också viktigt för att föräldrar och vårdnadshavare ska kunna gå till jobbet, som i sin tur är viktigt för att samhället ska kunna flyta på som vanligt. En åtgärd från politikens håll för att trygga den offentliga måltiden vore att ge direktiv om att upphandla lokala råvaror. Det finns flera goda exempel som visar att de som har lokala leverantörer klarat sig bättre under marknadsstörningar. Om man som producent, politiker eller tjänsteman vill få hjälp med hur man går till väga för att få tag på en lokal leverantör är man varmt välkommen att höra av sig till mig så ska jag försöka hjälpa till så långt jag kan. Ser du något särskilt spännande framöver? - Jag tycker att frågan kring beredskapsavtal mellan statliga och privata aktörer är spännande. Det kan till exempel handla om att tydliggöra vilka verksamheter som ska prioriteras i händelse av en kris, avtal kring leveranser eller lagring av varor. Jordbruksverket har ett uppdrag att se över lagring av insatsvaror på gårdsnivå och på Livsmedelsverket har man också påbörjat ett arbete kring avtalsskrivning med livsmedelsföretag. På kommunal nivå finns det redan exempel på detta. Ett tips är att kolla in branchorganisationen Nifas arbete med beredskapsöverenskommelser mellan lokala livsmedelsföretag och kommuner. Det ryktas om att flera av länets kommuner är på gång med detta. Vad kan du göra? Bellas bästa tips! Att se om sitt eget hus är en bra startpunkt. Vad kan du göra för att öka din förmåga att klara en störning eller kris? Det gäller både för lantbruksföretagare den enskilda individen. Varje framflytt är viktig och gör skillnad. Klarar du dig utan hjälp från samhället så hjälper det både dig själv och bidrar till samhällets gemensamma beredskap. Ett annat medskick och en vanlig käpphäst är att köpa svenskt och gärna lokalt. Som enskild konsument är det kanske ditt bästa bidrag till Sveriges och länets livsmedelsförsörjning! Kontakt Gabriella Rådberg Handläggare E-post till Gabriella Rådberg Telefon 010-2236475http://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2025-11-05-lokala-ravaror-tryggar-beredskapen.htmlhttp://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2025-11-05-lokala-ravaror-tryggar-beredskapen.htmlWed, 22 Apr 2026 10:31:23 +0200Alltid redo att träffas på trygghetspunkten Några kilometer ifrån Jönköpings länsgräns, i Asa socken i Kronoberg, bor Ingvar Lilja. Tillsammans tog Asa sockenråd beslutet att skapa en organisation om krisen eller kriget kommer. Text Kristoffer Lidén – Vår viktigaste insikt var att vi skapade så kallade trygghetspunkter dit invånare i socknen förhoppningsvis kan ta sig, om allt annat slås ut, berättar Ingvar Lilja. Trygghetspunkter som begrepp finns både på myndigheters och kommuners agenda idag. Bland annat har Myndigheten för civilt försvar haft ett specifikt projekt igång under de två senaste åren tillsammans med kommuner om trygghetspunkter. Myndigheten för civilt försvarskriver att ”Trygghetspunkter är särskilda samlingsplatser med funktioner som kommuner kan etablera för att ge stöd till människor i Sverige vid krissituationer och samhällsstörningar som till exempel naturkatastrofer. De fyller även en viktig funktion vid höjd beredskap och ytterst krig”. – Det värsta läget är ju om all kommunikation slås ut. Att man varken kan lyssna på radio eller ha kontakt med varandra, resonerar Lilja. ”Vi behövde göra något” I Asa socken är Fraggahults bygdegård alltid bemannad om något skulle hända. Med en karta som utgångspunkt har sockenrådet tagit fram en broschyr för invånarna som kompletterar Myndigheten för civilt försvars ”Om krisen eller kriget kommer”. I den lokala skriften står bland annat att även om det övergripande ansvaret i en kris ligger på statlig nivå så har ”var och en av oss dock ett eget ansvar för det egna hushållets beredskap och hur man klarar sig i kris”. – I sockenrådet såg vi att vi behövde göra något, i ljuset av läget i omvärlden med klimatförändringar och politiska strömningar. Vi kallade till ett förutsättningslöst möte och många kom på det. I rådet har vi också upplevt att invånarna varit positiva till initiativet, när vi pratat med dem och delat ut broschyren, säger Ingvar Lilja. Lilja själv har ett yrkesliv inom polisen bakom sig, bland annat som kommissarie. Där är man van vid att hantera kriser, och nu som boende på landet ser han att det även finns en generell beredskap i grannskapet. – Bland annat ser lantbrukare ofta till att ha bränsle hemma och ett elverk. Samtidigt sker den beredskapen individuellt och vi ville försöka få till något för hela bygden. Vi tänker också kriser i första hand, men den här organisationen är även tänkt att kunna fungera i en krigssituation. Undvik fallgroparna Det finns många tänkbara fallgropar som gör att boende på landsbygden kanske tvekar på att skapa en liknande organisation som man har i Asa socken. Vanliga exempel är att en tryckt produkt snabbt kan bli inaktuell, att projektet startas av en eldsjäl och när den inte längre än delaktig så självdör det eller att det flyttar ut och in så pass många i området att det blir svårt att hålla en kontinuitet i arbetet. Men Ingvar Lilja tror på modellen man jobbar efter i Asa. – Vi har sockenrådet i grunden, som inte är beroende av enskilda personer. Om någon lämnar rådet eller en områdesansvarig försvinner av någon anledning är vi snabba på att byta person. Vi är också medvetna om att vi behöver involvera fler än de 6–7 personer som finns i arbetsgruppen för när väl krisen kommer är det inte sannolikt att alla de kan ställa upp samtidigt. Vi har också sett att en nyckel är att ha en gemensam samlingsplats, där både krisledningen och invånarna kan träffas om något händer, avslutar Ingvar Lilja. Tips från Ingvar Lilja för att få igång en krisorganisation som håller över tid Ha en befintlig organisation, likt ett sockenråd, som inte är beroende av en eldsjäl. Folk byts alltid ut av olika skäl och då behöver ändå en organisation finnas där i grunden. Ta hjälp av företag som jobbar med krisberedskap och organisation. Om det saknas finansiering kan man oftast söka bidrag till det. Dela upp det geografiska området i mindre bitar och ha ansvariga personer för respektive område. Kontakt Kristoffer Lidén Kommunikatör E-post till Kristoffer Lidén Telefon 010-2236347http://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2025-11-05-alltid-redo-att-traffas-pa-trygghetspunkten.htmlhttp://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2025-11-05-alltid-redo-att-traffas-pa-trygghetspunkten.htmlThu, 02 Apr 2026 11:07:38 +0200Vatten i ett förändrat klimat - har du koll på din brunn? Vatten är vårt viktigaste livsmedel och vi behöver mycket vatten. I snitt använder vi i Sverige cirka 160 liter vatten per person och dag. I Sverige har vi generellt sett haft god tillgång på vatten. Men de senaste åren har torrperioder blivit allt vanligare. Du som har egen brunn behöver hålla extra koll på vattnet. Samtidigt som torrperioder ökat är det också vanligare att nederbörden blir mer intensiv när den kommer, vilket kan leda till översvämningar. Klimatförändringarna förväntas göra länet både varmare, torrare och blötare. Hela länet kan få torka Starten av 2025 var väldigt nederbördsfattig i länet. De första månaderna kom det bara en fjärdedel av den nederbörd som det brukar komma under samma period ett normalår. Det innebar bland annat att grundvattnet inte fylldes på och att vi hade ett dåligt utgångsläge inför sommaren. I slutet av sommaren var Gnosjö kommun tvungen att införa bevattningsförbud eftersom det var så låga grundvattennivåer. Det är vanligast att det är problem med torka främst i de östra delarna av länet, ofta i Emåns avrinningsområde. Västra länet tar emot mer nederbörd än i öster men detta år visar att hela länet kan råka ut för torka. Även i sjöar och vattendrag har vattennivåerna varit ovanligt låga denna sommar. Tack vare en del regn under sommaren har dock grödor och växtlighet klarat sig ganska bra, vilket innebär att torkan inte har fått samma uppmärksamhet som under andra torrår. De senaste tio åren har det varit väldigt låga vattennivåer i någon del av länet, nästan varje år. Det har blivit allt vanligare att kommuner inför bevattningsförbud. Kolla brunnen I länet är det cirka 15 procent av invånarna som inte har kommunalt vatten och alltså får sitt vatten från egen brunn eller mindre samfällighet. Den som har egen brunn är själv ansvarig för att kontrollera att vattnet har tillräcklig kvalitet. Låga vattennivåer, oavsett om det är grundvatten eller ytvatten, kan påverka