Stigande vatten i samhällsplaneringen
En handbok för fysisk planering i översvämningshotade områden. Västra Götalands och Värmlands län.

Foto: Gunnar Åkerlund
Kommunikationsinsatser just nu
Länsstyrelsen bjuder under mars och april 2012 in politiker och tjänstemän i länets kommuner till nio informations- och utbildningsdagar med utgångspunkt i handboken Stigande vatten.
Mer information om utbildningarna med länkar till anmälan
Vattnet stiger i länet
Västra Götalands län bedöms enligt klimatprognoserna vara ett av de områden i Sverige som kommer att drabbas hårdast av ökad nederbörd. Detta kommer särskilt att påverka Vänern, men även landområden kring övriga sjöar och vattendrag. Den globala havsnivåns beräknade höjning förväntas även ge påtagliga konsekvenser för Göteborg stad och Bohuskustens städer och samhällen. Översvämningsrisken är redan ett överhängande hot i dagens klimat. Stora översvämningar har orsakat störningar i viktiga samhällsfunktioner vid flera tillfällen och platser i länet under 2000-talet.
Samtidigt planeras ny bebyggelse i hög takt längs länets kust, sjöar och vattendrag – ofta i områden som har drabbats av översvämning eller ligger utsatt till. Att planera och bygga nytt innebär stora investeringar för samhället och bebyggelsen ska stå i lång tid framöver. Det är därför av största vikt att ta hänsyn till översvämningsriskerna och kommande klimatförändringar vid planering av all ny bebyggelse.
Planering för stigande vatten – en handbok
Länsstyrelserna i Västra Götalands och Värmlands län har tagit fram ett regionalt planeringsunderlag i form av handboken Stigande vatten – en handbok för fysisk planering i översvämningshotade områden. Syftet är att hjälpa länens 65 kommuner att ta hänsyn till översvämningsrisken vid planering av ny bebyggelse och bidra till att risken för översvämning av bebyggelse minskar.
Handboken ger rekommendationer om vad som är lämplig markanvändning och visar hur planering och design kan skapa en helhetssyn som minskar risken för negativa följder av översvämningar. I handboken finns även förslag på anpassningsåtgärder med inspirerande exempel från andra länder där man arbetar aktivt med att göra plats för mer vatten i stadsbilden, tillföra mycket grönska och designa byggnader som tål att översvämmas.
Kunskapsunderlag och bedömning av planer
Länsstyrelsen har enligt Plan- och bygglagen (2010:900 11:10) skyldighet att se över kommunernas planer med hänsyn till risken för olyckor, översvämningar och erosion, så att marken är lämplig för bebyggelse och människors hälsa och säkerhet inte äventyras. I värsta fall kan Länsstyrelsen behöva upphäva en detaljplan som inte beaktat översvämningsrisken på ett godtagbart sätt. Med handboken ger Länsstyrelsen rekommendationer på vad som är lämplig markanvändning och pekar bland annat på att ny bebyggelse i första hand bör lokaliseras till områden som inte hotas av översvämning. Framför allt bör sårbara funktioner som samhällsviktig verksamhet inte utsättas för risken att översvämmas. Handboken ger kommunerna stöd i planarbete och utgör ett underlag för Länsstyrelsens bedömning av planer.
Handboken är även ett viktigt bidrag inom Länsstyrelsens regeringsuppdrag, att driva på och samordna det regionala arbetet, att anpassa samhället till ett förändrat klimat.
Samverkan på bred front
Översvämningsproblematiken har inga administrativa gränser. Samsyn bör gälla för alla kommunerna kring Vänern och längs ett vattendrag, oberoende av kommun- eller länsgränser. Därför beslutade Länsstyrelserna i Västra Götalands och Värmlands län i januari 2011, att samverka kring ett regionalt anpassat planeringsunderlag. Handboken har under arbetet varit ute på remiss hos samtliga 65 kommuner i länen och hos berörda myndigheter som har getts möjlighet att lämna synpunkter.
Handboken har även tagits fram i ett nära samarbete samhällsplaneringssidan och beredskapssidan på Länsstyrelserna. För ett lyckat resultat måste frågan hanteras ur ett brett samhällsplaneringsperspektiv, där risk- och sårbarhetsfrågorna hanteras parallellt med kommunernas översiktliga planering och den löpande detaljplaneringen. Det behövs bred kompetens och samverkan över såväl kommungränser som mellan kommun, exploatör, förvaltare och myndighet.