Förvaltning övriga arter
Utöver förvaltning av stora rovdjur, älg och kronhjort ansvarar Länsstyrelsen för att ta fram övergripande riktlinjer samt informera om övrigt vilt.
Skarv
Vad gör Länsstyrelsen gällande skarv
- Upprättar regional förvaltningsplan.
- Hanterar skyddsjaktärenden på skarv.
- Inventerar skarvbeståndet i Stockholms skärgård och i de större sjöarna i länet.
Regional förvaltningsplan
Skarvbeståndet i Stockholms län ligger sedan en tid tillbaka mellan 5 000 – 6 000 bon. Då skarven inte är en jaktbar art har Länsstyrelsen i Stockholm sett ett behov av att komplettera den nationella planen med en regional förvaltningsplan. Syftet med den är att ge stöd åt Länsstyrelsen men även att ge vägledning till alla samhällsintressen som berörs av skarv i länet.
Förvaltningsplan för skarv i Stockholms län
Länk till annan webbplats.
Antalet storskarvar i Sverige och i Stockholms län ökade snabbt mellan 1994 och 2006. Sedan dess har utvecklingen planat ut. Förvaltningen av det svenska skarvbeståndet styrs i första hand av de ramar som EU:s lagstiftning sätter. I Sverige är det Länsstyrelsen som ansvarar för den regionala förvaltningen av skarv.
Den snabba utvecklingen av skarvbeståndet har lett till att konflikter relaterade till skarv och skador orsakade av skarv har ökat. En nationell plan för förvaltning av skarv som Naturvårdsverket tagit fram gäller sedan 2014. Den är främst vägledande för länsstyrelserna i avvägningar mellan olika intressen i skarvfrågan.
Skyddsjakt efter skarv på eget initiativ
Beslut skyddsjakt skarv i Stockholms skärgård
Pdf, 367 kB.
Tillägg till tidigare beslut om skyddsjakt skarv i Stockholms skärgård Pdf, 390 kB.
Rapportera fälld skarv i Stockholms skärgård
Skarvens biologi
Skarvarna som förekommer i Stockholms län tillhör arten storskarv, Phalacrocorax carbo. Arten delas upp i två underarter, varav den som häckar i Sverige benämns mellanskarv, P. carbo sinensis. På den norska atlantkusten häckar atlantskarv, P. carbo carbo, som också den sedan länge förekommer i länets skärgård, men främst under vintern.
Skarvarna är flyttfåglar och häckar i kolonier i träd eller på marken. De anländer till häckplatser i Stockholms län under mars och april, men inflyttningen varierar mellan åren beroende på vårens ankomst. Avflyttning från länet inleds i början av augusti och pågår till mitten av oktober. Flest skarvar flyttar i mitten av september.
Vad är en skarvkoloni?
En skarvkoloni är en plats där skarvar häckar, det vill säga parar sig, bygger bo, lägger ägg och föder upp sina ungar. Antalet bon kan variera från en handfull till flera hundra. Skarvarna uppehåller sig främst i kolonin under häckningssäsongen.
Andra platser där större antal skarvar samlas men inte häckar, till exempel rastplatser, räknas inte som skarvkolonier.
Inventering
Inventering av skarv sker årligen sedan 1994. Inventeringen innefattar kontroll av häckningsplatser före säsong samt räkning av skarvbon efter häckningsperioden och genomförs av Skärgårdsstiftelsen på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholm.
Bäver
Bävern är vår största gnagare och arten finns spridd i hela länet. Den kan orsaka skador på gröda, skog, vatten, infrastruktur och egendom. Det är en lång allmän jakttid på bäver (1 oktober till 10 maj) och bäverdämmen kan rivas utan tillstånd 1 maj till 30 september.
Om det behövs åtgärder annan tid på året kan du ansöka om tillstånd för att riva bäverdämmen eller bedriva skyddsjakt för att förhindra skadorna.
Det är allmän jakttid på bäver 1 oktober till 10 maj. Under den här tiden får jakträttshavaren jaga själv eller låta någon annan jaga. För att bedriva jakt på bäver övrig tid på året krävs tillstånd för skyddsjakt. Skyddsjakt av bäver under fredningstiden innebär risk för att ungar görs föräldralösa. Årsungarna är beroende av föräldrarna ända fram till den allmänna jakttidens början.
