Lågt engagemang från myndigheter bromsar minoritetspolitiken

Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget har i uppdrag att följa upp hur lagen om de fem nationella minoriteternas rättigheter efterlevs.

Den årliga rapporten, som nu lämnas till regeringen, visar att minoritetsarbetet verkar ha planat ut något under 2013. Dels är engagemanget från statliga myndigheter fortfarande lågt, dels är gällande lagstiftning bitvis otydlig.

Länsstyrelsen och Sametinget gör bedömningen att lagen behöver bli tydligare för att påskynda att de nationella minoriteterna ska få sina rättigheter tillgodosedda.

Nationella minoriteter

– Det ser ut som om utvecklingen har planat ut det senaste året. För att skynda på förverkligandet av de nationella minoriteternas rättigheter behövs en tydligare lag, säger Aina Negga, utvecklingsledare för det minoritetspolitiska uppdraget på Sametinget.

– Det handlar bland annat om att kommuners, landstings och andra myndigheters ansvar behöver tydliggöras – för att säkerställa engagemang och effektivitet i arbetet. Lagstiftningen behöver också ses över för att stärka individernas möjligheter att kunna kräva sina rättigheter, säger Christian Foster, chef för Länsstyrelsens enhet för arbetsmarknads- och rättighetsfrågor.

Rapporten visar som tidigare år att det finns stora skillnader när det gäller de nationella minoriteternas möjligheter till inflytande, beroende på om du bor inom eller utanför ett förvaltningsområde. I de kommuner som tillhör ett förvaltningsområde görs fortfarande många insatser gällande språk, kultur och delaktighet.

Hos kommunerna utanför förvaltningsområdena finns mycket kvar att önska. Kunskapsbrist verkar vara den stora orsaken till att många kommuner och myndigheter försummar de nationella minoriteternas rättigheter.

– De som bor i förvaltningsområdena för samiska, finska och meänkieli har de bästa möjligheterna att få sina behov tillgodosedda, säger Aina Negga.

Rapporten visar också att samer, sverigefinnar och tornedalingar som bor i ett förvaltningsområde har den största möjligheten att påverka. Men de nationella minoriteterna efterfrågar en översyn av formerna för samråd. I rapporten fastslås även att den romska och judiska minoriteten bör få resurser för att stärka samråd och dialog – på samma villkor som för de övriga tre nationella minoriteterna.  

>> Till rapporten.

>> Läs mer om nationella minoriteter

Nationella minoriteter

Snabbfakta:

De fem erkända nationella minoriteterna i Sverige är judar, romer, samer (som även är ett urfolk), sverigefinnar och tornedalingar.

De historiska minoritetsspråken är jiddisch, romani chib, samiska, finska och meänkieli.

Gemensamt för minoritetsgrupperna är att de har befolkat Sverige under lång tid och är en del av landets gemensamma kulturarv. De utgör grupper med en uttalad samhörighet och har även en egen religiös, språklig eller kulturell tillhörighet och en vilja att behålla sin identitet.

Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget har i uppdrag att följa upp hur lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk tillämpas av förvaltningsmyndigheter. De rapporterar uppdraget årligen till regeringen.