Brämön - branta klippstränder och orkidérika skogar

Brämöns naturreservat omfattar öarna Brämön och Kalven med undantag för Sanna och Brämöhamn. Den branta nordvästsidan ger ön en karaktäristisk profil som syns vida omkring. Inslag av kalkrik jordmån har gett upphov till en artrik flora. Enklast tar du dig hit med båt från Lörudden i södra Njurunda.

Syftet med reservatet är att skydda ett oexploaterat och ostört kustområde, där skog, våtmarker och stränder huvudsakligen får utvecklas fritt efter naturligt förekommande processer.

Större delen av naturreservatet är av Regeringen antaget som Natura 2000-område enligt art- och habitatdirektivet samt fågeldirektivet. Två områden har beträdnadsförbud för att skydda fågellivet, se reservatsbeslutet till höger.

De två fiskelägena i norr och lotsplatsen i Sanna ingår inte i reservatet.

Varierad natur

Brämön består av karga bergknallar med artfattig hällmarkstallskog i norr och väster som successivt övergår i fuktigare dalstråk, bitvis örtrik granskog och flera mindre myrmarker mot öster och söder. Kombinationen av kalkinslag i marken och ett klimatiskt gynnsamt läge gör öns kärlväxtflora unik. Stränderna består främst av klippor och block i norr medan det i söder även finns fina sandstränder.

Kustfågel

Fågellivet består bland annat av svärta, fiskgjuse, roskarl och tjäder som häckar på ön. Förbisträckande fågel är till exempel tobisgrissla, rödbena, ejder, vigg, stor- och småskrak som gärna utnyttjar vindskyddade platser som Brämösundet och Kalvsundet. En länstäckande kustfågelinventering genomfördes 1999 varvid en rad arter kustfåglar noterades utmed Brämön och Kalven. Bland annat registrerades 15-20 par svärta, 50-75 par fiskmås, 75-100 par gråtrut och 20-30 par silltrut.

På skäret utanför Sörviken, "Kamsen", liksom på Kalvens sydöstra udde häckar ett 20-tal par silltrutar, ett 10-tal par silvertärnor samt roskarl.  Från Brämön har även noterats järpe, törnskata, göktyta, kornknarr, kärrsångare, näktergal och lundsångare.        

Sälar och salamander

Bland däggdjuren förekommer bland annat älg, rådjur, skogshare, räv, ekorre och mink. Bävern har efter en lång tids frånvaro åter etablerat sig i kustbandet och har under senare år observerats i bland annat Kalvsundet. Sälstammen har börjat återhämta sig och gråsäl påträffas numera återigen regelbundet i vattnen runt Brämön och Kalven. Vikare observeras mera sporadiskt.        

I hällkar på båda öarna har mindre vattensalamander påträffats. I Rudtjärn förekommer bland annat blodigel och ruda.

Skogsknipprot.

Artrik flora

Redan på 1800-talet uppmärksammades Brämöns artrika flora av botanister. Cirka 450 olika växtarter varav hela 16 orkidéer har noterats från ön. Den största artrikedomen finns på de kalkpåverkade norra delarna av ön. Längs stigen som går söderut från Norrhamn mot Rudtjärn kan man i juni uppleva blommande, väldoftande nattvioler och lite senare på sommaren skogsnycklar. Har man riktig tur kan man också få syn på blodnycklar och nästrot.

I ett stråk från Rudtjärnen och norrut finns ett antal kalkpåverkade myrar där det bland annat har påträffats myggblomster, tvåblad, blodnycklar och sumpnycklar. Här är även sällsyntheter som kärrbräken och skogsknipprot funna. Brunag  och småsileshår är andra mindre vanliga växtarter som kan påträffas på Brämöns myrar.

På Brämön finns också en intressant strandvegetation med bland annat gultåtel, strandglim  och ormtunga. Längs den nordöstra stranden har påträffats sällsyntare växter som vejde, kustarun, vildlin och gul svärdslilja. På stränderna och även intill myrmarkerna förekommer den sydliga klibbalen  som har blanka och rundare blad än den vanliga gråalen. Klibbalens stam har också en grövre och ojämnare bark än gråalen.

På torrbackarna i och kring Norrhamn och Sanna har noterats sydliga växtarter som darrgräs, råttsvans, vårförgätmigej  och backlök. Brämöns vegetation karaktäriseras i övrigt av karga bergknallar med artfattig hällmarkstallskog som successivt övergår i mer produktiv mark med fuktigare dalstråk, bitvis örtrik granskog och mindre myrmarker. Skogen är till större delen äldre än 100 år och hyser ett relativt rikligt inslag av betydligt äldre träd. Observera att samtliga orkidéer är fridlysta och inte får plockas.

Geologi

Brämöns berggrund består av migmatiserad (granitblandad) gråvackegnejs. Block av kalksten påträffas framförallt på den östra och norra stranden av Brämön. Dessa block liksom även finare material har sannolikt transporterats av inlandsisen i en nordost-sydvästlig riktning från ett kalkområde (ortocerkalk) på havets botten nordost om Brämön.

