Världsarvskonventionen

FN-organet UNESCOs lista över världsarv tar upp kultur- och naturmiljöer som illustrerar människans och planetens historia, och som är av enastående universellt värde för hela mänskligheten. Listan ska inte bara bestå av vackra platser och imponerande monument, utan ska vara en hjälp för människor idag och i framtiden att minnas och förstå sin egen historia.
Världsarvskommitténs sammanträde 2012.

Vad som är och hur ett objekt kan bli ett världsarv bestäms i världsarvskonventionen (Konventionen om skydd för världens kultur- och naturarv). Konventionen grundades 1972, och Sverige gick med 1984. Under 2012 fick konventionen 190 medlemsländer.

Alla medlemsländer kan nominera nya objekt till världsarvslistan. De tentativa listorna som ligger på världsarvscentrets webbplats hos UNESCO visar vilka platser som varje land planerar att nominera till världsarvslistan inom en snar framtid.

De 21 medlemsländer som är invalda i världsarvskommittén samlas varje år för att besluta om nya nomineringar till världsarvslistan, hur läget är för de befintliga objekten på världsarvslistan och om hur arbetet med konventionen ska bedrivas på bästa sätt.

Världsarv och vetenskap

Vetenskap är en form av kulturyttring som hittills är ganska dåligt representerad på världsarvslistan, och därför uppmuntras nomineringar av nya vetenskapliga världsarv. Listan är inte till för att hylla personer. Man kan alltså inte basera ett världsarv bara på en person, till exempel Linné.

Ett världsarv måste vara en plats med ett konkret, fast, fysiskt arv från den företeelse som man vill uppmärksamma. Lösa föremål och traditioner täcks av en annan konvention. Det är i fallet ”The Rise of Systematic Biology” alltså inte vetenskapen i sig som nomineras, utan de platser som utgör ett fysiskt arv efter vetenskapen.

Buffon planterade denna platan 1785 (Jardin des Plantes, Paris)

De vetenskapliga objekt som hittills skrivits in på världsarvslistan är mest teknologiska strukturer och nomineringar inom geologi, geografi eller paleontologi. Biologisk vetenskap är svårare att nominera eftersom det är sällan som den forskningen lämnar efter sig fasta strukturer (ett exempel på undantag är botaniska trädgårdar).

Ett potentiellt vetenskapligt världsarv måste uppfylla minst ett av de sex kriterierna som används för att bedöma kulturvärden. Det kriterium som vi bedömer passar bäst in på ”The Rise of Systematic Biology” är kriterium (vi): platserna är "direkt eller fysiskt föbundna med händelser eller levande traditioner, med idéer, trosföreställningar, artistiska eller litterära verk av ovanligt stort universellt värde". Vi undersöker även möjligheten att använda de kriterier som används av andra vetenskapliga och botaniska världsav (t ex botaniska trädgårdarna i Kew och Padua, samt Struves meridianbåge).