Nomineringen ”The Rise of Systematic Biology”

I världsarvsnomineringen ”The Rise of Systematic Biology” ingår ett urval av de platser som var viktiga för uppkomsten av vetenskapen systematisk biologi under 1700-talet. Var plats för sig kan inte ensam illustrera systematisk biologis historia. Däremot bidrar alla platser som pusselbitar till den kompletta bilden, och serien som helhet får ett globalt unikt värde.
Linnés Hammarby, en av de platser som ingår i världsarvsnomineringen.

För att grundlägga en global vetenskap krävdes att ett nätverk av vetenskapsmän studerade organismer från världens alla håll. De platser som ingår i denna internationella serienominering kan grovt delas in i två kategorier: de botaniska trädgårdar där vetenskapsmännen arbetade samt de exkursions- och insamlingslokaler som de studerade organismerna kom från.

På de platser som är föreslagna att ingå i nomineringen finns ett materiellt kulturarv efter 1700-talets vetenskapliga arbete, bevarat i byggnader och trädgårdsstrukturer, men också i kvarlevande individer och populationer av de organismer som en gång studerades. En del av dessa individer och populationer på originallokalerna har, förutom sitt biologiska och sitt kulturhistoriska värde, också ett vetenskapligt värde i egenskap av levande ättlingar till de organismer som studerades av pionjärerna inom systematisk biologi.

Karta med platser som är föreslagna att ingå i nomineringen.

Platser i Sverige

Sverige var en vetenskaplig stormakt under en period av 1700-talet och representeras i nomineringen av platser där Carl von Linné (1707-1778) var vetenskapligt verksam.

  • Det som idag är Linnéträdgården var på Linnés tid Uppsala universitets botaniska trädgård, och Linnémuseet är inrymt i det som var professorns tjänstebostad i trädgården.
  • Under somrarna flyttade Linné mycket av sitt vetenskapliga arbete och sin privatundervisning till Linnés Hammarby, en gård utanför Uppsala som fungerade som Linnés privata forskningsanläggning och extra inkomstkälla för familjen.
  • Linné utvecklade ett system av åtta exkursioner kring Uppsala (Herbationes Upsalienses) där han under många år studerade och demonstrerade den lokala vegetationen. Fem av dessa exkursionsområden ligger helt eller delvis i naturområden som är föreslagna att ingå i nomineringen: Hågadalen (delar av Håga- och Gottsundavandringarna), Årike Fyris (delar av Danmark- och Ultunavandringarna) och Fäbodmossen (del av Jumkilsvandringen).
  • Dessutom ingår Linnés barndomstrakter i Råshult som originallokal för några av de svenska arter som inte finns i Uppsala, och som en fin illustration av 1700-talets jordbrukslandskap.

Riksantikvarieämbetet beslutade den 15 juni 2009 att föra upp de svenska delarna av "The Rise of Systematic Biology" på Sveriges tentativa lista över planerade världsarvsnomineringar hos UNESCO.

Platser utomlands

Sverige har föreslagit ett antal platser i andra länder som tillsammans var viktiga för uppkomsten av systematisk biologi. Samtal pågår nu med förvaltare och myndigheter i de föreslagna partnerländerna så att även de kan gå med i nomineringsarbetet officiellt genom att föra upp sina platser på sina tentativa listor.

  • Jardin des Plantes i Paris representerar de franska vetenskapsmän som utvecklade några av de första naturliga systemen istället för att följa Linnés sexualsystem för indelning av växtriket.
  • De engelsktalande vetenskapskretsarna representeras av Chelsea Physic Garden i London, som under 1700-talet var ett viktigt nav för växtutbyte mellan Europa och Nordamerika. Bartram’s Garden i Philadelphia representerar de nordamerikanska växterna och vetenskapsmännen.
  • Botany Bay utanför Sydney illustrerar Oceaniens växtvärld. Platsen var ett viktigt stopp på kapten Cooks första världsomsegling, och gav upphov till den första stora insamlingen av växter från östra Australien.
  • Taffelberget utanför Kapstaden i Sydafrika illustrear Afrikas växtvärld. Många vetenskapsmän gjorde viktiga insamlingar där, bland andra Linnélärjungarna Thunberg och Sparrman.
  • Nagasaki och Hakone i Japan illustrerar den asiatiska växtvärlden, och det tvåvägsutbyte av kunskap som skedde mellan Thunberg och japanska vetenskapsmän.
  • Följande plats är föreslagen men kan troligen inte vara med i nomineringen: Hortus Botanicus i Leiden representerar det holländska vetenskapssamhället. Genom det holländska ostindiska kompaniet blev Nederländerna under 1600- och början av 1700-talet ett europeiskt centrum för import av exotiska växter.

Vilka länder som kommer att vara med i den slutliga nomineringen, och exakt vilka områden som kommer att ingå är inte bestämt än.