Violgubbe. Foto: Lars-Thure Nordin.

Uppsala län har många hotade arter jämfört med flera andra delar av landet. Detta beror på olika saker. Dels på vår varierade natur och geologiska förutsättningar och dels på vårt kulturarv och geografiska läge. Några av de artrikaste miljöerna i vårt län är de kalkrika skogarna och våtmarkerna, åsarna och Dalälvens strandnära skogar. Länsstyrelsen arbetar aktivt med att värna, vårda och visa dessa artrika miljöer bland annat genom arbetet med åtgärdsprogram för hotade arter.

Naturliga förutsättningar som skapat artrikedom

Länet har flera åssystem som skapades vid den senaste istiden. Åsarna består av avrundade stenar, grus och sand. De löper i nord-sydlig riktning, samma riktning som isen smälte undan. Längs åsarna finns öppna sandytor som är bra miljöer för många arter.

Inlandsisen förde också med sig kalkrikt material från en kalkstensplatå ute i Bottenhavet. Materialet blandades med de uppländska jordarna. Genom landhöjningen kommer hela tiden ny kalkrik mark upp över havsytan. Sådan mark är sällsynt i Sverige och här trivs bland annat många av våra orkideér.

Drygt hälften av länets yta består av skog. Nära tätorterna Tierp, Uppsala och Enköping finns de största öppna slätterna. Det finns förhållandevis få sjöar i Uppsala län men det finns andra vattenmiljöer - som Dalälven, kusten och Mälaren.

Ett biologiskt kulturarv

De naturliga förutsättningarna skapar en artrikedom i vårt län. Men till stor del har det även med vårt geografiska läge att göra och, inte att förglömma, vårt historiska nyttjande av naturen.

I länet möts nämligen många av de arter som har sin dominerande utbredning i norr med de söderifrån och även arter från andra sidan Östersjön. Vårt sätt att bruka jorden och hålla kreatur har också haft stor betydelse för att skapa livsutrymmen för väldigt många arter. Den småskaliga skötseln gav ett varierat landskap. Vi har tidigare till exempel slåttrat ängarna, hamlat träden och plockhuggit i skogen, vilket gynnat en diversitet av arter.

Problemet nu är att jord- och skogsbruket förändrats. Det har blivit mer effektivt och de äldre skötselformerna görs alltmer sällan. Utöver det har vi numer också betydligt mer gifter i vår miljö, vi gödslar mer, vi dikar och vi rätar ut vattendrag. Detta tillsammans med klimatförändringarna gör att vi nu har så många arter som riskerar att dö ut i vårt län.

Länsstyrelsen arbetar för att rädda arterna, deras livsmiljöer och andra arter som trivs i samma livsmiljö. 

Det finns begränsade möjligheter att återinföra ett gammaldags nyttjande, men goda möjligheter att imitera dem. Nyskapade miljöer som grustäkter och vägkanter är exempel på detta.

Uppsala läns särskilda ansvar

I ett åtgärdsprogram för en hotad art står det vad man ska göra för att gynna arterna. Länsstyrelsen har för 2012 tilldelats ca 3,3 miljoner för att arbeta med åtgärdsprogram för hotade arter. Dessutom utförs åtgärder som finansieras av andra aktörer som kommuner, ideella organisationer, skogsbolag, markägare, infrastrukturverk med flera.

Länsstyrelsen har ett nationellt ansvar att sköta och försöka öka möjligheterna för dessa arter att överleva:

• Gotlandssäfferotplattmal
• Gölgroda
• Jordsstjärnstryffel
• Klöversobermal
• Rikkärr
• Skalbaggar på gammal asp 
• Violgubbe
• Ängsskäreplattmal