Gudmundstjärn - ett skogshemman från självhushållets tid

Den gamla gården Gudmundstjärn är från slutet av 1700-talet. Här hittar du en vacker gårdsmiljö med ett 20-tal byggnader som bildar ett riksintressant byggnadsminne. Husen omgärdas av ett äldre odlingslandskap med ängs- och hagmarker.

Under sommarens helger får besökare ta del av gårdens historia, gamla hantverk och sysslor på gården. Då finns även möjlighet att köpa fika. Inom närområdet finns det vandringsleder, skogsstigar med vindskydd och grillplatser. Skogskojorna är tillgängliga även vintertid.  

Syftet med reservatet är dels att restaurera och bevara den kultur- och naturmiljö som finns på Gudmundstjärn, dels att hålla området tillgängligt för allmänheten och att demonstrera de olika anläggningarna i verksamhet.

Byggnaderna är skyddade som byggnadsminne.

Olof Pärsson kom först

Gården Gudmundstjärn anlades som nybygge i slutet av 1700-talet. Nybyggaren hette Olof Pärsson och var son till en annan nybyggare bara några kilometer väster om Gudmundstjärn.  Han förvandlade skogen till åker och äng och byggde boningshus, ladugård och lador Han skaffade även kreatur. Han hittade så småningom en kvinna som han gifte sig med. Hon dog 1792 och Olof träffade snart en ny kvinna. Med dessa båda kvinnor fick han åtta barn, men bara fyra levde till vuxen ålder.

Olof Pärsson och hans kvinnor arbetade hårt. Men trots allt slit ville det som växte på den odlade jorden och det boskapen producerade inte räcka till brödfödan. Levnadsbetingelserna var till en början allt annat än goda. Men det blev bättre med åren och innan Olof lämnade över till sonen Nils Olofsson år 1831 hade mycket hänt på Gudmundstjärn.

Fler byggnader

Ett nytt boningshus hade uppförts (den äldre av de mangårdsbyggnader som finns kvar i dag). Det hade dessutom byggts till efter något årtionde. När den förste bonden drog sig tillbaka fanns också skvaltkvarn, loge, bagarstuga, vedbod, härbre och smedja.

Sonen Nils var sjuklig och under hans 23 år som hemmansåbo - nybygget hade blivit hemman då - utvecklades inte självhushållet särskilt mycket. Han byggde dock bastan år 1836, ett hus där man eldade för att torka säden.

Den driftiga Sara-Lena

Nils Olofssons dotter Sara Lena tog sedan över tillsammans med sin man Erik Jonsson. Sara Lena var en mycket driftig kvinna. Under hennes tid byggdes den vattendrivna, grovbladiga ramsågen. En fäbod anlades och redan 1863 installerades en vattenledning av genomborrade trästockar.

Sara Lena var en mycket ovanlig kvinna för sin tid. Hon var mera lagd åt "karlgöra" än åt hushållsbestyr och annat "kvinnligt". Hon deltog själv i en del nybyggnationer och hon tillverkade möbler på egen hand.

Den siste brukaren

Sara-Lenas driftighet, initiativkraft och skaparförmåga ärvdes av sonen Nils Olof Eriksson som kom att bli den siste bonden på Gudmundstjärn. Sista generationen kom att bli hans tre döttrar som arbetade på gården ända upp i vuxen ålder. Nils Olof byggde snickarbod och spånhyvel och installerade kvarn och tröskverk i såghuset. Han byggde ett nytt boningshus när han skulle gifta sig och en ny, modern ladugård så sent som 1929.

På 1920-talet genomförde han ett Vild-Hussen-projekt i miniatyr då han grävde hundratals meter diken för att sänka vattenytan i tjärnen.

Nils Olof Eriksson dog 1943 och året därpå övergavs gården. Hemmanet såldes till Indals kommun, som numera ingår i Sundsvalls kommun.

Självhushåll

Gudmundstjärn var ett av de sista riktiga självhushållen i vårt land där nästan allt som behövdes för överlevnaden producerades på gården. Så sent som på 1940-talet när gården övergavs var det bara ett fåtal saker som köptes utifrån. Fem generationer i rakt nedstigande led bodde här och för varje ny generation tillkom ett antal nya hus för olika ändamål. Som mest fanns här ett 30-tal byggnader.

Själva gården Gudmundstjärn har fått namn av den intilliggande tjärnen. Den har i sin tur namngivits efter en tragisk händelse på tjärnen. En sensommardag 1694 skulle bonden Gudmund Pärsson och hans piga åka flotte över tjärnen. Flotten välte och både Gudmund och pigan försvann i djupet och drunknade.  

Under alla de 165 år som Gudmundstjärn fungerade som självhushåll tillverkade kvinnorna på gården de kläder som behövdes. Ull kardades och spanns. Lin odlades, rötades, bråkades och häcklades. Det vävdes och syddes. Vadmal stampades i egen vadmalsstamp.

Maten var också av egen tillverkning. Kött och fisk saltades ner för kommande behov. Av mjölken gjordes ost och messmör och av grädden kärnades smör. Det bakades tunnbröd i storbak som pågick i flera dagar höst och vår. Salt, socker, strömming och några saker till måste av förklarliga skäl köpas utifrån. En del av dessa varor bytte man till sig mot hemkärnat smör. Andra betalades kontant för pengar som man fått för djur som sålts eller för skog som avverkats på den ganska stora skogsarealen.

Väg med någorlunda framkomlighet kom först 1961 då den nuvarande skogsbilvägen bröts. Men då var Gudmundstjärn för länge sedan avfolkat.

Fältgentiana (Gentianella campestris).

Ängsflora

På ängs- och hagmarkerna på Gudmundstjärn finns arter som till exempel slåtterfibbla, bockrot, ormrot, norrlandsviol och stagg. Dessa har klarat sig kvar, framför allt på torra och näringsfattiga ytor. Där gick igenväxningen inte så fort efter det att hävden upphörde i slutet av 1940-talet. Traditionell slåtter, bete med får, nötkreatur och häst, kombinerat med successiva utglesningar av busk- och trädskikt, har under de senaste 25 åren bidragit till att ängsfloran överlevt.

Särskilt anmärkningsvärt är att fältgentiana påträffats vid Hästhagen. Fältgentiana räknas till de mer exklusiva ängsarterna som försvinner ganska snabbt när hävden upphör. Arten är en bra indikatorart för värdefull ängsmark. Målet för skötseln av all före detta ängsmark i reservatet är att den skall hävdas genom årlig slåtter och efterbete så att de hävdberoende arterna kan finnas kvar i livskraftiga bestånd.

Betad skog

Skogsmarken inom reservatet består till större delen av gran- och tallskog med en ålder av 100 - 150 år. Merparten har tidigare gallrats eller genomhuggits och i sydöstra delen finns ullticka på enstaka granlågor.

För att återskapa den gamla luckiga, betade skogen ska utglesning ske i vissa delar och boskap åter släppas på bete.


 Fakta Gudmundstjärn

Bildades: 1983
Storlek: 68 hektar
Kommun: Sundsvall
Skyddsform: Naturreservat
Läge: Nordväst om Bjässjön i Indal. Från Sundsvall tar du väg 86 mot Indal, från Indal skyltat fram till Gudmundstjärn.
Reservatskarta
Service: Parkering, husvagnsuppställning, informationsskyltar, stigslinga. Servering och guidning efter beställning.

Gudmundstjärn

Get Microsoft Silverlight