Inventering av mosippa i Västmanlands län 2013

Löpnummer:
2014:14
Diarienummer:
 
ISBN/ISSN-nr:
 
Publicerad:
2014
Sidantal:
37 + 67
År 2013 genomfördes en heltäckande inventering av mosippa Pulsatilla vernalis i Västmanlands län. Inventeringens mål var att uppskatta antalet plantor vid varje lokal, bedöma lokalernas status samt avgöra vilka åtgärder som behöver genomföras för att långsiktigt bevara arten i länet.

Totalt besöktes 50 lokaler där det funnits mosippa förut. Vid 28 lokaler fanns mosippa fortfarande kvar. Totalt inräknades minst 409 plantor med 898 blomstjälkar samt minst 1054 bladrosetter. Både helt nya lokaler och nya dellokaler hittades i samband med inventeringen. De nytillkomna lokalerna beror dock inte på nyetablering utan ska snarast ses som kvarstående rester från vad som en gång har varit större förekomster. Av de lokaler där växten inte påträffades betraktas tolv (12) som helt utgångna. Vid de elva (11) som återstå kan arten eventuellt finnas kvar. De senaste 200 åren är mosippa känd från 83 lokaler i länet, vilket innebär att endast en tredjedel av lokalerna återstår idag. Om försvinnandet fortsätter i samma takt som det gjort sedan mitten av 1970-talet, så skulle arten var helt försvunnen om cirka 40 år.

Mosippan är beroende av störning. Den hittas ofta intill vägar och stigar i tallskog, nära grustäkter samt i trädfria kraftledningsgator. I länet hittas en betydande andel (38 %) även på kalkhällmarker vid Sala. Sala kommun är också den kommun som hyser flest plantor, hela 71 % av samtliga som inräknades 2013. Här är det framför allt tre områden som utmärker sig – Salakalken, Salbohed och Skatslätten.

Resultatet från inventeringen visar att de plantor som har flest blommor står ljusöppet och att ett av de allvarligaste hoten mot mosippan idag uppkommer då de skogar de står i förmörkas genom t.ex. inväxande gran. Utebliven blomning innebär att produktionen av frön stoppas och att det i slutändan kan leda till att växten upphör att existera vid den specifika platsen. Ett annat problem som försvårar föryngringen är att fältskiktet av framför allt ris och mossa, av olika orsaker, har tillåtits bli allt tjockare. De frön som släpps riskerar därmed att aldrig hamna i växtfria ytor där de slutligen kan gro. Vid inventeringen noterades endast tre lokaler med unga plantor som ännu inte hade blommat någon gång tidigare. För att få igång föryngringen och vända trenden för mosippan behövs åtgärder. De flesta är tämligen enkla att genomföra och i rapporten ges generella åtgärdsförslag och specifika förslag för varje lokal. En viktig uppgift för framtiden är att föra ut information om mosippa. Vi måste dels informera om var lokalerna finns för att undvika att fler lokaler förstörs på grund av okunskap. Vi måste även informera om vilka åtgärder som är lämpliga att genomföra för att gynna mosipporna

Rapporten är uppdelad i två delar. En huvudrapport samt en redovisning över varje lokal.
Kommentar: