Att förutse och förebygga är grundläggande för en bra krisberedskap och ett gott säkerhetsarbete. Därför ska myndigheter kontinuerligt analysera vilka risker och sårbarheter som finns inom ansvarsområdet. Risk- och sårbarhetsanalyserna utgör en viktig del i myndigheternas riskhantering.
Risk- och sårbarhetsanalyser som en del av helheten. Foto: Illustration: Myndigheten för samhällsskydd och beredskap
Statliga myndigheter ska göra en risk- och sårbarhetsanalys enligt förordning (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap (krisberedskapsförordningen). Kommuner och landsting har samma skyldighet enligt lag (2006:544) om kommuner och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap (LEH).
Den förebyggande verksamheten syftar till att minimera antalet olyckor och kriser samt effekterna av dessa genom att vidta förebyggande och sårbarhetsreducerande åtgärder. En helhetssyn i säkerhetsarbetet är därför viktigt för att få ett så effektivt arbete som möjligt. De analyser, planer och övrigt arbete som genomförs inom säkerhetsområdet bör ha en tydlig koppling till varandra.
Riskområden
För att få en helhetssyn i riskidentifieringsprocessen är det viktigt att de händelser/förhållanden som kan uppstå analyseras ur ett helhetsperspektiv. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) beskriver i sin vägledning för risk- och sårbarhetsanalyser fem huvudsakliga riskområden som kan utgöra grunden i riskidentifieringen. (Naturolyckor, Olyckor, Teknisk infrastruktur och försörjningssystem, Antagonistiska hot och social oro och Sjukdomar)