Riksintressen
Riksintressen och andra allmänna intressen för hushållning av mark- och vattenområden framgår av miljöbalkens 3 och 4 kapitel.
Miljöbalkens primära syfte är att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö.
Syftet med miljöbalkens hushållningsbestämmelser i 3 och 4 kap. är att främja en god hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. Miljöbalken har övertagit naturresurslagens (NRL) regler om utpekande av riksintressen, dvs. särskilda områden eller anläggningar som har ett stort värde eller stor betydelse i ett nationellt perspektiv. Åtgärder som påtagligt kan komma att skada ett riksintresse får inte komma till stånd. Dessa regler ska tillämpas vid beslut om tillstånd mm. enligt miljöbalken såväl som enligt plan- och bygglagen och en rad andra lagar.
Ett utpekande av riksintresse innebär ett anspråk på att ett område antingen ska bevaras eller nyttjas på ett visst sätt. Olika centrala verk som Naturvårdsverket, Vägverket, Fiskeriverket o.s.v. har enligt 3 kapitlet miljöbalken att ange områden som man bedömer vara av riksintresse.
Kommunerna ska i sin planering sedan visa på vilket sätt riksintressen kan tillgodoses. Ett riksintresse innebär alltså inte ett förbud mot åtgärder i eller i närheten av området men däremot att värdet ska tillgodoses i den kommunala planeringen.
Länsstyrelsen har ett särskilt ansvar för att lämna planeringsunderlag och bevaka att riksintressen tillgodoses i den kommunala planeringen.
Senast uppdaterad: 4/28/2009
Sidansvarig: Ulrika Granander Granath