Världsarvet Höga Kusten

Ett världsarv är en kultur- eller naturmiljö som anses så unik och värdefull att det är en angelägenhet för hela mänskligheten att bevara den. Världsarven utses av FN-organet UNESCO. Idag har Sverige 15 världsarv varav Höga Kusten är ett.

Världsarvslogga

Höga Kusten blev utsedd till världsarv år 2000. Grunden till detta är den geologiskt sett snabba och stora landhöjningen efter den senaste inlandsisen.

Isen var som tjockast, cirka 3 kilometer, vid nuvarande Ångermanlandskusten och tryckte ner jordskorpan. När isen började dra sig tillbaka för ungefär 20 000 år sedan, började landet höja sig igen. Ingen annanstans i världen har den totala landhöjningen varit så stor som i Höga Kusten-området. Som mest var jordskorpan nedpressad 800 meter.

Sedan isen smält och havet började bearbeta landskapet, har landet höjts 286 meter i förhållande till havsytan.

 

Utsikt från Slåttdalsskrevan.

Höga Kusten utvidgades med Kvarkens skärgård 2006. Tillsammans bildar de en enastående geologisk helhet och ett gränsöverskridande världsarv. Höga Kustens branta stränder och Kvarkens flacka och låga kust är varandras topografiska motsatser. De är unika exempel på pågående geologiska och biologiska processer där landhöjningsfenomenet präglat landskapet.

Avståndet mellan de två delområdena är cirka 150 km och består av 7000 kobbar och skär. Landet stiger med 8- 8,5 mm per år och på så vis uppstår cirka 1 km² nytt land varje år.  Landhöjningen kommer att resultera i en fast landförbindelse över Kvarken om cirka 2 500 år.