Systematisk biologi

Det föreslagna världsarvet speglar systematisk biologi, en vetenskap som identifierar jordens biologiska mångfald och beskriver arternas evolutionära historia.
Näckros Foto: Ylva Englund

Grundläggande för systematisk biologi är insamling, namngivning, klassificering och beskrivning av växter, djur och andra organismer. Därefter görs analyser som visar arternas inbördes förhållande och evolutionära historia.

Flera andra forskningsfält är beroende av rön inom systematisk biologi för sin egen forskning, till exempel evolutionär forskning, ekologi, agronomi, hortikultur och forskning om medicinalväxter. Systematisk biologi är idag alltmer aktuell på grund av den senaste tidens miljöförändringar. Naturtyper försvinner och arter dör ut, samtidigt som forskarna bedömer att mellan 5 och 50 miljoner arter ännu inte är kända för vetenskapen.

Carl von Linné 1739. Porträtt av J. H. Scheffel. Uppsala universitets konstsamlingar

Under 1700-talet utvecklades systematik från att vara ett marginellt ämne inom medicinen, till att bli en helt egen vetenskap. Vetenskapsmän runt om i världen diskuterade och utbytte växtmaterial och litteratur med varandra, ofta genom brevväxling.

Carl von Linné (1707-1778) reformerade det vetenskapliga namnsystemet och utvecklade ett behändigt system för klassificering av växter och djur. I Frankrike utvecklades de första naturliga systemen för klassificering av växter av bland andra Michel Adanson (1727-1806) och Antoine-Laurent de Jussieu (1748-1836).

För detta arbete krävdes insamlingar och observationer av ett stort antal arter från världens alla hörn. På de platser där vetenskapliga insamlingar gjordes finner man idag växter och djur av samma arter, ättlingar till dem som studerades på 1700-talet. Dessa populationer är ett vetenskapligt och kulturellt arv av vetenskapen systematisk biologi.

Den idéutveckling som skedde inom vetenskapen systematisk biologi under 1700-talet var världsunik och blev en viktig förutsättning för senare vetenskapliga landvinningar.