Värmlands natur
Den värmländska naturen är mångskiftande: från Vänerns skärgårdar i syd till förfjällsterrängen och Värmlands finnbygder i norr.
Norra Värmland med Klarälven vid Branäs.
Foto: Lars Furuholm
Värmland är de vidsträckta skogarnas, de många sjöarnas, älgarnas och vargarnas land. Men här finns så mycket mer: allt från skärgård till förfjällsterräng, via artrika ängar till vidsträckta myrar. Den stora variationen beror på skiftningar i berggrund och jordmån, klimat, fuktighet och ljusförhållanden parat med mänsklig aktivitet. Varje växt- eller djurart har sina specifika krav för trivsel och överlevnad. En del arter tolererar stora förändringar och kan leva i skiftande miljöer medan andra är extremt specialiserade och därmed känsliga för miljöpåverkan.
Odlingslandskap vid Värmlands Säby.
Foto: Lars Furuholm
Värmland - ett kulturlandskap
Nästan hela länet är mer eller mindre påverkat av människans aktiviteter, förr och nu. I de flesta fall har detta minskat den biologiska mångfalden, men ibland har den gynnats. De främsta värden som skapats av människan är de som hör till odlingslandskapet - till exempel ängarna och hagarna som har stor artrikedom, men som är helt beroende av mänsklig aktivitet. De vidsträckta skogarna kan verka öde vildmark men är i själva verket nästan helt människopåverkade.
Ändmoränerna i Kilsviken illusterarar inlandsisens årliga avsmältning.
Foto: Lars Furuholm
Berggrunden återspeglas i jordarter och växtlighet
De äldsta delarna av den värmländska berggrunden är ca 2 miljarder år gamla och består mestadels av gnejser och graniter. Bergrunden är genomkorsad av stora sprickor och förkastningar som skapat förutsättningar för bildandet av sjöar och jordbruksmarker. Vatten och is har brutit sönder, slipat och format berggrunden.
De lösa jordlagren
De jordar som vi bor och lever på bildades av den flera tusen meter tjocka inlandsisen som först skrapade och formade berggrundsytan och därefter avlastade allt lossbrutet material på ishavets botten som osorterade moräner vid avsmältningen. Utanför smältvattentunnlarnas mynningar avlagrades och sorterades detta material i form av rullstensåsar och isälvsdeltan. Dessa områden är idag ofta viktiga grundvattenreservoarer, som till exempel Brattforsheden och Sörmon.
Vattendragen har format landskapet efter inlandsisens avsmältning
Längre bort från inlandsisens kant avlagrades leror och andra finkorniga material. I dessa har ibland små vattendrag skapat raviner genom jordflytning. Vattendrag slingrar sig ofta naturligt fram genom mjuka sediment i så kallade meanderlopp med Klarälven som finaste exempel i Värmland.
Senast uppdaterad: 12/30/2008
Sidansvarig: Torben Ericson