Även mindre inslag av grönstenar som amfibolit och gabbro förekommer. De lösa avlagringarna i övrigt domineras till följd av tidigare svallning huvudsakligen av sandig morän. Vid Kalvsundet samt på Brämöns sydvästra del finns ett flertal vikar med fin sandstrand. Landhöjningsfenomen som avsnörningsvikar och klapperfält förekommer på såväl Brämön som Kalven.

Brämöns historia

Skriftliga källor om Brämön finns från 1400-talet och behandlar nyttjandet av de goda fiskevattnen kring öarna. År 1545 fråntog Gustav Vasa kustbefolkningen den urgamla rätten till fritt fiske. I fortsättningen måste den som ville fiska betala var 15:de tunna strömming i skatt. En period hade Gävlefiskarna ensamrätt på fisket. År 1621 fick istället Sundsvalls stad fiskerätten. Till att börja med arrenderades denna ut till Gävlefiskarna men med tiden kom allt fler fiskare på Brämön från Sundsvall. Kapellet i Norrhamn är uppfört 1624 av Gävlefiskarna.

Man flyttade ut på våren när isen försvunnit och stannade tills isen på nytt började hindra fiske och sjöfart. Det omnämns att både småkreatur och hästar togs med till ön. 1828 anges i en lantmäteriförrättning att "mulbetet vore högst otillräckligt för den boskap af 50 kor och 110 getkreatur, fiskerskapet som utgjorde något öfver 30 hushåll, måste ha under vistandet".

År 1825 yrkade lotsdirektören på att hela Brämön och Kalven skulle upplåtas för lotsar som skulle stationeras där. Den nya lotsplatsen vid Sanna fick fyra lotsar och två lärlingar. Fyren på norra Brämön byggdes 1859 och fyrfolket började bo året om på ön. Efter stadsbranden i Sundsvall 1888 började även lotsarna i större utsträckning bo permanent på ön. När lotsarna blev fler köpte de stugor även i Hamn och Viken (Norrhamn).

År 1936 upphörde lotsplatsen på norra delen av ön och hela lotsverksamheten förlades åter till Sanna. Då fanns på norra Brämön tolv lotsar, fem fiskare och nio sommargäster. Den siste yrkesfiskaren lämnade ön 1949. Samma år byggdes nuvarande fyr öster om Norrhamn. Brämö lotsplats upphörde helt och hållet 1965 i och med att Sundsvalls lotsplats byggdes på Spikarna (Alnön). Fyren automatiserades 1972 och därmed flyttade även fyrpersonalen från ön.

Äldre markanvändning

Det äldre kartmaterialet med tillhörande handlingar visar att Brämön var starkt utnyttjad av folk och kreatur under 1700- och 1800-talen. Stora delar av ön betecknas som berg och skogsmark av sämre beskaffenhet som gav ringa mulbete. De för betet värdefullaste områdena var "Slätten" vid bäcken söder om Norrhamn samt några av myrarna. 

Någon slåtter verkar inte förekomma utan det foder som behövdes transporterades ut till ön från fastlandet.  På båda sidor om bäcken norr om Rudtjärnen fanns gamla svedjor som år 1828 var återvuxna med skog. Betandet och trampet från allehanda tamboskap torde med tiden ha blivit tämligen intensivt och givit prägel åt såväl öppen mark som skogsmark på öarna. I kombination med uttag av brännved och virke till hus, bryggor, måste detta ha resulterat i med dagens mått mätt relativt glesa skogsbestånd närmast bebyggelsen i Norrhamn och Sanna. I och med att öarnas bofasta befolkning successivt minskade blev sannolikt även skogsbetet allt mindre. 

Under perioden 1895 till mitten av 1970-talet utnyttjas skogen gradvis allt hårdare genom skogsbruk. De för den biologiska mångfalden största och mest negativa avverkningarna skedde sannolikt först i och med hyggesupptagningarna under efterkrigstiden. En sänkning av Rudtjärns yta med två till tre decimeter utfördes i början av 1900-talet. Anledningen till åtgärden är oklar men fick till följd att tjärnen kom att avvattnas mot söder och inte som tidigare genom bäcken norrut.


 Fakta Brämön

Bildades: 2004
Storlek: 1550 hektar
Kommun: Sundsvall
Skyddsform: Naturreservat, Natura 2000
Läge: Till Brämön tar man sig enklast med båt från Lörudden i södra Njurunda. Båttransport måste man själv ordna i Lörudden. Lämpligast går man i land i Brämöhamn (Norrhamn) eller i Sanna. Vid blåsigt väder är det inte möjligt att gå in med båt i Brämöhamn.

Obs! Beträdnadsförbud inom två områden råder 15 april - 15 augusti.
Reservatskarta
Service: Informationsskyltar, stigar, rastplatser med eldstäder, vindskydd

Brämön

Get Microsoft Silverlight