När krävs det tillstånd?
Om du behöver bedriva skyddsjakt under annan tid än den allmänna jakttiden kan Länsstyrelsen lämna tillstånd till det. En förutsättning är att jakten är nödvändig för att förhindra allvarliga skador. Det får inte heller finnas någon annan lämplig lösning.
Vid en ansökan om skyddsjakt måste du som sökande därför kunna visa att ett tillstånd behövs. Skälen är desamma som för beviljande av rivning av bäverdämme:
- Av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet eller av andra tvingande skäl som har ett allt överskuggande allmänintresse. Till exempel påverkan på trafik och infrastruktur.
- Av hänsyn till flygsäkerheten.
- För att förhindra allvarlig skada, särskilt på gröda, boskap, skog, fiske, vatten eller annan egendom. Till exempel översvämmad åkermark.
- För att skydda vilda djur eller växter eller bevara livsmiljöer för sådana djur eller växter.
Du måste också beskriva vilka andra lösningar som du provat och varför dessa inte fungerar.
Länsstyrelsen får ge tillstånd till att ta bort bävrars boplats och dämmen. Men reglerna varierar beroende på när på året det gäller.
Perioder då tillstånd krävs
- För att riva ett bäverdämme krävs tillstånd under tidsperioden
1 oktober till 30 april. - För att riva en bäverhydda krävs tillstånd året runt.
Observera att rivning kan innebära en anmälningspliktig vattenverksamhet. Har du frågor kring vattenverksamhet kan du kontakta enheten för mark- och vattenskydd (kontaktuppgifter längst ner på sidan).
Ansök om tillstånd för rivning
Vid en ansökan om rivning måste du som sökande kunna visa att rivning är nödvändigt. Något av följande skäl behöver vara uppfyllt:
- Av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet eller av andra tvingande skäl som har ett allt överskuggande allmänintresse. Till exempel påverkan på trafik och infrastruktur.
- Av hänsyn till flygsäkerheten.
- För att förhindra allvarlig skada, särskilt på gröda, boskap, skog, fiske, vatten eller annan egendom. Till exempel översvämmad åkermark.
- För att skydda vilda djur eller växter eller bevara livsmiljöer för sådana djur eller växter.
Du måste också beskriva vilka andra lösningar du provat och varför dessa inte fungerar.
Bäverdämme. Foto: Länsstyrelsen
Bäverdämmen och bäverhydda
Bävern bygger dammbyggnader och boplatser (hyddor). Det är inte alla bävrar som bygger hyddor, ibland gör de istället en bohåla genom att gräva in sig i strandbrinken eller åkanten. Bävrarna använder sina dammar för transport och för vinterförvaring av föda. Stora mängder kvistar och grenar kan finnas på botten av dämmena.
Bäverhydda. Foto: Länsstyrelsen
Bäverhyddan och den dammbyggnad som reglerar vattennivån vid boplatsen betyder mycket för bäverns möjligheter att överleva vintern. Is och för lågt vattenstånd kan göra att bävern får svårt att komma åt sitt matskafferi i dämmet och att den inte får tillräckligt skydd. Att riva boplatser och dammbyggnader under vinterhalvåret kan leda till att bävrar fryser ihjäl. Rivning är därför förbjudet under del av eller hela året. Vid rivning är det viktigt att materialet transporteras bort för att minska risken att bävern snabbt bygger upp dämmet eller hyddan igen.
Gabionbur. Foto Länsstyrelsen
Förebyggande åtgärder
Det händer att bävrar fäller träd på olämpliga platser, till exempel nära en byggnad. Det kan förhindras genom att markägaren sätter nät runt träden.
Fäst ett kraftigt nät runt trädets stam. Se till att det täcker stammen från marken och upp till cirka en meters höjd. Fäst ihop nätet noggrant. Se till att lämna utrymme mellan nät och trädstam, så att trädet har utrymme att växa.
I vattendrag kan olika anordningar göras för att möjliggöra fiskvandring eller visst vattenflöde trots bäverns dämme. Det kan till exempel vara rör som går genom dämmet eller metallburar som placeras ut.