Barsta kapell

Barsta kapell ligger på en höjd i det gamla fiskeläget Barsta. Det vackert dekorerade 1600-talskapellet användes både till gudstjänster och som förvaringsbod för säsongsfiskare.

Historik

Längs Västernorrlands kuststräcka mellan Sundsvall och Örnsköldsvik finns flertalet ålderdomliga kapell långt ute i havsbandet. Flera av dessa kapell uppfördes under 1600- och 1700-talen. Tolv stycken finns bevarade i Ångermanland och tre stycken i Medelpad. 

Gävlefiskarna

Fisket längs södra norrlandskusten var från 1500-talet och framåt en viktig inkomst inte bara för de bofasta invånarna utan även för de så kallade Gävlefiskarna. 1542 förklarade Gustav Vasa att samtliga strömmingsfisken och fiskelägen i Ångermanland var kungens rättmätiga allmänning. 1557 fick fiskare från Gävletrakten privilegium att fiska längs Ångermanlands kuster. Som motprestation skulle var femtonde tunna fisk lämnas i skatt till kronan.

Det var inte bara fiskare från Gävle som varje vår kom seglandes, även fiskare från Öregrund, Strängnäs, Södertälje, Nyköping, Stockholm med flera kom upp för att bedriva säsongsfiske under sommarmånaderna. Detta säsongsfiske hade sin största omfattning under 1600- och 1700-talen och varade under hela 1800-talet, men dock i mindre utsträckning, för att helt upphöra i början av 1900-talet. I femton byar i Kramfors kommun, Barsta Nordingrå socken, skriver man att det under en period på 1700-talet fanns tolv fiskare i Barsta fiskeläge. Hälften var bofasta och den andra hälften Gävlefiskare.

Byggandet av kapellet

Initiativet till att bygga Barsta kapell kom 1654 från kyrkoherden i Nordingrå, Nikolaus Bozaeus. Arbetet med att uppföra kapellet påbörjades 1665 och ansvaret lades på fiskarna, både de bofasta och Gävlefiskarna. När kapellet tio år senare stod klart användes det både till gudstjänster och som förvaringsbod. Inför vintrarna hängde fiskarna upp sina redskap och nät i taket, krokarna från denna tid finns fortfarande kvar.

Målningar

1699 kom Roland Johansson Öberg och målade innertaket med motiv hämtade från bibeln. Målningarna illustrerar flera händelser. Vi kan bland annat se Kristus i samtal med Nicodemus ur Johannes Evangelium tredje kapitlet eller när Jacob brottas med guds ängel, ett parti som är hämtat ur första Moseboken 32 kapitlet, 22 versen. Roland Johansson Öberg tror man var son till en bonde från Norra Ulvön utanför Örnsköldsvik. Det var även han som 1719 gjorde målningarna i Ulvö gamla kapell, Örnsköldsviks kommun.

Behov av restaurering

Barsta kapell användes från dess att det stod färdigt 1665 till in på början av 1900-talet. 1931 uppmärksammade Theodor Hellman, grundaren av Murberget Länsmuseet Västernorrland, Barsta kapell. Kapellet var då i mycket dåligt skick, taket läckte och takmålningarna var delvis förstörda. Till skillnad från flera andra kapell i landskapet hade Barsta undgått de ombyggnadsfaser som frireligiösa strömningar fört med sig kring sekelskiftet 1900, istället hade man låtit det förfalla. Hellman tog upp en korrespondens med Riksantikvarieämbetet om byggnadens kulturhistoriska värde och 1936 påbörjades en restaurering.

Restaureringen blev relativt omfattande. Ytterväggarna frilades genom schaktning och stengrunden justerades. Ytterväggarna fick ny panel, men en del äldre panelbrädor återanvändes. Det gamla spåntaket revs bort och nytt lades. Fönsterluckorna på södra väggen togs bort och nya tillverkades med de gamla som förlaga. Även de gamla fönsterfodren byttes i viss mån. Även interiört genomfördes restaureringsinsatser. Golvet justerades, vissa bänkar byttes och takmålningarna konserverades.

Kyrklig verksamhet

Efter att restaureringen slutförts började man åter att använda kapellet för kyrklig verksamhet under sommartid. 1966 byggde man en ny klockstapel på kapellets framsida och 1968 togs spåntaket från 30-talet bort och ett nytt tak av spjälkade spån lades. 1972 reparerades kapellets ytterväggar och 1990 köpte kapellaget den mark som idag tillhör fastigheten Barsta 1:57. 1996 konserverades målningarna återigen av Murberget, Länsmuseet Västernorrland.  

Beskrivning

Kapellet har formen av en rektangel, cirka 8,5 gånger 7 meter lång. Ingången finns på gavelsidan mot väster. Byggnaden är uppförd i handbilat liggande timmer ovanpå golvsyllar som vilar på en stengrund av runda naturstenar. Fasaden är klädd med snedfasade sågade och huggna stående bräder. De timrade knutarna är inklädda. Gavlarna är förstärkta med två vertikala följare i fyrkantstimmer.

Hela byggnaden är tjärad. En trappa i trä leder upp till entrén. Dörren är låg och bred. Dörrbladet består invändigt av stående plank som hopfogats med två naror av bräder samt två långa bandgångjärn av smide. Utsidan är klädd med spikade diagonalställda bräder i fyra fält som bildar en romb i mitten. Låset är smitt och infällt.

På dörren hänger en offerbössa av koppar som är uppfäst med två järnbeslag. Den är troligen från 1700-talet och försedd med hänglås. I kapellet finns två fönster. Taket är ett sadeltak med huggna spån och har en utkragande takfot. 

Klockstapeln står mot den västra gaveln och är rest av två stycken smala stockar. Stockarna går från marken upp genom taksprånget på den högra sidan av kapellets entré. Längst upp kröns konstruktionen av ett litet sadeltak klätt med spån. Under det lilla taket hänger en malmklocka.