kvaliteten. Sjunkande vattennivåer minskar utspädningseffekten från friskt vatten. Vid översvämning kan olika föroreningar sköljas med och förorena dricksvattnet. Problem som kan förekomma i dricksvattnet kan vara förekomst av bakterier, höga radonhalter, höga halter av kväveföreningar, fluorid, vägsalt, tungmetaller och bekämpningsmedel. För att kontrollera vattenkvaliteten behöver vattnet regelbundet analyseras. Ett vattenprov bör tas minst vart tredje år och det bör analyseras av ackrediterade laboratorier. Din kommun kan hjälpa dig med hur du kan gå till väga. Om du har en egen brunn är det bra att ha lite koll på vattennivån i brunnen. Är det en grävd brunn kan en pinne eller riktmärken i stenar eller betong användas för att mäta djupet. I en bergborrad brunn krävs ofta en nivåmätare, så där får man vara uppmärksam på om smak, lukt eller utseende förändras. Tips för dig med egen brunn Följ grundvattennivåerna på Sveriges Geologiska undersökning. Gör även egna mätningar, om det är möjligt. Anpassa din vattenförbrukning efter grundvattennivån. Ha alltid extra dricksvatten i dunk – det hjälper dig den första tiden. Räkna med 3–5 liter per person och dygn. Ta reda på var du kan hämta dricksvatten om ditt eget vatten inte räcker eller inte går att dricka. Relaterad information Torka - så kan dricksvattnet påverkas Beredskap för dig med egen brunn Aktuella grundvattennivåer Kontakt Anne-Catrin Almer Handläggare vatten E-post till Anne-Catrin Almer Telefon 010-2236396http://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2025-11-05-vatten-i-ett-forandrat-klimat---har-du-koll-pa-din-brunn.htmlhttp://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2025-11-05-vatten-i-ett-forandrat-klimat---har-du-koll-pa-din-brunn.htmlWed, 05 Nov 2025 14:04:18 +0100Våtmarker gör jordbruket mer motståndskraftigt I och med klimatförändringarna ställs inte minst jordbruket inför stora utmaningar – de ställer nya krav på lantbrukaren. Att restaurera eller anlägga en våtmark är en bra försäkring mot vädrets nycker. Text Sofia Ellergård Högre temperaturer, högre avdunstning, förändrade nederbördsmönster och ökat vattenbehov kan få dramatiska konsekvenser för tillgången till vatten i vårt län. Både skyfall och torrperioder kommer att bli mer frekventa och långvariga och båda delarna kan orsaka stora problem. När regnet öser ner riskerar åkrar att översvämmas och grödor dränkas. Erosionsproblem och därmed näringsläckage till sjöar och vattendrag kan uppstå. Under torra perioder sjunker grundvattennivåerna, skördarna krymper och betet till djuren blir knappt. Det är framför allt den östra delen av länet som kommer att bli extra utsatt för torka och behovet av grundvatten och bevattningsvatten kommer att öka dramatiskt. Därför måste vi också lära oss mer om att använda vattnet inom bland annat jordbruket på ett hållbart sätt. Skyddar mot både torka och översvämning Med mer intensiva skyfall och längre torrperioder blir det allt viktigare att kunna jämna ut flödena i landskapet. En våtmark fungerar som en svamp eller en naturlig vattenreservoar – den lagrar mycket vatten när det regnar mycket och frigör det långsamt under torrare perioder. Våtmarker jämnar på så sätt ut vattenflöden och därmed minskar risken för både översvämningar och torka. Effekterna av klimatförändringarna kan också lindras av att restaurera eller anlägga våtmarker för att öka grundvattenbildningen. Lämpligast placeras dessa på genomsläpplig mark (sand/grus) och i närheten av ett befintligt grundvattenmagasin. Även anlagda bevattningsdammar, som till skillnad från våtmarker för grundvattenbildning bör placeras i områden med mer ogenomsläppliga jordarter, bidrar till att säkerställa vattenförsörjningen i jordbruket. Vattnet renas Våtmarker hjälper också till att förbättra vattenkvaliteten. När vattnet får passera genom en våtmark bromsas flödet upp och näringsämnen (framför allt fosfor och kväve), partiklar, bekämpningsmedel och tungmetaller sedimenterar eller fångas upp. Resultatet blir ett renare vatten som rinner vidare ut i sjöar och vattendrag. Dessutom kan det leda det till att gödsel och växtnäring utnyttjas mer effektivt. En annan och minst lika betydelsefull aspekt är vissa typer av våtmarkers klimatnytta. Vid restaurering av utdikade torvmarker pluggas och läggs diken igen. Det får till följd att grundvattenytan höjs och läckaget av växthusgaserna koldioxid och lustgas minskar. Torvbildande våtmarker kan i bästa fall även binda in kol i marken och då blir klimatnyttan än större. En hydrologiskt välfungerande våtmark kan alltså vara en pusselbit i arbetet för att nå klimatmålen. Rikare landskap I en tid då klimatförändringarna gör vädret mer oförutsägbart kan våtmarker fungera som naturens egen försäkring. På köpet blir landskapet rikare. Fåglar, grodor, insekter och fladdermöss hittar livsmiljöer i och i anslutning till våtmarken. Jordbruket gynnas av denna mångfald genom effektivare pollinering och biologisk skadedjursbekämpning. Med andra ord skapar rätt våtmark på rätt plats inte bara en buffert mot klimatets nycker – den stärker också ekosystemen och bygger ett mer hållbart och robust jordbruk för framtiden. Våtmarker skapar motståndskraft mot klimatförändringarna på så många olika sätt och bidrar därför till stabilare förutsättningar och minskad sårbarhet för lantbrukaren. Kontakt Sofia Ellergård Handläggare Landenheten E-post till Sofia Ellergård Telefon 010-2236211http://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2025-11-05-vatmarker-gor-jordbruket-mer-motstandskraftigt.htmlhttp://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2025-11-05-vatmarker-gor-jordbruket-mer-motstandskraftigt.htmlWed, 05 Nov 2025 14:04:13 +0100Så stärker vi Sveriges beredskap – varje dag Landsbygdsnätverket vill synliggöra vad olika myndigheter och medlemsorganisationer gör för att bidra till Sveriges beredskap. I en serie artiklar presenteras olika insatser och perspektiv. Alla aktörer fick svara på samma frågor. Så här svarade Länsstyrelsen i Jönköpings län. Text Landsbygdsnätverket och Länsstyrelsen i Jönköpings län Länsstyrelsen i Jönköpings län har en central roll i Sveriges totalförsvar. Genom samverkan, utbildning och ledning arbetar vi för att stärka samhällets förmåga att hantera kriser och ytterst krig. Här berättar vi mer om vårt arbete, vad fler bör känna till och vilka utmaningar vi står inför. Vad gör ni idag som stärker Sveriges beredskap – stort som smått? – När det gäller totalförsvar är länsstyrelserna den högsta totalförsvarsmyndigheten inom länet och totalförsvaret innebär kortfattat vårt militära och civilt försvar tillsammans. Länsstyrelsen har alltså uppdraget att leda och samordnar aktörer i länet för att säkerställa att samhället kan fungera även vid allvarliga kriser, höjd beredskap och krig. Exempelvis ska länsstyrelsen stötta kommunerna i deras arbete med att identifiera kritiska verksamheter och flöden samt stöttar med övning och utbildningar både gentemot offentlig och privat sektor. Vad skulle fler behöva känna till inom ert arbete med beredskap? – Att alla har ett ansvar i arbetet med att skapa ett robust samhälle! Vi måste se till att vi klarar av att ta hand om oss själva om något skulle inträffa, på så sätt kan resurser och insatser riktas till dem som verkligen behöver den. Som privatperson kan det till exempel vara att ha en god hemberedskap. Som företag eller organisation är det bra att fundera över eventuell förmåga till omställning och hur varsamheten kan vara med och bidra till aktuella behov. Har ni något särskilt exempel, berättelse eller insats som ni vill dela? – Ett exempel på hur länsstyrelsen arbetar med samverkan, ledning och utbildning är en nyligen genomförd övning i landsbygdskommunen Habo. Syftet var att ur ett totalförsvarsperspektiv stärka förmågan till samverkan och ledning mellan kommunens olika aktörer och verksamheter. Under övningen deltog bland annat Polisen, Försvarsmakten, räddningstjänsten, kommunstyrelsen, kommunens VA-förvaltning, äldreomsorg och energibolag. Är det något ni ligger i startgroparna med/ något nytt ni har på gång? – Ja, Länsstyrelsen i Jönköping arbetar med att utveckla förutsättningar för samverkan med näringslivet i länet. Vi vill hjälpa till med att skapa förståelse och engagemang för näringslivets roll i totalförsvaret. Vilka utmaningar ser ni i ert arbete med beredskap? – Det finns såklart många utmaningar när det kommer till ett så stort och komplext område. En av de ganska grundläggande utmaningarna är att det inte alltid är helt tydligt vad man