Efterbehandling av täkter

Norakammen i Sorsele

Varför måste man efterbehandla?

Isälvsdeltan och grusåsar, som bildades av inlandsisen för 10 000 år sedan, utgör ofta framträdande delar av landskapet. En täkt innebär ett ingrepp i landskapsbilden och kan också med felaktig eller otillräcklig planering, ge långsiktiga skador på miljön. Det är därför av största vikt att efterbehandling planeras lika noga som man planerar öppnande och drift. Med en efterbehandling ger man området en god chans att åter bli en naturmiljö, om inte annat är planerat, och man visar tydligt att någon bryr sig om och värnar om området. Alla som ansvarar för en täkt måste, enligt miljöbalken, planera och efterbehandla den.

Hjukenåsen i Vindelns kommun

En bra planering krävs!

En återställning till det ursprungliga landskapet är inte möjligt. Stora fysiska förändringar är gjorda och de nya formerna måste efterbehandlas så att de smälter in i det omgivande landskapet.

För detta krävs en bra planering. Ett exempel på detta är den efterbehandlade grustäkten ovan. Täkten stängdes 1974 men planades inte ut efter gängse regler med hänsyntill landskapets karaktär. Branta slänter och stora täkter försvårar annars återväxten och ökar erosionsrisken. Därför rekommenderas en successiv efterbehandling som underlättar för vegetationen att etablera sig samtidigt som avbaningsmassorna bättre kan tas till vara. Dessutom sprids kostnaderna för efterbehandlingen över flera år.

Mer att läsa

Tagande av marksubstans, Miljöministeriet, markanvändningsavdelningen, Helsingfors 1994

Grustäkt över och under grundvattenytan, Naturvårdsverket och Grus- och makadamföreningen, 1995

Grustäkters påverkan på grundvattnet - En kunskapsöversikt, Anna Sander, SNV 1995

Förekomster av backsvala, Riparia riparia och mindre strandpipare, Charadrius dubius, inom gus- och sandtäkter i Umeå kommun

Ny grönska efter grustäkt, Naturvårdsverket, SNV PM 1325 Grustag och stenbrott, Henning E. Segerros 1976, ISBN 91-01-039978-7