menar när man pratar om beredskap. Sveriges beredskap består av två delar: kris och totalförsvar och det är två olika lagstiftningar som gäller. När man pratar om att vi måste höja vår beredskap måste vi veta vilken del vi syftar på. Till exempel handlar ökad beredskap inom totalförsvaret om att öka robustheten i samhället i stort. Under kris är det mer en enskild händelse. Det är som sagt komplexa frågor. Finns det något samarbete som skulle gynna det ni vill göra? – Ja absolut. Samarbete är en förutsättning för att bygga ett starkt totalförsvar. Det finns få verksamheter eller organisationer som klarar sig helt på egen hand. Redo att räknas Bakom kampanjen Redo att räknas – tillsammans bygger vi Sveriges beredskap står Landsbygdsnätverket. Kampanjen syftar till att visa hur landsbygdernas aktörer – från mat och bränsle till trygghet och samverkan – redan idag spelar en nyckelroll i Sveriges beredskap. Kontakt Gabriella Rådberg Handläggare E-post till Gabriella Rådberg Telefon 010-2236475http://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2025-11-05-sa-starker-vi-sveriges-beredskap---varje-dag.htmlhttp://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2025-11-05-sa-starker-vi-sveriges-beredskap---varje-dag.htmlWed, 05 Nov 2025 14:04:07 +0100Ny hjälp till mark- och fiskevattenägare –vattenytan.se Vill du förbättra vattenkvalitet och förutsättningar för djurlivet i ditt vatten? Besök då vattenytan.se som är en ny webbplats full av tips. Sidan ska underlätta för er som vill ha tips på enkla åtgärder för en bättre fisk- och vattenmiljö. Text David Solstorm Många aktörer som Fiskevattenägareförbundet, Sportfiskarna, Skogsstyrelsen och länsstyrelserna har tagit fram mycket bra material tidigare. En utmaning har dock varit att hitta vad man söker då informationen publicerats på olika ställen. Med vattenytan.se är tanken att man som mark- och vattenägare enklare ska kunna hitta nyttig information, samlad på en plats. Vill ge inspiration – Egentligen var det bara att paketera allt detta och utveckla informationen, berättar Rasmus Linderfalk, fiskerikonsulent på länsstyrelsen och en av initiativtagarna. Vi ville ge inspiration till nya idéer så att arbetet i fiskevårdsområden inte sker på ren slentrian. Att vi utmanar en att tänka till på vad som kan utvecklas i hur vi tar hand om våra fiskbestånd och deras miljö. Från början var planen att skapa en webbplats med åtgärdsförslag för fiskevårdsområden som kan vara till nytta för alla som inte har ekonomisk möjlighet att ta fram en specialanpassad fiskevårdsplan för sitt område. – Ganska snart insåg vi att vi också ville utveckla informationen till att även inkludera åtgärder som fiskevårdsområden själva inte bestämmer över, utan där de är beroende av andra markägares insatser för att till exempel förbättra vattenkvaliteten, säger Adam Johansson, konsult på länsstyrelsen och en av initiativtagarna till vattenytan.se. Utveckla fisket Sagt och gjort, arbetet drogs igång och en ny webbsida byggdes. I arbetet involverades många olika kompetenser. Med små medel blev det en informationsbank för alla som vill utveckla fisket och miljön för att skapa bättre förutsättningar för sina fiskbestånd. Informationen är framtagen ur Jönköpings läns perspektiv. Fokus är därför på de fiskarter som är viktiga för fisket här och de miljömässiga utmaningar som finns för vattnen i ett regionalt perspektiv. – Men med anpassningar skulle den kunna fungera som ett stöd för fiskevårdsområden och markägare vid vatten i hela landet, menar Adam Johansson. Fiskevårdsområden Jönköpings län har drygt 200 fiskevårdsområden och totalt cirka 10 000 fiskevattenägare som har del av fiskevattnet i dessa områden. De flesta fiskevattenägare är också markägare och har marker i anslutning till sjöar eller tillrinnande vattendrag. Kontakt Therese Helgesson Handläggare fiske E-post till Therese Helgesson Telefon 010-2236338http://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2025-11-05-ny-hjalp-till-mark--och-fiskevattenagare--vattenytan.se.htmlhttp://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/natur-och-landsbygd/information-till-verksamma-pa-landsbygden/tidskriften-forvetet/publicerade-artiklar-forvetet/2025-11-05-ny-hjalp-till-mark--och-fiskevattenagare--vattenytan.se.html